Sveriges ledande travtidning
ANNONS

Ett sekel med trav i Dalarna

Foto: TR Bild
Ego Boy tog travintresset till nya nivåer. Inte bara i Dalarna utan i hela Sverige. Foto: TR Bild

Travintresset har varit enormt i Dalarna ända sedan konstnären Anders Zorn anordnade tävlingar på Siljans is i början av 1900-talet. I år firar Siljans Travsällskap 100 år, vilket uppmärksammas under stora former onsdagen den 29 maj.

Publicerad:

På onsdag firas det rejält i Dalarna, närmare bestämt i Rättvik. Anledningen? Siljans Travsällskap firar 100 år, en respektabel ålder. Travsporten kom annars in i Dalarna via den välkände konstnären från Mora, Anders Zorn, som hade ett genuint travintresse.

Anders fascinerades över de starka hästkrafterna och älskade tävlingsmomentet. Han anordnade tävlingar på Saxvikens is i under flera år med start på trettondagsafton 1906 och travfesterna lockade tusentals åskådare.

Intresset spred sig till Rättvik och den 23 februari 1919 såg Siljans Travsällskap dagens ljus med mottot att ”höja hästkulturen och travsporten inom länet och i första hand i Rättvik och närgränsande socknar”. Travtävlingarna genomfördes på Siljansisen mellan Långbryggan och Kyrkbacken två gånger per år, de sista söndagarna i mars.
I jubileumsskriften "Hundra härliga år med trav i Rättvik" som tagits fram inför det stora jubileet beskrivs hur travsällskapet hade det oerhört svårt de första åren.

Werkmäster Hans Hansson och de andra i sällskapet kämpade mot plankare. Tävlingarna kunde inte hägnas in och det medförde att flera kunde se löpningarna utan att betala entréavgift. Dessutom var det rent sportsligt inte de rätta förutsättningarna ett flertal gånger. Ibland fick tävlingarna ställas in på grund av för svag is och många gånger var det kraftig blåst under löpningarna.


Två banor byggs

I Rättvik bodde Jon Åkerman, en eldsjäl inom travet. Han följde tävlingarna med spänning och blev besviken varje gång de tvingades ställa in. 1938 sa han att det fick vara nog: ”Vi behöver hitta en ny plats att vara på, och den ska ligga på land” sade Jon och planeringen av den nuvarande travbanan tog sin början.

Det dröjde dock till den 13 mars 1955, 17 år efter Åkermans idé, innan Rättviks bana vid Hedslund invigdes. Det första historiska loppet vanns av Kaxin, körd av Gunnar Karlund, och cirka 7.000 människor såg tävlingarna på plats. Det första året hölls fem tävlingsdagar i Rättvik och vid midsommartravet var 12.000 människor på plats.

Intresset var oerhört stort för trav i Dalarna och parallellt med Rättvik smiddes det planer på en travbana utanför Borlänge. Det blev en kamp om vem som skulle få sin bana klar först och den här gången vann Rättvik med blott fyra månaders marginal. Borlängeborna fick sin travbana sommaren 1955 och den förlades till Stora Tuna, som sedermera bytte namn till Romme.

Ego Boy höjer temperaturen ytterligare

Travsporten var som sagt stor i Dalarna och i början av 1970-talet var det en häst från Rättvik som såg till att intresset växte till gigantiska dimensioner, inte bara i Dalarna utan i hela Sverige. Hästen vars namn var på allas läppar i Travsverige var naturligtvis Ego Boy. I "Berättelsen om Ego Boy" från 1974 berättar författarna Per Agne Erkelius och Bengt Lönngren ingående hur storyn om Sveriges folkkäraste häst inleddes.

Våren 1967 är en spännande tid för Tage Hedberg från Slättberg strax utanför Orsa. Hans fölsto Ankedorle är dräktig och Tage och frun Berit turas om att vaka i stallet.
Den 11 april ser Tage att vaxpropparna glimrar till och musklerna vid korset känns mjuka och slappa. Han inser att fölningen bara kan vara timmar bort så han bestämmer sig för att vaka den här natten. 

Under natten sker så fölningen. Fölet närmast dyker fram ur Ankedorle och Tage behöver inte anstränga sig alltför mycket när han hjälper till att dra fram fölet. När Tage senare på morgonen den 12 april bjuder Berit på kaffe vid sängen frågar hon om det finns anledning att fira. Tage förkunnar att nu har miraklet skett. När Berit får veta att fölet är en hingst ger hon honom snabbt smeknamnet "Boyen". Eftersom han är efter Ego Hanover döps han helt sonika till Ego Boy. Ett lika enkelt som slagkraftigt namn och som sex år senare skanderas av 25.000 åskådare på Solvalla. "Ego Boy, oj-oj-oj", vrålas på publikplats.

Den 27 maj 1973 deltar Ego Boy i Elitloppet, som för första gången på tio år ska avgöras med heatlopp istället för försök och final. Ego Boy föräras med ett specialsytt täcke i ljusröd färg med svenska flaggan på som en lycka till-present från styrelsen på Siljanstravet. Det fanns även i planerna för Ego Boy att han skulle åka till USA och tävla, därav den svenska flaggan.

Berättelsen om hur Ego Boy vinner mot amerikanska favoriten Flower Child i skiljeheat efter att de båda vunnit varsitt heat (i det andra gick bägge hästarna 1.13,8 – under drömmilen) har berättats många gånger. Sagan Ego Boy fick dock ett tråkigt och abrupt slut året efter då hästen dog efter en skada i halskotan. Ego Boy är begravd i Rättviks vinnarcirkel och hedrades redan året efter sin död med ett minneslopp som körs än idag varje år på Rättvik.

Olle Goop gör entré

En annan stor Rättvikprofil inom travet var Olle Goop som började sin väg inom travet sedan han tröttnat att jobba som murare. Olle sökte sig till Rättvik och jobbade bland annat extra hos Ingemar Olofsson. Under lumpen stegrades travintresset ytterligare i takt med att han tillbringade tid hos tränaren Anders Wikander, vars son Bengt-Åke spelade hockey ihop med Olle i lumparlaget Boston i Östersund.

Olle tog sin första fasta anställning hos Göran Klasson i Rättvik och tog själv ut proffslicensen 1967, då med blott tre kusksegrar i bagaget. Men Olle blev en framgångsrik tränare i Rättvik och tog första banchampionatet 1969. Året efter vann han även flest lopp på Romme och under karriären blev det 66 banchampionat i Sverige, 6 676 segrar som kusk och 7 696 segrar som tränare.
– Jag hade varit lärling hos både Sören och Gösta Nordin och fått upp ett allt större intresse för sporten. Det fanns så många olika bitar med hästarna att jobba på. Det var en utmaning från början och jag hade väldigt få hästar i starten, men successivt började det gå bättre och jag fick in bättre hästar, säger Olle Goop.

Flera stora profiler inom travet idag har en gång i tiden börjat sin karriär som lärling hos Olle Goop, däribland Jim Frick som tog över huvudansvaret för filialen i Rättvik när Olle flyttade till Åby 1972.

Under flera år avgjordes en prestigefylld kuskmatch mellan Olle och många av hans lärlingar. Den första kördes den 3 augusti 1982 och vanns av Roger Borg med en poäng till godo mot tvåan Jim Frick. Olle själv blev femma. De elva deltagarna som mötte Olle i första matchen var Per-Olov Björklund, Roger Borg, John Dahlman, Hans G Eriksson, Per-Erik Eriksson, Jim Frick, Lars Grew, Göran Hedman, Hans R Strömberg, Åke Sundberg och Leif Witasp.
– Det var väldigt trevliga träffar. Vi hade en enorm kamratanda i personalen och var som ett stort lag där alla var lika inför varandra och hade oerhört trevligt på jobbet. Jim Frick var en bra ledare när han jobbade hos mig och styrde upp hela gänget, säger Olle Goop om tiden i Rättvik.

Vad tror du Rättvikstravet behöver göra att för att sporten ska överleva där i hundra år till?
– Framför allt ska man vårda miljöerna som finns med massor av bra skogsvägar i trakten som ger hästarna goda möjligheter att utvecklas. Har man inga bra träningsmiljöer får man inte fram några bra hästar. Ungdomarna är också viktigt att lägga resurser på, men det var lättare förr att rekrytera de yngre när det inte fanns så stort utbud i övrigt att välja på. Då fanns det bara hästarna, men nu har det blivit större konkurrens med datorer och andra sporter.

Källor: Travrondens arkiv, Hundra härliga år med trav i Rättvik, Berättelsen om Ego Boy, Upsala Nya Tidning.

ANNONS

Ämnen i artikeln



Så jobbar Travronden med journalistik

Uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor på vår information och att vara på plats där det händer. Vi följer de Pressetiska reglerna och vår nyhetsjournalistik ska präglas av trovärdighet och opartiskhet.