"Det blir knappast bättre"

– Det kändes väldigt bra, men när de kom fram med mikrofonen och skulle intervjua mig förstod jag nog inte riktigt vad som hade hänt, säger hon. 
Vem är Lee Nimåker?
– En 17-årig tjej från Klagstorp i södra Skåne som är uppväxt i ett stall. Jag har sysslat med ponnyhoppning och ponnygalopp tidigare, men inte tävlat så mycket. Jag går i skolan, men alla lediga dagar tillbringar jag i min pappas (Per-Ola Olssons reds. anm.) stall. Den här veckan är det sportlov och då är det bara hästarna som gäller. 
Hur ser din travkarriär ut?
– Jag tog körlicens 2015 och red mitt första lopp i december samma år. Det var faktiskt Lovemelongtime som jag red den gången och vi var fyra. 
Lovemelongtime hade två raka ettor i startraden, men hade inte startat sedan maj 2016. Det var starkt att vinna direkt i årsdebuten?
– Ja, verkligen, särskilt med tanke på att hästen varit allvarligt skadad. Det var efter senaste segern som han skadades och vi befarade det värsta. Vid den första veterinärkollen sa de att böjsenan var av och att han troligtvis aldrig skulle komma tillbaka. När vi tog honom till Flyinge för en ”second opinion” sa de att skadan var allvarlig, men böjsenan var inte av och han hade chanser att komma tillbaka till tävlingsbanan. Vi har skyndat långsamt och igår fick han vinna. Det blir knappast bättre än så.
Berätta om loppet!
– Vi hade lite tur som hittade ner i andraspår och sedan fick vi en bra resa i tredje ytter. Hästen kändes stark hela vägen och det handlade mest om att inte bli fast när attackerna kom bakifrån. I sista sväng började de andra se lite slitna ut, men då kändes min häst som starkast. 
Du gjorde ingen segergest.
– Jag får väl skylla på orutinen. Jag visste väl inte riktigt hur säkert det var, säger hon och skrattar.
När får vi se Lee Nimåker på tävlingsbanan igen?
– Jag tror att pappa ska anmäla till Halmstad den 18 mars och då får jag säkert köra.
Hur ser framtiden ut för Lovemelongtime?
– Han står ganska bra till i klass II och vi siktar på ett V75-lopp i mantorp nästa månad. Då får tyvärr inte jag köra, men då har vi nog Bo Örberg som ersättare. 
Hur ser framtiden ut för Lee Nimåker då?
– Det handlar mycket om hästar. Jag vill träna, köra och rida. Jag får väl ta över efter pappa när det är dags.