Dennis Engelbo:

"Någonting har blivit fel under vägen..."

Publikfrågan är komplex, ingen kan påstå någonting annat. Banorna har stora problem att locka publik till vardagstravet och frågan är om det finns någon framtid? Det absolut viktigaste är givetvis vad besökarna har för känslor kring det hela, men huruvida banorna har möjlighet att göra någonting eller inte, är även det elementärt. Vad kan de göra, så som det ekonomiska systemet ser ut i dag? Vad vill de göra, som de inte har möjlighet till? Men framför allt – vad kommer ske inom en snar framtid? I ett samtal som skulle pågå i två timmar, som blev tre innan det var klart, diskuterade tre av storbanornas sportchef­er och Åmålstravets Iia Abenius, publikfrågan. Tre banor som arrangerar tävlingar minst en gång i veckan, plus Åmålstravet som kämpar på och gör allting under sina tävlingsdagar.

Vad kom man då fram till? Att alla banor har olika förutsättningar och  framför allt – alla banor har möjlighet att locka publik till olika dagar. Det har blivit ett generalfel, som verkligen inte gynnat travbanorna. Det handlar om när och var tävlingsdagarna sker. Dannero en måndagslunch ger exempelvis mindre publik än en måndagslunch på Bergsåker. V75 i en temperatur strax över nollan i Skellefteå i oktober är inte lika het som en sommar- eller vinterdag. Numera blir banor tilldelade tävlingsdagar där de ska anordna spel på hästar. Tidigare anordnade banorna tävlingsdagar där ATG anordnade spel. Förstår ni skillnaden? Någonting har blivit fel under vägen...
Den tanken som jag gick igång på mest av alla under mötet, var frågan kring vem som är målgruppen för travbanorna. Vi var alla överens. Olika målgrupper för olika dagar – det är framtiden. Att arrangera tävlingar för alla blir lätt fel och alldeles för slätstruket. Vad är det dessutom som säger att tävlingar är det bästa sättet att locka folk?

Tanken har farit runt i huvudet och jag måste säga att greppet "Öppet hus" är intressant. Få folk att komma nära hästen, få testa, och uppleva travets värld. Det är så mycket enklare att genomföra en helt vanlig dag, med hjälp av travskola och aktiva. En tävlingsdag är stressig och att då få oinvigda att fastna, kan vara tufft. Då kan det vara betydligt mer inbjudande och dessutom kan förståelsen ökas, när man får in hästen och känslan i centrum. Med "Öppet hus" kan kringevenemang göras och sådana som inte alls hade haft tanken på att komma hästen nära, får nu möjlighet till det. Köra tandem i första besöket på travbanan... Då är man fast.

Åbytravet är modigt. Jag måste säga att jag är imponerad över hur mottaglig Åbys ledning och sällskap är för förändring och nytänk. Där har många banor att lära. Låt vara att många banor inte har i närheten av samma resurser, men ändå. Det är inte utan att man börjar undra hur bakbundna sportcheferna/marknadscheferna egentligen är i vissa fall. Dels i form av det ekonomiska systemet, men även från dem som styr på banan. Att allting ska vara som det alltid har varit, det är en farlig väg att gå. Det gäller sporten – och utan sport och häst, ingen publik.

Men fri entré då? Så mycket folk som hade kommit till banan om det hade varit gratis! Toppenidé. Eller? Det lät verkligen inte så på sportcheferna under mötet. Tvärtom, man ska våga ta betalt när det är läge. En bra produkt gynnas snarare av att kosta. Vad som där­emot är grejen när man tar betalt är att kunden/besökaren/gästen känner att denne är nöjd med vad man fått. Att man helt enkelt fått valuta för pengarna. Så som det är i dag är det inte valuta för pengarna att betala för parkering, entré, program, en ljummen burgare och spel. Här finns det saker att åtgärda. Det måste till mervärden. För den oinvigde lär det vara när­heten till hästen – för den travtokige är det bland annat bemötandet.