Efter cancern: "Vi måste prata om det oftare"

"Kjelle" minns klart och tydligt den där -dagen när han fick domen.

– Ja du, det är klart att det var omtumlande för alla runtomkring. Jag hade bara en sak i skallen och det sa jag till läkarna också: ”jag ska bli frisk, punkt slut!”. Då efter att man träffats mycket och tagit alla prover, så kom vi överens om att man tyckte att jag skulle opereras och då gjorde jag det.

Upptäcktes på hälsoundersökning

– Sen var det bra något år eller två, men det kom tillbaka och då blev jag rekommenderad att stråla mig. Jag var på Karolinska 35 gånger. Jag jobbade samtidigt också och hade inga som helst problem med det. Sedan dess har glädjande nog blodprovet varit 0,0 och det är jätte-skönt. Nu tar jag blodprov bara en gång om året i december. Det är alltid lite oroligt när man har tagit provet och alltid lika skönt när man får beskedet.

Vad tänkte och kände du när du fick beskedet? Blev det en skam, en sorg?
– Först börjar man liksom fundera på varför och varför jag. Jag vet att det är vanligaste att man tänker så. Jag hade ju heller inte haft några tecken på det. Det upptäcktes på en vanlig hälsoundersökning. Så kommer man inte in, kan man inte göra något åt det. Jag har fått frågan från andra också. Det är många som har testat sig, men lika många som inte gör det. Man vill inte veta. Det är en skam att inte kunna få stånd och läcka, att man läcker efteråt och sådana saker.

Så att göra hälsokontroller är något alla borde göra?
– Framför allt när man kommer upp mot 50 tycker jag verkligen att man ska göra det.

"Vanligaste cancerformen"

Han betonar vikten av att sjukdomen i synnerhet och mäns hälsa i allmänhet förs fram i ljuset, så att fler vågar prata om det. Men han tycker att det inte räcker på långa vägar med en kampanj en gång om året.

– Jag tycker att man borde prata om det definitivt mycket oftare. För det första är det den vanligaste cancerformen av alla. Tjejernas bröst är mycket mer öppnare att prata om, känns det som. Det är som du säger, en liten skambild. Man vill inte ha det och vill inte veta. När jag fick det blev det officiellt i Travronden bland annat och det var många som man märkte gick omvägar i stället för att rakt ut fråga hur man mår.

Upplever du att det här är mer tabubelagt inom travet, där många faktiskt jobbar dygnet runt och kanske har svårt att stanna upp och känna hur man faktiskt mår?
– Jag tror nog att man kan känna så, om man tänker till lite. Men det är över huvud taget tabubelagt i hela samhället. Det är en machosport, har varit så i alla tider. Man bara kör på.
– Därför tycker jag det är extra viktigt när man bara kör på och inte har en tanke framåt, att man går och kollar sig.

Skulle travsporten kunna göra mer för att uppmärksamma och uppmuntra till hälsokontroller?
– Ja, det skulle man kanske önska sig. Men så är det i hela samhället också. Jag såg en annons i tidningen också nu när det är november. Men det räcker inte. Vi måste prata om det oftare.

"Jobbar för fullt"

I dag har han hunnit bli 63 år och kör in unghästar. Han är en uppskattad medarbetare och på Stall Lagerkrans hemsida, beskriver man honom så här: ”Han är rutinerad och erkänt duktig på att skola in travhästar. Kjell är mycket trevlig och bra att ha att göra med och kör in mycket unghästar till andra tränare, bland annat till Stig H Johansson. Åt oss har han hittills kört in Laurentius Romeo och Laurentius Cavallo”.

Hur mår du i dag?
– Jag mår jättebra! Jag jobbar för fullt. Sen att man inte fungerar som man ska det är en helt annan sak. Alternativet hade inte varit något bra, om man säger så. Jag har inga problem alls i dag, förutom att man inte funkar som man ska. Men det är en annan sak. Jag får köra med skydd, för att man inte ska läcka och så. Det är inte så skönt att droppa i kalsongerna.

Hur har det här påverkat dig som människa?
– Som jag upplever det och jag tror att min omgivning också har gjort, så har det inte märkts någon större skillnad. Jag har försökt se positivt på det hela tiden. Det beror nog hur man är som människa också. Det går inte för mig att gräva ned sig och bara låta det ta över.