Niclas Andersson:

"De allra flesta tackar för Elitloppets avvisande hållning. Så också jag."

Solvalla har genom åren haft en del problem med dopade elitloppsdeltagare.
Inte ofta.
Men några gånger.
Till och med vinnare har ju diskats, och nya segrare fått utses i efter hand.

En tävlingsarrangör - vare sig det gäller djur eller humanidrott - kan helt enkelt inte till 100 procent värja sig mot problemet.

Det man som bana och arrangör konkret kan göra, är förstås två saker;
Att ha ett seriöst och välorganiserat testförfarande.
Vara så noggrann som möjligt, i sitt urval av inbjudningar.

På punkten 1) tror jag att de allra flesta kan känna sig lugna.
Punkten 2) är inte nödvändigtvis lika enkel.

Precis som i det civila rättsväsendet, så är ju tanken att den som dömts för, och sonat, ett brott, också därefter ska betraktas som ren och oskyldig.
Gäller humanidrott likväl som hästkapplöpningar.

När är straffet avtjänat?

Samtidigt undrar man ju ändå en hel del saker, även efter att någon (i det här fallet ett djur) har frigivits; Är kretsen kring hästen inte fortfarande oärlig? Har hästen ännu nytta av det gamla dopingintaget? Finns det risk att samma sak händer igen? Har hela teamet runtom verkligen tagit sitt straff? Vad kommer publik och omgivning att tycka?

Sett till humanidrotten, så har publik ofta ganska svårt att förlåta dopingfuskare, även sedan de avtjänat sina avstängningstider etc.

Är folk realistiska och rättvisa då? Eller inhumana och omänskliga?

Inte så lätta frågor att svara på.

Om exempelvis Your Highness skulle göra en bra vårsäsong, kommer det säkert att finnas synpunkter åt olika håll, vad avser lämpligheten att låta hästen starta i t ex Elitloppet.

Ett tryggt nej

I Un Mec d´Heripres fall, känns det ändå lite enklare att ta ställning;
Visserligen är hästen formellt och juridiskt fri att starta i andra storlopp runtom i Europa, som exempelvis då Grand Criterium de Vitesse häromdagen. Just hästen i sig, har ju inte gjort något fel.

Men samtidigt; 
Hur formellt fri hästen än är, så skulle det kännas jobbigt att se den på svenska travbanor i vår.
Dopad mitt under vårt största kalas ifjol - och därefter tveksamheter/starka misstankar mot ett bulvanförfarande i tränarfrågan, för att undkomma de utdömda bestraffningarna.

Så hur mycket humanist och rättssäkerhetsvän man än är:
Det skulle kännas väldigt fel med Un Mec d´Heripre på Solvalla igen.

Därför tror jag att de allra flesta tackar för ST:s, Solvallas och Markus Myrons avvisande hållning gentemot den hästen, i det här fallet.

Så också jag - även om jag för några minuter för all del prövade tanken.
Men självklart backar jag. Hur fin och ren själva hästen i sig än är, så skulle det kännas besvärande och obekvämt att få hit Un Mec d'Heripre igen - i synnerhet därför att regin runt om, ägandet, tränarstaben och så vidare, egentligen fortfarande tycks vara desamma.

Un Mec d'Heripre igen, vore att gå för långt - särskilt redan i år.  Och med samma konstellation i bakgrunden. Doping, i synnerhet om det visar sig vara medveten sådan, måste bestraffas bestämt. Och misstänkta bulvaner – när såna tycks finnas - är ju ännu ett, kanske ännu större, skäl att hålla sig ifrån det här gänget.

Seriösa travmänniskor viger sina liv och hela sin själ åt att jobba med varje liten detalj runt sin sport. Då måste vi vara ytterst restriktiva med de som visat sig försöka ta till genvägar och fusk.

Myron och Valla har helt rätt. Deras fasta övertygelse här, känns som en trygghet.

Sen kan man förstås aldrig garantera att dopingproblemet inte dyker upp igen - men i dagsläget känns det, tack och lov, inte sannolikt att fjolårets händelser skulle återupprepas i år igen.

Fast det som den här frågan trots allt kanske allra allra mest handlar om, egentligen, är ju att vi vill ha hästar som mår och behandlas bra i vår travsport.
Un Mec d'Heripre ser förvisso ut att må okej på tävlingsbanan.
Ändå känner man ju ett uns av tvivel om Souloy/Billard verkligen är en konstellation som sätter djurets välmående i centrum, före allt annat.