Dennis Engelbo:

"Fritt fram för lagbrott"

Under fredagseftermiddagen kom Överdomstolen med en dom mot två amatörtränare samt en tidigare amatörtränare, numera enligt uppgifter obehörig behandlare. Den sistnämnde går helt fri samtidigt som amatörtränarna i fråga får ett lågt bötesbelopp för felaktig/bristfällig behandlingsjournal.

Beslutet om böter à 2000 kronor tas trots att positivt prov, för kortisonet Dexametason, på hästen finns. Beslutet tas trots att det finns vittne som säger sig ha sett behandlingen. Och – det värsta av allt – beslutet tas trots att amatörtränarna inte kan påvisa vilken veterinär som utfört behandlingen med Dexametason. Behandlingen är således olaglig eftersom injektioner endast får ordineras av legitimerad veterinär.

Hade det hela gått rätt till hade behandlingen kunnat stödjas av veterinär och den hade varit inskriven i behandlingsjournal.

I Överdomstolens beslut står: "Det är inte utrett att hästen injicerades den 20 mars 2017". Datumet för behandlingen är tämligen ointressant. Carl Ekstrand, Universitetslektor, biträdande vid Institutionen för biomedicin och veterinär folkhälsovetenskap, som enligt uppgifter även doktorerat kring just Dexametason, säger att hästen utifrån provets analys som gjordes av SVA, behandlats med Dexametason i en tidsradie kring 10-30 timmar innan provet togs.

I amatörparets behandlingsjournal stod det att behandlingen skett i februari 2017, något man säger är av misstag skrivits in fel. Rätt skulle vara att det hela skett av en finsk veterinär veckan innan då Svensk Travsport var på plats för provtagning. Så ord står mot ord. Men vad som inte framgår i Överdomstolens beslut, det är att den finske veterinären i vittnesmål i Ansvarsnämnden uppgett att han aldrig behandlat en häst åt makarna under tiden de varit på gården. Således går det att göra slutsatsen att man med uppsåt valt att förfalska behandlingsjournaler med samma substans som hästen testats  positivt för.

Att det då enbart ska dömas som bristfällig behandlingsjournal, och inte ett dopingbrott, det visar bara en sak: Det är bara att för Svensk Travsport lägga ner allt vad träningsprover heter.

Det är fritt fram för tränare att behandla sina hästar med, vad det verkar, vad som helst. Räcker inte ett positivt prov, felaktig behandlingsjournal, samt ett vittne som säger sig ha sett proceduren, så går det inte att fälla för dopingbrott i träning. Eller jo, tränaren måste erkänna. Men så länge man inte erkänner så är det, av det jag kan utläsa av denna domen, totalt omöjligt för Svensk Travsport att fälla någon som svarat för otillåten behandling för annat än felaktig/bristfällig behandlingsjournal.

Och lägger man därtill att detta fallet dessutom inte bara bryter mot travets reglemente, utan är olagligt även enligt Djurskyddslagen, då reagerar åtminstone jag. Någonting är fel. I det här fallet har Svensk Travsports Hästvälfärdavdelning levererat bevismaterial efter bevismaterial. Man plockade dessutom in några av de bästa juristerna som finns i Sverige. Ändå blir utfallet detta.

Juridiken som det arbetas efter är inte värdig en sport, den är mer än otillräcklig. Om inte positivt prov, uppenbart uppsåtligt förfalskad behandlingsjournal och ett vittne innebär att dopingbrott utom rimligt tvivel skett, vad krävs då för att bevisa att något skett utom rimligt tvivel?

Ja, men dopingreglementet ändrades ju vid årsskiftet, så det är väl mycket bättre nu? De hade väl fällts om det hela hade skett och dömts enligt dagens reglemente?

Mitt enkla och snabba svar: Nej, det finns ingenting i det nya reglementet som gör att det hade blivit någon skillnad, enligt vad jag kan utläsa. Det finns väldigt mycket kvar för Svensk Travsports arbete inom juridik och antidoping att bevisa för att jag ska kunna dra slutsatsen att man på fullaste allvar arbetar med hårda tag mot sportens svarta får. Fuskarna.