Sveriges ledande travtidning
ANNONS

Rickard Hansson:
"Nu vet jag varför Stefan var så besviken"

Publicerad:

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstagande i texten.

”Första Stefan Söderkvist!”
Orden ekar i mitt huvud.
Sören Englund lärde mig att alltid tro på Söderkvist.

Stefan Söderkvists karriär inleddes långt före att jag över huvud taget ens var påtänkt. Däremot fick jag, när mitt travintresse var i sin linda och jag lärde mig att förstå något, glimtar av honom i samband med Fridhems Ambras framfart.

När jag började gå på Åby som 16-åring och fann ovärderlig kunskap och glädje i Sören Englund var hans mantra: ”Första Stefan Söderkvist!” nästan som när andra pratar om ”första Björn Goop!”. Söderkvist var en stor faktor! 

Det är många som varit av annan åsikt och Stefan berättar själv i Expressen-artikeln att han ”fått kritik för att ha varit för passiv i loppen”. En kamikazee-kusk har han aldrig varit. Han har varit stabila, norrländskt lugne, Stefan Söderkvist. Varken mer eller mindre. Och jäkligt bra, också. Oavsett vad andra tycker.

Kanske är det typiskt honom att inte haussa upp sitt avsked särskilt mycket, men nog är man lite förvånad att det kom här och nu. Han håller fortfarande en hög nivå, har dubbla V75-segrar i december och får köra fina hästar. Tack vare en värdefull mark behöver han inte oroa sig för pensionen och därför är det fullt förståeligt att han nu väljer att avsluta, om det känns bäst.

Kanske kommer han inte att saknas som många andra, då han aldrig tagit någon större plats i medierna eller varit en man av stora ord. För ”Åby-ligan” kommer han definitivt att saknas, han var många B-tränares bäste vän. En kundstock vi ska vara väldigt rädda om.
För en månad sedan körde han Fire Piston i Uppfödningslöpningen vilket tyvärr slutade med galopp efter 500 meter (hade förmodligen vunnit annars!) och jag pratade med honom efteråt. Normalt sansade, lugne, Stefan var SÅ märkbart besviken att jag reagerade över det. Svor och hängde med huvudet. Inte var det likt Stefan!

Nu vet jag varför. Det var hans sista chans att vinna ett riktigt stort lopp.
Även om jag svurit på dig när du kört lite för passivt kommer du att vara saknad.
Över 3 000 segrar är inget annat än respekt.
Tack för allt, Stefan!

 

ANNONS


Så jobbar Travronden med journalistik

Uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor på vår information och att vara på plats där det händer. Vi följer de Pressetiska reglerna och vår nyhetsjournalistik ska präglas av trovärdighet och opartiskhet.