Anders Jonsson:

"ST har en balansgång att gå"

Pengarna, sammanhållningen och hur de ska nå ut till en bredare allmänhet. Se där tre avgörande ­utmaningar för Svensk Travsport.

Det var nog många som satte kaffet i vrång­strupen när ATG:s ekonomichef Lotta Nilsson Viitala tog bladet från munnen och avslöjade att det blir nödvändigt att tulla på Hästsportens fond nästa år för att kunna uppfylla löftet om 300 miljoner mer till travet och galoppen.
Detta efter att sporten medvetet hållit tillbaka de senaste åren för att Pokalåret skulle kunna infrias. ATG har tillåtits investera stort för att öka intäkterna för att kunna leverera 2018 och framöver.
Det uttalade löftet har ju varit att de 300 miljonerna är en nivåhöjning, annars är det inte så stor vits att brassa på ett år om man får backa nästa. Det skulle snarare vara kontraproduktivt och skada sporten genom svikna förväntningar som får fler att lägga av. Tanken är ju att de nya pengarna ska få fart på uppfödningen, locka fler hästägare och aktiva, att sporten skulle hamna i en god spiral igen.
Inte så konstigt alltså om beskedet från ATG väckte frågan vad löftet om nivåhöjning är värt. Svaret från Lotta Nilsson Viitala är att kalkylerna ser bra ut i fortsättningen eftersom omsättningen beräknas fortsätta att öka. Att ta mer pengar från fonden för 2019 är det inte fråga om. 

Det återstår alltså att se om ATG verkligen kan leverera så stora vinster att nivåhöjningen 2018 står sig även från 2019 och framåt. Hur det går är beroende av hur spelmarknaden utvecklas och om det blir en omreglering med ett licenssystem från 1 januari 2019 som enligt kalkylerna ska gynna trav- och galoppsporten.
Det förutsätter att den politiska processen går som planerat och att ett beslut kan tas före valet. Sådana planer har spruckit förr, men om det lyckas den här gången står Svensk Travsport som ägare av ATG som ska konkurrera med andra stora potentiella aktörer.
I det läget gäller det att sporten och travsällskapen håller ihop. Åtminstone är det vad ledningen för Svensk Travsport upprepar så fort de får möjlighet.

Det är de lokala travsällskapen som äger ljud- och bildrättigheterna till travtävlingarna. På en omreglerad spelmarknad med fler stora aktörer kan alltså ett enskilt travsällskap göra upp om rättigheterna med ett annat spelbolag än ATG.
För att försäkra sig om att så inte ska kunna ske har Svensk Travsport slutit femåriga avtal där alla landets travsällskap överlåtit ljud- och bildrättigheterna. Men vad händer på en omreglerad spelmarknad när avtalen löper ut? Om då ATG inte levererat det som var utlovat eller om några banor känner sig förfördelade när pengarna delats ut, är risken uppenbar att någon eller några  sluter egna avtal exempelvis med franska PMU.

Svensk Travsports generalsekreterare Johan Lindberg brukar tala om frestelsen att gå på egen hand, men att det då kommer att gå åt skogen, som det gjort i exempelvis Italien och Tyskland.
För att undvika att några faller för frestelsen har Lindberg och övriga i ledningen en balansgång att gå. Det gäller att alla travsällskap från säsongs- till storbanor ska känna sig någorlunda nöjda när pengarna fördelas.
Om vi förutsätter att det lyckas, att ekonomin blir bättre och att det finns förutsättningar att hamna i den goda spiralen med potentiella nya hästägare och aktiva är frågan hur de ska nås.

Från och med i måndags, 1 maj, bevakar Mittmedia nio travbanor i Mellansverige med en journalist placerad i Sundsvall. Det ser ­ungefär likadant ut över hela landet. Den krassa verkligheten är att de stora mediebolagen anser det inte är kommersiellt ­intressant att bevaka travsport.
Samtidigt växer travmedia för nördarna med nya tidningar och forum på sociala medier. Men det är knappast så travet når den breda allmänheten.
Hur det ska gå till framöver är sannerligen en ödesfråga.