Niclas Andersson:

"Till sist måste man gå på magkänslan"

Travets Sverige b–o–r–d–e vara ett ganska ­lättfångat skrå, för ett parti som vill flirta med en specifik grupp. Ett specialintresse, med tydliga avgränsningar. Perfekt.
Så – vilka ska vi då rösta på, på söndag, för ­travets väl och ve?
Njae… så särskilt enkelt är det, trots allt, inte.

Skälet till att det ändå ser ganska brokigt ut, när man djupdyker bland travfolkets partisympatier, är förmodligen mångfalden.

Vad innebär det att vara travmänniska?

Vi har många särintressen

• Aktiva, som vill vara nära djuret, i fin naturmiljö.
• Uppfödare, som måste se till att få ekonomi och säljdriv i sin verksamhet.
• Ägare, som behöver finansiera sin investering.
• Spelare, som ägnar massor av tid och energi åt det här, och utsätts för locktoner från många konkurrerande betting–arrangörer.

För att nu nämna några av huvudgrupperna.

Och redan med de här intressenterna uppräknade, kan man genast se ett ganska stort antal politiska frågor eller områden, som k–a–n bedömas som viktiga, av den ena eller andra gruppen: Klimat och miljö, glesbygdspolitik, olika former av beskattning, arbetsmarknadsregler, transportrelaterade avgifter, såsom bensin/diesel/flyg, välfärd, folkhälsa och ungdom, jämställdhet och integration.

Bönderna började

I begynnelsen var Bondeförbundet. Eller Centerpartiet.

Så kan man nog säga. Centern var en gång i tiden – med start för över hundra år sedan – landsbygdens och djurhållarnas bästa vän. Och därmed också grundalternativet för hästmänniskorna. Nånstans i de resonemangen, har dagens Centerpartiet fortfarande en liten stabil kärna med traventusiaster.

Senaste 30 åren, har C utmanats inom den nischen, inte minst av Miljöpartiet. Ännu ett naturnära parti. Med rötterna och hjärtat i den naturnära delen av världen. Ett grönt alternativ, fast mer åt vänsterhållet till. Bland travfolket, har Miljöpartiet ändå – trots sin lantliga grundsyn – haft svårt att få något riktigt fäste.

Men samtidigt har travet också blivit så mycket mer än man bara frisk luft och frodiga betesmarker. Vår sfär är nu en hel näringsgren, med tiotusentals yrkesarbetande, av alla möjliga olika slag.

Och genom åren har travfolket – liksom övriga Sverige – alltmer kommit att klyvas i två halvor.

• Blocket Alliansen, med prio på skattesänkningar och förenklingar, inte minst för företagare.
• Blocket Rödgröna, med prio på välfärd och stabilitet för alla.

Båda parti–lagen pratar gärna om attraktiva värdeord som rättvisa och frihet.

Precis som i den vanliga allmänna politiken har detta lett till att två ­partier – Socialdemokraterna och Moderaterna – ställt sig i spetsen för varsin falang.

Inom travet finns det till och med en tendens till att dessa båda är ännu tydligare i fronten för sitt respektive block.

Och så där vid sidan av, outsidern Sverigedemokraterna. Länge ifrågasatt och utmotat av många väljare och andra partier. Men på senare tid har ju SD vuxit sig allt större bland väljarna – och därmed också blivit, eller tvingats bli, allt mer accepterat i olika sammanhang.

Utvecklingen för SD bland de travintresserade väljarna, tycks – om man söker vägledning bland våra opinionssiffror – nu till och med ha gått ännu snabbare här, än hos den övriga väljarkåren. Resan från mindre betydelsefullt missnöjesparti till stor och bullrig maktfaktor har gått fort på slutet.

Sverige i stort, har tre starka partier.

Travsverige har samma tre – fast hos oss, är de ännu starkare.

Oddsen indikerar en tuff duell

I vår värld ligger det nära till hands att söka svaret/sanningen om det kommande valresultatet,  bland marknadens förhandsodds.

Så låt oss göra det: Sossarna är (knapp) favorit till att (för)bli största parti i Sveriges riksdag. Det kan just nu spelas till runt 1,60 gånger pengarna.

Sverigedemokraterna utmanare tätt därefter, ger drygt 2 gånger pengarna som nytt största–parti.

Moderaterna är en fidus i sammanhanget, k–a–n fortfarande bli störst – men då talar man om en liten halvöverraskning, som betalar mellan 10 och 15 gånger.

Alla övriga partier ses som superskrällar, och skulle som nytt största parti ge från 500–1000 gånger pengarna – eller mer. Vilket i princip är lika med uteslutet – de kan knappast bli störst, den här gången.

Rätt eller fel?

Så, med allt det sagt… hur ska man rösta nu då? Okej, skatter och miljö kan ju skilja blocken och partierna en hel del åt.

Men hästfrågan i stort, och förresten hela det större ämnet idrott över huvud taget, har ändå en ganska begränsad plats i årets valrörelse. Det måste man säga.

Vi har inte hört några partiskiljande jättedebatter eller brinnande meningsskiljaktigheter.

När vi snackar spelpolitik, sysselsättning, folkhälsa och olika former av jämställdhet, så är det tvärtom ganska svårt att identifiera några större eller mer tydliga skillnader mellan partierna, över huvud taget.

Det finns inget sport– eller hästparti, som sticker ut i nån sorts särklass.

Men man får ta fasta på de små signaler man ändå fått – bland annat här i Ronden, den senaste tiden.

Jag känner mig trots allt rätt så säker på, vad JAG ska rösta på.

Om jag dragit korrekta slutsatser, och om mina analyser och värderingar är desamma som dina analyser, är däremot svårt att säga. Det vet man aldrig.

I princip finns det i förväg lika lite facit eller bombsäkert–rätt–å–fel inför ett riksdagsval, som det gör inför ett travrace.

Till sist, måste man gå på sin egen magkänsla.