Sveriges ledande travtidning
ANNONS

Tony Ryttar:
"Det är inte det som syns som gör ondast"

Publicerad:

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstagande i texten.

Var snälla mot varandra. Det är inte det som syns som gör ondast, det är det osynliga man bär med sig livet ut. I världen finns inte tillräckligt många hästar för att lätta och läka de sår som mobbningens rakblad skär i själar.

Jag hade tänkt skriva några vackra ord om Campo Bahia, men dessa kommer skrivas ändå av andra, så mina fattas inte någon. Istället får orden klä andra hästar, minst lika viktiga och kanske ännu viktigare. De vann aldrig några storlopp men de räddade liv. Mitt.

I veckan berättade en vän om sin dotter. Hennes mobbare hade inte mognat under sommarlovet och skolan kommer bli ytterligare ett år av helvete. Att höra sådant gör ont, och jag hoppas hennes dotter har ett stall att rymma till. Få fly in för en stund i stallets trygga värld och fristad. Falla runt halsen, känna värmen från hästen mot sin kropp, krampaktigt krama händerna i manen och gråta. Tyst eller fullt ut. Repa mod att möta verkligheten igen.

Det hjälpte mig många gånger. Som den gången jag hade opererat ena knät och några skolkamrater släpade in mig på toaletten, drog ned mina byxor och tömde en burk levande fluglarver innanför mitt gips. Som ett roligt skämt och jag skulle just fylla tolv år. Eller året därpå, nedtryckt i en stor soptunna och dragen genom den nya skolans långa korridorer. Uppvisad inför allas blickar och skratt för att slutligen bli tömd och inlåst i skolans container.

Det är så ett barn lär sig att gråta inåt istället för utåt. Jag nämnde aldrig något till någon, varken för lärare eller i ett hem med andra bekymmer. Löphuvud likt en häst som springer och springer tills benet slutligen brister. På en bro ovan Dalälvens mörka och lockande vatten. Hade jag inte haft hästarna vet jag inte om jag någonsin tagit mig över den bron.

Kaggtind, Lava och Pluvis tyckte i alla fall om mig. Ja, det kändes så då och jag var inte ensam. De lyssnade på alla de ord och tankar jag borde berättat för någon som kunde hjälpt mig förstå att det inte var mig det var fel på. Kaggtind, Lava och Pluvis. Ingen av dem vann någonsin ett lopp, men de räddade en tom pojke där och då. Med tiden och hästarna växte jag och hästarna kom att bli mitt liv. Ett nytt liv där den mobbade Morapojken fick förtroendet att ta hand om topphästar, och till slut till och med stå i teve och tala. Med sår som gjorde sig påminda varje gång det kom en vän-förfrågan på Facebook från nu vuxna barn som på den tiden inte visste bättre.

Jag hade tur och tog mig igenom det, men det tog alldeles för lång tid och skall jag säga hela sanningen så läker ärren aldrig helt. Blåmärken går att dölja för familjen, och man kan cykla några kilometers omväg till skolan för att inte riskera möta vissa skolkamrater. Man kan undvika att bli sedd genom att varje morgon välja de gråaste kläderna i garderoben och samtidigt dra åt bältet så hårt i midjan att det nästan gör ont för att byxorna inte skulle kunna slitas av. En söndersliten mattebok går att ersätta och kläderna utkastade genom fönstret i gymnastiksalsduschen går att hämta. Men man kan aldrig ljuga för sig själv – även om det går bra från början.

Mobbning är både svår för andra att upptäcka och lätt att blunda för. Det är inte bara sparkar, slag och hårda ord, utan kan vara förklädd och långsamt frätande som två droppar saltsyra i ett vattenglas. Två droppar i varje vattenglas. Den finns inte bara på skolor och bland barn. Arbetsplatser, idrottsföreningar, sociala medier och i våra stallar. Var uppmärksam bland dina vänner och barn för ingen vill visa sig svag, sårbar eller annorlunda. Det kostar inget med ett uppmuntrande leende, en vänlig fråga och verkligen lyssna på svaret, men det kan vara värt hela världen för den andre.

Var snälla mot varandra. Det är inte det som syns som gör ondast, det är det osynliga man bär med sig livet ut. I världen finns inte tillräckligt många hästar för att lätta och läka de sår som mobbningens rakblad skär i själar.

Sådär. Nu får någon annan skriva om Campo Bahia.

Är du i behov av hjälp eller vill du läsa mer om mobbning, våld och kränkningar i skolan eller på arbetsplatsen?

Umo.se
Umo är en webbplats för alla som är mellan 13 och 25 år. Där hittar du – förutom information – också kontaktuppgifter till närmsta ungdomsmottagning.

Av.se
Arbetsmiljöverket är en myndighet som har regeringens och riksdagens uppdrag att se till att lagar om bland annat arbetsmiljö följs av företag och organisationer. På verkets hemsida finns information om kränkande särbehandling och mobbning på arbetsplatsen.

Arbetsmiljoupplysningen.se
På Arbetsmiljöupplysningen får du svar på dina frågor om arbetsliv och hälsa. Arbetsmiljöupplysningen drivs av Prevent som är en ideell förening inom arbetsmiljöområdet och ägs av Svenskt Näringsliv, LO och PTK.

ANNONS


Så jobbar Travronden med journalistik

Uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor på vår information och att vara på plats där det händer. Vi följer de Pressetiska reglerna och vår nyhetsjournalistik ska präglas av trovärdighet och opartiskhet.