För travsportens framtids bästa

Detta citat är hämtat från skriften Horisont 2017, strategiska vägval för svensk travsport.

Starka ord och en bra sammanfattning av dagsläget. Det går nästan inte att sälja hästar, det är oerhört svårt att rekrytera hästägare, eller att få dem att satsa på en ny häst. Spelet går sämre och man ska spara. Då sparar man 40 miljoner 2013 från prispengarna! Hur tänker Ni i ATG:s styrelse? Varför handlar ni tvärt emot slutsatserna i Horisont 2017? Det är hästägarnas pengar som håller hela sporten i gång. Det är dessutom hästägarnas pengar som ser till att hästarna har det bra. Värdegrunden och djurskyddet som ni talar er varma om.

Hästägaren betalar foder, omvårdnad och veterinärbesök. Det är många som vittnar om, både tränare och veterinärer, att hästarna idag får göra för många starter för att förtjänstmöjligheterna är för dåliga. Man chansar lite oftare när pengarna börjar tryta.

LRF Konsults travtränarprofil visar att A-tränarnas träningsavgift egentligen är alldeles för låg. 70 procent av A-trän­arna tar ut mindre i lön än en hästskötare! Undrar om det finns en enda anställd i Hästsportens Hus som skulle nöja sig med den lönen och dessutom jobba luncher, kvällar och helger?

Det är med stor förvåning, för att inte säga bitterhet, som man skådar att tv-sändningen på lördagen duplicerats. Två tv-produktioner plus ”liven” på samma V75-tävlingar. Trevligt med exponering men vad kostar detta? Vi aktiva står med mössan i hand och ser på när fler och fler i branschen skor sig på våra pengar. Artisterna (hästarna) måste väl först ha sitt innan administration och tv-folk ska betalas, eller?

I dokumentet Horisont 2017 har man förstått vikten av breddsporten. Vi har förlorat nästan 50 procent av amatörtränarna under de senaste tio åren. Det är mycket allvarligt då det är hos dessa människor travets intresse hos allmänheten byggs upp. Varje amatörhäst som tävlas följs av ett stort antal intresserade; släkt, grannar, arbetskamrater och kompisar. Dessa blir intresserade, spelar och blir kanske blir nya hästägare om det inte är för svårt.

Det var så sporten byggdes upp under 1970- och 1980-talet. Idag är det för dyrt och för svårt. Gapet mellan omkostnader och förtjänstmöjligheter är för stort. Dessutom är konkurrensen för hård. En travamatör med en vanlig häst göre sig icke besvär i dagens trav. Det måste skapas rena amatörtävlingar, där det tävlas om mindre priser och där de proffstränade hästarna inte är välkomna. Då blir det möjligt för nybörjare och ungdomar att tävla på lika villkor.

Att träna och äga sin egen häst är en underbar hobby, det ger social samvaro, utevistelse, samvaro med hästen, träningsplanering och tävlingsmoment. Utbyggnaden av ett aktivt amatör-Sverige gör också att andrahandsmarknaden för hästarna blir bättre. Idag får hästar som inte platsar i proffsstallen slumpas bort som ridhästar eller så blir det en annan tråkigare utväg... En levande amatörsport skulle kunna ge många hästar ett bra fortsatt liv.

Travsportens organisation måste göras om. För det första måste ATG:s ägande delas upp efter ett rättvist system som bygger på det verkliga intresset för sporten. Idag äger Svensk Galopp tio procent av ATG, det vill säga galoppen får tio procent av de medel som delas ut. Tio procenten är en godtycklig siffra som inte alls speglar verkligheten. Om man mäter intresset för galopp genom spelet, så uppgår det till cirka 2,7 procent av totala spelet på hästar.

För det andra måste skatten justeras. Vi betalar elva procent av spelomsättningen i skatt, medan man i till exempel i Frankrike, som ligger tvåa i beskattningsligan, betalar 7,5 procent. Övriga travländer ligger runt fem procent!

För det tredje måste hästägarna och därmed tränare, häst och skötare komma först i kön efter att vinsten till spelare och skatt betalats från spelet. Hästens andel får inte förhandlas ner, utan ska vara högprioriterad. Man får göra besparingar och effektiviseringar på administration, tv-sändningar, med mera istället.

I Frankrike som i många avseende är ett föregångsland, är pengarna till hästägarna prioriterade. Som Pierre Vercruysse, tränare och kusk uttryckte det:” Travsporten i Frankrike, det är vi!” Så känner man inte som aktiv i Sverige.

Vi aktiva inom svenskt trav är värda att prioriteras. Vi har världens bästa tränarkår, fantastiska uppfödarresultat, mycket god djurhållning, stränga dopingregler och mycket god veterinärvård. Vi vill inte stå sist i kön längre!

Anne Haglund