Sveriges ledande travtidning
ANNONS

Fem derbytvåor vi minns

Foto: TR Bild
Big Spender och Mack the Knife utkämpade en minnesvärd derbyduell på Jägersro 1985. Foto: TR Bild

Alla kommer ihåg en vinnare. Ingen kommer ihåg en tvåa. Så brukar idrottsmän och kvinnor uttrycka sig efter ett silver i ett mästerskap. I stora travlopp är det ungefär samma sak.

Publicerad:

Oavsett hästarnas prestation, hur många kommer ihåg Giant Supermans andraplats bakom Steinlager i Elitloppet 2005? Eller Crown Kemp som tvåa i Derbyt 2005, besegrad av Torvald ­Palema? Möjligen de allra närmaste men inte särskilt många. Travronden har valt att gå mot strömmen. Vi vill lyfta fram några tvåor från Derbyts historia.

Bland andra Bix Bay, tvåa bakom världsstjärnan Queen L 1990. Bix Bay hade besegrat Queen L i derbysemifinalen och förhoppningarna var stora.
– Med en tidigare lucka vinner vi nog Derbyt. Jag hade propparna kvar i öronen och Bix Bay hade alla krafter sparade i mål. Jag tror vi var sexa-sjua mitt på upploppet när luckan kom invändigt. Det kändes väldigt surt direkt efter loppet, man var förbannad för att man inte fått luckan tidigare. Men i efterhand accepterade man placeringen allt bättre och tvåa i Derbyt efter ­Queen L är ju inte så tokigt ändå, säger tränaren och kusken Per-Erik ­Eriksson snart 30 år senare.

1995: Mr Lavec, tvåa bakom Good As Gold

Mr Lavec tillhörde toppen bland unghästarna i USA. Den svenskfödde hingsten var aldrig sämre än trea och tog bland annat en sväng hem till Sverige 1994 där han lekte hem Kriteriet.

Som fyraåring vann han Sprintermästaren och stod i 13 för 10 i derbyfinalen med tränaren Jimmy Takter i sulkyn. Men på derbydagen öste regnet ner.
– Det var regn en dag på två månader och det var just på derbydagen. Mr Lavec hade stora problem med halsen och gillade inte den fuktiga luften. Han gjorde ändå ett godkänt lopp som tvåa bakom Good As Gold, men var inte alls så bra som han var i semifinalen. Jag och Jimmy var väldigt besvikna. Delägarna från Kanada var inte lika besvikna, de älskade ishockey och hade fått sitta vid samma bord som Peter Forsberg på Jägersro, berättar ägaren och uppfödare Johan Dieden.

2008: Wellino Boko, tvåa bakom Sahara Dynamite

Det har utspelats många härliga derbydueller. När mjölksyran slår till på allvar efter två kilometer i hårt tempo är det den tuffaste som vinner. Ett av de häftigaste upploppen är det mellan ­Sahara Dynamite och Wellino Boko.

Den förstnämnde i spets med Jorma Kontio i sulkyn, Erik Adielsson körde fram urstarke Wellino Boko 1500 meter från mål. Sahara Dynamite hade hela tiden ett försprång på halv längd men Wellino gav sig inte, han åt in decimeter före decimeter upploppet ner.

Öronen låg slickade bakåt, hästen syntes bli allt längre i sin iver att nå fram till ledaren. I mål skilde det ett halvt huvud. ­Tapperhetsmedalj till båda. Adielsson tog andraplatsen hårt. Kort efter mål kastade han till och med bort körspöt i besvikelse.

1990: Bix Bay, tvåa bakom Queen L

Bix Bay kom till derbyfinalen med bästa möjliga form. Han hade vunnit semifinalen före Queen L och Stig H Johansson. Per-Erik Eriksson hade fog för sin optimism före loppet.
– Jag valde innerspår i finalen och räknade med rygg på antingen Summer Crown eller Drottning Sund. Men både galopperade och vi fick rygg på Business Tour som var en mardröm, jag visste att han inte skulle orka i spets. Tyvärr blev det exakt så och vi kom inte loss förrän det var för sent. Hästen hade alla krafter kvar och efter loppet kändes det väldigt surt, säger Per-Erik Eriksson.

Queen L vann med en knapp längd till godo.

1985 – Mack The Knife, tvåa bakom Big Spender

Stig H Johansson hade vunnit Kriteriet med Mack The Knife. Han ville väldigt gärna vinna Derbyt och ta hem unghästdubbeln. I sista ­kurvan följde Mack The Knife fint med i rygg i tredjespår, skuggad av favoriten Big Spender, körd av Berth Johansson. 

I början av upploppet kopplade ekipaget segergreppet och Pershing-­hingsten var alltid svår att passera i en slutstrid. Men cirka 100 meter från mål tappade Stig H pisken som flög iväg i ­luften och Big ­Spender lyckades vinna med en nos. Det var nog också segern som flög sin kos. Berth Johansson satt som vanligt blickstilla i sulkyn bakom ­vinnaren.

1999 – Gidde Palema, tvåa bakom Victory Tilly

Åke Svanstedt är en av travets största vinnarskallar. En andraplats i ett stort lopp brukar ta flera dagar att komma över. Men silverplatsen med Gidde Palema bakom Victory Tilly kändes som en seger för Svanstedt.

Victory Tilly tog som väntat hand om ledningen. Tempot var lågt och ­Svanstedt chansade med en attack efter ett knappt varv. Draget gick hem då Gidde Palema lyckades komma ner i rygg på ledaren cirka 1300 meter från mål.

Victory Tilly sprintade undan på lätta ben och Gidde Palema tjänade 650 000 kronor som tvåa. Tillsammans sprang ettan och tvåan in 64,7 miljoner kronor i sina karriärer!

Andra topphästar som blivit tvåa i fyraåringarnas klassiker är bland andra: Balett (1945), Carné (1952), Frances Nibs (1963), Atas Fighter L (1989), Zoogin (1994), ­Gigant Neo (2002), Naglo (2003), Giant Diablo (2004) och Heavy Sound (2016).
 

ANNONS

Ämnen i artikeln



Så jobbar Travronden med journalistik

Uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor på vår information och att vara på plats där det händer. Vi följer de Pressetiska reglerna och vår nyhetsjournalistik ska präglas av trovärdighet och opartiskhet.