Sveriges ledande travtidning
ANNONS

"Går inte att ta den här frågan för given"

Foto: MONTAGE
Mathilda Piehl, RFSL. Foto: MONTAGE

Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas, ­transpersoners och queeras rättigheter, RFSL, har sedan en tid tillbaka haft fokus på hbtq-personers rättigheter i idrottens sfär.
Ansvarig för arbetet, det är Mathilda Piehl.

Publicerad:

Närmare 90 procent av alla barn och ungdomar i Sverige har varit med i en idrottsförening. Föreningsidrotten är Sveriges största folkrörelse och för många ett sammanhang som ger vänner för livet och där de lägger grunden för den fysiska utvecklingen. 2013 kom rapporten ”Hbtq och idrott” ut, en rapport som beskrev hbtq-personers situation inom idrotten. Sex år har gått sedan dess.

– Det har inte gjorts något mer omfattande arbete efter det, vilket innebär att det finns ett bristande kunskapsunderlag i Sverige, det är väldigt tydligt. Det har hänt en hel del sedan 2013, så det behövs helt klart mer forskning och statistik på området. Av någon anledning har man inte tagit tag i den här frågan, men studien 2013 visade på klara brister, säger Mathilda Piehl, ansvarig idrotts- och hbtq-frågor på RFSL.

Vad är det framför allt som gör att hbtq-frågan är så viktig att ta upp just i idrotten?
– Det är svårt att förena en idrottskarriär med att vara hbtq-person. Det är två identiteter som står i konflikt med varandra. Idrotten är ett område som ligger efter, generellt. Jämför med nöjesbranschen, så förstår man vilken lång väg idrotten har kvar.

Vad skulle du säga är anledningen till att idrott och att vara hbtq-person inte gått/inte går hand i hand?
– En anledning är de könsroller som finns inom idrotten, de uppfattningarna om vad som är manligt och kvinnligt. Jag tror också det kan handla om tradition, att det här är en fråga som man inte pratat om och lyft fram tillräckligt mycket inom idrotten. Inom idrotten finns det normer som håller hbtq-personer tillbaka, inte minst den jargong som finns. Lägg därtill att det finns få förebilder, så tror jag att man tagit upp en rad av de anledningar som finns till varför det står i konflikt.

Skulle du säga att idrotten har en längre väg kvar att vandra än samhället i stort?
– Ja, absolut. Det tror jag framför allt beror på könsuppdelningen, att strukturen inom idrotten bygger på åtskillnaden av kön. Där är hästsporten den enda sporten som inte delar upp efter kön på samma sätt som resterande delen av idrottsvärlden gör, vilket givetvis är positivt.

I en internationell undersökning som gjordes 2015, med 9 500 personer inblandade, framkom det att endast en procent kände att en annan sexualitet än heterosexualitet är ”helt accepterat” inom idrottsvärlden. Hur ser det ut i dag?
– Jag känner inte till den studien, men jag är inte förvånad över resultatet. Det stämmer överens med övrig kunskap som vi har.

Det låter ju fullständigt brutalt?
– Absolut.

RFSL tillhandahåller bland annat en hbtq-certifiering, för ökad vetskap och kunskap i ämnet. Hur positiva har idrotten varit kring den?
– Det är två föreningar som certifierat sig till dags datum, det är Kiruna IF och det är Östersunds FK. Intresset från idrotten har varit lågt så här långt, även om det är på väg att förändras. Generellt behöver man steppa upp det här arbetet och de flesta vet att det inte går att ta den här frågan för given, för det finns så mycket fördomar och stor problematik över hela landet.

Du själv är hästintresserad och också delvis aktiv inom häst­sporten, och travet i synnerhet. Hur är din upplevda känsla kring hbtq-frågan inom hästsporten?
– Hästsporten är bra på så sätt att det finns många olika nivåer, och många olika genrer att välja emellan. Med det sagt däremot, så finns det mycket normer inom hästsporten också, säger Piehl och fortsätter:

– Trenden är fortfarande så att man kommer ut då man har slutat eller i samband med att man slutar med idrott. Sedan ser det lite olika ut från idrott till idrott och beroende på könstillhörighet. Här finns det givetvis ett orosmoment inom hästsporten, i och med att man kan hålla på med sporten även i hög ålder.

Vad är det du framför allt ser som utmaningen för idrotten framöver? Vad skulle innebära ett steg i rätt riktning?
– Personligen skulle jag vilja se att idrotten och hbtq-rörelsen närmade sig varandra och började samarbeta mer. Det skulle vara väldigt fint att det fanns en större överlappning sinsemellan. Nu agerar vi alltför ofta på varsitt håll. Fler samarbeten skulle kunna göra stor skillnad, säger Piehl och fortsätter:

– Sedan handlar det inte bara om att prata, utan att också agera. Att se över regelverk, att se över förhållningssätt och så vidare. Det måste det vara prioritet på.

ANNONS

Ämnen i artikeln



Så jobbar Travronden med journalistik

Uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor på vår information och att vara på plats där det händer. Vi följer de Pressetiska reglerna och vår nyhetsjournalistik ska präglas av trovärdighet och opartiskhet.