Aronsson: "Det var några jobbiga månader"

Hur är läget?
– Bra! När hästarna går bra så mår man bra.
Man kan väl säga att du har tagit en ovanlig väg mot din svenska proffs­tränarlicens som du plockade ut 2013?
– Det kan man verkligen säga. I min familj fanns det ingen som var intresserad av hästar utan jag sprang runt hos grannarna och red på deras hästar. Jag köpte faktiskt en egen ponny också utan att berätta det hemma. Jäklar vilket liv det blev då pappa fick reda på det. Jag gick i skolan med Mimmi Elfstrand så jag var myck­et hos henne eftersom hennes pappa Olle var travtränare. Jag minns när vi var i 11-12 års åldern och vi fick köra häst och Olle ledde hästarna i grimskaftet. Då blev man ju fast i det här. Jag gick travgymnasiet på Wången och gick ut 2002. Sedan jobbade jag två år hos Hans Adielsson innan jag testade att jobba både i USA och på Nya Zeeland. När jag kom hem igen så blev det två år i Boden hos Petter Lundberg och sedan skötte jag hans filial på träningsanläggningen Myran utanför Skara.

Jag skulle vara i Frankrike i tre månader men det blev sju år

Men så drog du plötsligt till Frank­rike?
– Ja, det var en ren tillfällighet att jag hamnade där. Under den förberedande proffstränarkursen träffade jag Marcus Öman från Sundsvall som behövde hjälp. Han frågade om jag kunde åka med hans Hot Tub till Frankrike där han skulle starta. Jag skulle vara i Frankrike i tre månader, men det blev sju år (skratt).
Hur blev det så?
– Jag har ju varit runt i hela Sverige och har fått många kontakter. Flera tränare ville att jag skulle sköta deras hästar då de skulle ner till Frankrike och tävla. Jag tyckte att det var konstigt att allt skulle gå via Marcus så jag sade upp mig och startade eget företag och fakturerade själv. Jag fortsatte också sköta Hot Tub som satte världsrekord i monté på Solvalla. En vinter hade jag 25 hästar och det är många riktigt bra hästar som man fått sköta om.
Och 2012 var du mogen att gå slut­delen på proffstränarkursen?
– Ja, och då hade drömmen börjat om att ha ett stall i Frankrike och ett i Sverige. Under kursen träffade jag också Anders (Svanstedt) som jag nu är sambo med. Vi håller till här på Bjertorp, men vi samarbetar inte. Det kanske är lika bra för husfriden (skratt). Det har fungerat bra för mig med två stall, men då jag nu fått in många ettåringar så behöver jag lägga ner mer tid här hemma så jag pausar lite med Frankrike. Just nu har jag bara en häst i träning där nere och 28 i Sverige. Men jag kommer säkert att återuppta det i framtiden.

Man kan inte sakta ner i backarna och sätta sig lugn

Nu ökar dina siffror för varje år. 2016 har stallets hästar sprungit in nästa fyra miljoner kronor. Leker travlivet?
– Både ja och nej. Det är klart att det lek­er, men man vill ju hela tiden ha in nytt material. Man kan inte sakta ner i backarna och sätta sig lugn. Men det är skönt när man tycker att man gör någon­ting bra och så visar det sig på ban­an.
Och som om det inte var nog med att sköta stall i två länder så hoppade du på tv-jobb också som expert?
– Haha. Jag gled in på det på ett bananskal. Det var inte planerat. Jag fick frågan inför Prix d’Amérique om att vara med. Jag trodde att det skulle vara 10 minuter från stallbacken. Men det visade sig vara en sex timmar lång livesändning tillsammans med Jessica Almenäs.
Du får mycket beröm för ditt tv-jobb. Vad tror du tv-publiken gillar med ditt sätt som expert?
– Jag vet inte. Jag försöker berätta så att folk ska förstå. Varför hästen har det bettet eller den där skygglappen. När jag är ute på trav så kan det komma folk och säger att jag gör det bra. Det värmer jätte­mycket.

Jag försöker linda in kritiken lite fint - det får jag skäll för ibland

Är det inte svårt att vara expert och kritisera kollegor? Fegar du inte ur ibland?
– Jag tycker inte om de situationerna. Även den mest rutinerade kusken gör förstås fel ibland, men jag försöker linda in kritiken lite fint. Det får jag skäll för i bland. Men visst är det svårt.
Vad är skillnaden mellan svensk och fransk travsport?
– Där finns det 300 banor som alla är olika. Större, längre, bakvarv, uppåt, nedåt, gräs och grus. Det är inte direkt den som kör till ledningen som vinner. Jag tycker att Sverige ska bygga om varenda travbana. Sverige är bäst i världen på travhästar och skulle vi ha milebanor så skulle våra hästar också trava 1.08-1.09 i varenda lopp precis som i USA.
Nu har Franck Leblanc lämnat fantastiska Anna Mix i träning hos dig för tredje gången. Hur känns det?
 – Att få den här chansen är förstås helt fantastisk. Innan Anna Mix skulle resa första gången till Sverige för att vara med i Olympiatravet så frågade Leblanc om jag höll till långt ifrån Åby. Han frågade om jag kunde ha henne hos mig och det gick förstås bra. Första gången kom hon med en skötare. De första gångerna hörde han av sig och var också här och körde en gång. Men nu hör han inte av sig. Nu sköter jag träningen och matchningen själv och hon har inte med någon skötare. Det är en häftig häst som man kan känna är någonting alldeles ­extra redan när hon skrittar. Det allra viktig­aste är att hålla henne pigg och glad för springa kan hon.

Han lovade att jag aldrig mer skulle höra av den mannen

Hur kom du i kontakt med Franck Leblanc?
– Första kontakten var väldigt konstig. Jag hade blivit mordhotad av en man som hade en jätteliten del i en häst hos Nivard. Jag var skräckslagen då jag ringde Leblanc och presenterade mig. Han blev vansinnig då jag berättade vad jag hade varit med om och han lovade att jag aldrig mer skulle höra av den mannen. Det gjorde jag inte heller.
Mordhotad? Vill du berätta?
– Det var en rätt otäck tid. Först brydde jag mig inte så mycket, men det blev bara värre och värre. Det var väldigt många hot. En gång ringde han och flåsade i lur­en och sa att han såg att jag var med i sista loppet på Vincennes. Han sa att det blir mitt sista lopp i livet. Jag skulle inte komma levande därifrån. Han skickade 1000-tals sms där han ingående berättade hur han skulle döda mig. Hur han skulle använda kniven att sprätta upp mig. En gång skrev han ett sms där det stod "vad betyder God Jul på kransen på din dörr?". Han skrev också vilken färg min hund hade på sitt halsband. Att han hade sådan koll på mig var väldigt otäckt. Polisen kunde inte göra något då jag inte visste vem det var och telefonnumret gick till ett kontantkort. Men till slut fick jag reda på att han hade en hundradel i en häst hos Franck Leblanc. Ja, det var några jobbiga månader.

Kobolt är ju något som inte ska finnas i närheten av ett stall

Vad säger du om den franska dopinghärvan?
– Oj, nu måste jag passa mig. Jag kan ju i alla falla säga att jag tycker att det är bra att fuskarna åker fast. Det här handlar ju inte om en medicin som finns i våra stallar och i våra veterinärkliniker som vi använder för att hästar ska må bra. Vi har svenska tränare som åkt fast för doping men då handlar det om att karenstiden inte gått ut för en medicin. Kobolt är ju något som inte ska finnas i närheten av ett stall. Kobolt och fel­medicinering eller slarv är en jävla stor skillnad i mina ögon.
Du vill träna hästarna i djup sand. Var har du fått den träningsfilosofin från?
– Sandträningen kommer från mina år hos Hans Adielsson. Där var det ännu djupare sand än vi har här, men där galopperade hästarna. Just Hans har varit viktig för mig och vi pratar ofta. När det gäller träning så var jag nog lite blödigare då jag var yngre. Nu är jag lite klokare och vet att hästarna måste tränas hårt samtidigt som de måste vara 100 procent fräscha.
Till sist. Vad önskar du dig i julkapp?
– Jag önskar att tomten släpper ner två stall och nya hagar på julafton och att allt är klart och betalt. Mycket tid går åt just nu år våra nya byggnationer på gården. Jag skulle också vilja önska mig att Anna Mix vinner Prix d’Amérique.

 

Sju korta frågor

Vad gör du helst en ledig dag?
– Jag sover så länge jag vill. Det kan bli allt mellan 7-14. Ofta har jag ett berg av tvätt som ska tas om hand och så måste det dammsugas. Sedan gillar jag att laga mat så det gör jag gärna om jag är ledig. På kvällen stänger jag av telefonen och ser en bra film.
När grät du senast?
– I går. Jag såg den nya djungelboken-filmen. Jäklar vad bra den var.
Tror du på Gud?
– Nej.
När slog du någon på käften senast?
– Hmm. Det måste ha varit väldigt längesedan för jag kommer inte ihåg det. Nej, jag tror nog att jag aldrig gjort det.
Vilken rubrik vill du se i Travronden 2017?
– ”Aronsson vann Elitloppet”. Men jag vet inte vilken häst jag ska lyckas vinna med (skratt).
Vad gör dig riktigt glad?
– När jag vinner lopp.
Vad gör dig riktigt arg?
– Djurplågeri. Jag kan inte se på filmer som läggs ut på Facebook där djur far illa.