Dennis Engelbo:

"Har drivningarna överhuvudtaget hänt?"

Nu har Överdomstolens båda beslut gällande de bestraffningar som delades ut under Derbyt 2018 kommit. Adrian Kolgjini frias helt från sin drivningsförseelse, och Björn Goop frias även han för sin drivning, men man fastslår hans straff för snäv körning.

Det i sig kanske inte är så konstigt, alla domare gör misstag, men det märkliga är sättet Överdomstolen med ordförande Olle Sohlberg i spetsen, uttrycker sig i sitt beslut.
”Även om det föreligger visst fog för måldomarnämndens bedömning, är det, enligt överdomstolens uppfattning, med beaktande av Goops lämnade uppgifter inte med tillräcklig grad av säkerhet utrett att Goops drivning var oreglementsenlig på det sätt måldomarnämnden funnit. Vid ett sådant förhållande skall den för Goop mest förmånliga tolkningen gälla.”

Snudd på identiskt uttrycker man sig i ärendet kring Adrian Kolgjini.
"Även om det föreligger visst fog för måldomarnämndens bedömning, är det enligt överdomstolens uppfattning inte med tillräcklig grad av säkerhet utrett att Kolgjinis drivning var oreglementsenlig på sätt som måldomarnämnden funnit. Vid ett sådant förhållande skall den för Kolgjini mest fördelaktiga bedömningen gälla."

Inte tillräcklig grad av säkerhet, det är vad jag hänger upp mig på. Med det menar Överdomstolen alltså att de måste vara säkra på att domarna tagit rätt beslut, för att de ska fälla vid ett överklagande. I hur många sporter är det så det går till?

Domarna tar beslut –  och så länge det inte med all säkerhet går att bevisa att de gjort fel – , är det beslutet som gäller. Givetvis borde det vara så även inom travet – framför allt då travets domare har fördelen att kunna döma genom reprisbilder. Att domarna på plats dömer bättre än Överdomstolen, det får vi utgå ifrån. De har erfarenheten, de har bilder, de har kunskapen. Men om det ska fortsätta så här, att reglementet inte stöttar sina domares beslut, kanske det är bättre att döma allting i efterhand – av en centralstyrd domarkår? Det är en farlig väg att gå, enligt mig.

För fortsätta på inslagen linje, det går inte. Att man i ett lopp måste acceptera domarens beslut, för att vid en förseelse i ett storlopp kunna ta upp ett ärende där domaren till 100 % måste visa att de har rätt, det är inte rättvisa. Och framför allt är det inte samma tolkning/utförande av reglementet.

Till sist... Hur stort förtroende har man för Överdomstolen, när de uttrycker sig som de gör, när en enkel titt/printscreen från ATG Live visar Adrian Kolgjinis högerarm ovanför huvudet?

Men det är klart... Det går att säga som Tage Danielsson:
"Sannolikhet det måste betyda någonting som är likt sanning. Men riktigt lika sant som sanning är det inte om det är sannolikt. Därför är det synd att det från och med i år, på grund av den rådande konjunkturen, att vi inte längre har råd med riktiga sanningar utan vi måste nöja oss med sannolikhetskalkyler, för dem blir inte riktigt lika pålitliga. De blir väldigt olika före och efter. Exempelvis före kärnkraftsolyckan i Harrisburg, då var det ytterst osannolikt att det som hände i Harrisburg skulle hända. Sen så fort det hänt då steg sannolikheten upp till 100 procent. Så det blev nästan sant att det hade hänt. Men bara nästan sant, det är det som är det konstiga. I smyg tycker de att det som hände i Harrisburg var så ytterst osannolikt så att egentligen har det nog inte hänt."

Är det på samma sätt Överdomstolen tänkt? Det är så osannolikt att "storfräsarna" gjort fel, så egentligen har det nog inte hänt?