Lars-Johan Holm:

"Tacksam över att vara människa"

Ibland hajar man till och tycker något är uppenbart fel. Så var det idag när jag skrev en artikel om en travhästuppfödare som blivit dömd för djurplågeri. Straffet blev fyra månaders villkorligt samt 100 dagsböter a 50 kronor, alltså 5.000 kronor.

Vad hade personen ifråga, en 54-årig man, egentligen gjort sig skyldig till då? Jo, jag har nu själv tagit del av Tingsrättens dom i sin helhet. Mannen dömdes för tre fall av uppsåtligt djurplågeri av travhästar. Dels ett amerikanskt fölsto som självdog i hagen på grund av otillräcklig föda/näring och detta inför ögonen på två vittnen. Ett föl, som fortfarande diade, fick se sin mor dö efter plågsamma krampanfall. Fölet själv var undernärt och bedömdes av Tingsrätten också ha lidit, varför det även här blev uppsåtligt djurplågeri. En tvåårig travhäst föll offer för samma svält. Bilder som jag sett av den döda mamman visar i princip ett skelett med skinn. En fruktansvärd syn.

Den 54-årige mannen nekade till anklagelser på samtliga punkter och ansåg att hästarna fått mat i tillräckliga mängder. I fallet med fölstoet skyllde han hennes död på att hon var resistent mot de maskmedel som gavs. Men det här köptes inte av den inkallade expertisen i rätten. De ansåg att han i sådana fall skulle ha tillkallat veterinär för att stoppa hennes lidande. Mannen hänvisar bland annat även till att han hade planerat ett datum för avlivning av fölstoet.

Hur som helst, Tingsrätten kom fram till att mannen gjort sig skyldig till tre fall av uppsåtligt djurplågeri. I min värld är det väldigt illa. Men i lagens namn är det faktiskt i en jämförelse bagatellartat. Maxstraffet för djurplågeri i Sverige är nämligen två års fängelse. Och det är ytterst sällan maxstraffet används. Det spelar ingen roll om man torterar ett djur under flera månaders tid eller kanske sätter eld på en katt, det går inte att få mer än två års fängelse.

Jag kan ta ett exempel från december 2011, då en 22-årig man dömdes till ett fängelsestraff på 15 månader. Då hade han systematiskt torterat sin sex månader gamla kamphund under flera månaders tid, vilket till slut resulterade i döden. Aftonbladet gjorde 2008 en omfattande analys av alla fall av djurplågeri och brott mot djurskyddslagen. Det handlade sammanlagt om 62 domar det året, bara tre renderade i fängelsestraff. Längsta straffet blev sex månaders fängelse.

Ett djurplågerifall gick ända upp i Högsta Domstolen 2006. Där ändrades domen från fängelse till villkorligt, vilket sedan har blivit vägledande i flera liknande ärenden. I de allra flesta fall slipper de dömda djurplågarna alltså fängelse. Den vanligaste domen är villkorligt och dagsböter. Precis som fallet jag tvingades skriva om idag.

Det finns krafter i vårt land som arbetar för att lagen ska ändras och bli strängare mot djurplågare. I Djurskyddsutredningen från november 2011 föreslogs att en ny straffkategori skulle införas: grovt brott mot djurskyddslagen, med ett maxstraff på fyra år. Men än så länge har inget hänt.

De flesta tycker nog att 5.000 kronor i böter låter löjeväckande i sammanhanget. André Eklundh twittrade tidigare idag om att det ungefär var som att orsaka tre omstarter. Jo, det hela känns helt sjukt. Tingsrättens bedömde dock 100 dagsböter a 50 kronor som ett tufft bötesstraff i det här specifika fallet. Mannen ansågs bara ha en årsinkomst på mellan 50.000 och 100.000 (svårt att fastställa) och då blir också dagsböterna i sammanhanget låga.

Noterbart är även att 54-åring sedan juni 2015 är ålagd med djurförbud. Tingsrätten anses därför att risken att han ska åtefalla i samma brott borde vara undanröjt.

Så hur sammanfattar vi det här? Tja, man känner sig liksom uppgiven och arg. Samtidigt medför liknande kränkningar mot djur i en del andra länder inga straff alls. Så man ska nog vara tacksam över att vara människa!