Sveriges ledande travtidning
ANNONS

Rickard Hansson:
"Så bygger man häftiga event"

Publicerad:

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstagande i texten.

Varför är Sverige så dåliga på arrangemang?
Varför är andra länder bättre?
Dags att lägga vikt vid SERVICE.

Det här är något som jag, till och från, grubblat på i många år och vidrört tidigare också. 2018 – allt handlar om, det förvisso överanvända, ordet ”upplevelse”. Samtidigt som det är väldigt centralt. Trav…sport…konsert…allt! Upplevelsen! Antingen läser du hela texten, eller så väljer du sista stycket där Bodentravets David Zimmer kokade ihop allt till ett par meningar...

Jag läste Stefan Melanders text i Expressen där han efterfrågar högre prissumma i Elitloppet för att göra loppet än mer attraktivt. Givetvis finns det en poäng i det. Loppet blir knappast mindre attraktivt med ännu mer pengar….men, hur viktigt är det? Avhoppen i år var svenskhästen Readly Express (han startar väl knappast ändå?) och Urlo dei Venti (möjligen en ytterligare funderare men knappast given).

Norska banan Bjerke får i regel mycket attraktiva hästar trots att prispengarna är sämre än på Solvalla (tänker även på ramloppen). Varför? Jo, dubbla heat kan vara en förklaring.
En annan – arrangemanget. I lördags bjöd man upp till dans på en båttur i Oslofjorden. Skaldjur, musik, dryck och…missförstå mig rätt nu…inga kostymnissar. Avslappnat och festligt.
Världsklass, kallade en deltagare båtturen. 

Pratade med Anders Malmrot:
– Vi hade ett mingel på Solvallas festvåning under lördagskvällen för folket runt hästarna i Harpers, Elitloppet och Sweden Cup men ingen bankett då de, vad jag förstår, varit lite långdragna och inte så välbesökta. På söndagen hade varje "elitloppshäst" ett eget bord i vårt kontor som vi dukade upp till ett VIP-ställe.

Min tes dog delvis – bankett som inte höjts till skyarna, varför? För dålig? Fel format? Inte konstigt man skrotar den om uppsidan varit för klen. Elitloppshelgen är mastig, det är inte enkelt att klämma in massa kringaktiviteter, den saken är klar.

De ägare jag pratade med runt Elitloppet var MYCKET nöjda med hela kittet.
Jag menar inte att Solvalla (man hamnar ju a-l-l-t-i-d där med anledning av Elitloppet) är sämre än någon annan bana, tvärtom.
Däremot tror jag inte att prispengar är hela sanningen. Det pratas om mervärden för hästägare och nej…inte särskilt många får ta del av kakan i finrummet. Men. Gör ett helt galet ståhej i samband med stora lopp för deltagarna. Jag tror att det är betydligt viktigare än en miljon ytterligare i prispengar (när man pratar Elitloppet som redan har tre ”millar”).

Boden har arbetat med kringaktiviteter i samband med kuskmatchen Björnkampen. Forspaddling ute i vildmarken. Knappast dyrt – men uppskattat.

Jag syftar dock inte enbart på travsporten när jag pratat service. Långt därifrån. Sverige är generellt helt urusla på service.
Allt från restauranger till servicedisken på SJ.

Konsten med service är att kunden lämnar, något sånär, nöjd trots ett negativt besked. (Omvandlat: Hästen galopperade men upplevelsen var så bra att man vill tillbaka.)
Det finns givetvis guldkorn här också – inget snack om saken. Jag har sprungit på många, som har format mina konsumtionsvanor. Av principskäl är jag kund på vissa ställen med anledning av servicen.
Är jag unik? Knappast. Eller: Förhoppningsvis inte, för i så fall dör ju halva texten.

Nu har jag på intet sätt dammsugit Sverige på arrangemang (det finns mycket kvar att…oups…uppleva).
Alkohollagstiftningen ligger Sverige i fatet emellertid, det är fullständigt givet. Det krävs dock inte en ny lag för ett leende. Det finns en del exempel vilka krockar kraftigt med just nämnd lagstiftning vilka blir krångliga att jämföra av den anledningen.

Däremot: I helgen besökte jag hastigt och lustigt tennisanläggningen Roland Garros i sydvästra Paris. Jo, jag är ganska färgad efter att ha….fanfar…upplevt min ”häst” vinna en dramaturgiskt klockren final. Men. Försöker bortse från det och även om biljetten var en ytterst trevlig variant slogs jag – återigen ute i Europa – av servicekänslan. Man kände sig riktigt välkommen, överallt. Och det saknades inte personal som kollade biljetter, väskor och rena säkerhetskontroller. Kanske hade jag tur? Sprang jag på alla glada?

I så fall har man sprungit på mycket likgiltig personal på diverse arrangemang i Sverige. Fotboll. Hockey. Trav. Konserter.

 

En grundtanke, för travbanorna som arrangerar stora lopp, bör vara någon lokal finess för personerna runt hästarna i huvudloppet. Några exempel:

# Jägersro: Ska förstås upp i Turning Torso och avnjuta middag och mingel där uppe med fantastiska vyer.

# Åby: Ska förstås ha en ordentlig tur ut på havet med fisketema. Toppkäk på samma tema i miljö som verkligen knyter ihop säcken med äventyret på sjön.

# Solvalla: Ska förstås…ja, vad kan man inte göra i Stockholm? Simpelt men garanterat uppskattat med skärgården. Muurikka-betonat, egen kock och hela kittet.

# Mantorp (har inget STORT lopp): Ska förstås bjuda in till Mantorp Park för andra typer av hästkrafter. Något man kanske inte gör på egen anmodan men testar i rätt sammanhang.

# Östersund: Jo, jag vet, det är en liten bit till Åre men Östersund ska förstås hyra hela Fäviken – en av Sveriges absolut bästa restauranger. Masters-finalen går där i höst, varsågod – Quicklund.

# Årjäng: Ska förstås nyttja den fina naturen och ta ut besökarna till skogs. Öppen eld. Den varianten.

# Bergsåker: Ska förstås signa Charlotte Kalla för att få dels få se henne träna på rullskidor och därefter få en föreläsning av henne på Södra Berget där det även finns spaanläggning.


Det var några förslag, några spretiga tankar. Den röda tråden är att hitta något som man kanske inte upplever så ofta på egen hand.

Kostar inte det här en massa pengar? Jo, absolut. Sänka prissumman? Nja, kanske inte nödvändigtvis men höj den i alla fall inte. Faktiskt så tror jag att många skulle uppskatta sådant här i större utsträckning än 100.000 ytterligare i förstapris när vi pratar om eliten som redan har sitt på det torra.

Faktakollade Bodens aktivitet med travbanechef David Zimmer som, omedvetet, sammanfattade mitt pladder i ett stycke:

– Gabriele Gelormini och Giampaolo Minucci i samma kanot är topp tre det roligaste jag har sett och den aktiviteten är uppskattad. I helgen har vi en kryssning i Luleå skärgård för hemmatränarna och de runt hästarna i Norrbottens Stora Pris. Vi kör en om en miljon, men det gör fler banor och jag tror att ett väldigt bra värdskap är ett incitament för att få hit bra gäster. Turen är inte gratis för oss men jag ser den som varumärkesbyggande investering.

ANNONS


Så jobbar Travronden med journalistik

Uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor på vår information och att vara på plats där det händer. Vi följer de Pressetiska reglerna och vår nyhetsjournalistik ska präglas av trovärdighet och opartiskhet.