God jul önskar Travronden

RICKARD HANSSON:
Jägersros Gentlemannadag är något särskilt och jag hade inte besökt den på ett antal år. Malmöbanan bjuder verkligen upp till familjefest på sitt område och även om det primära inte är travloppen utan uppträdanden, karuseller och sockervadd så lever verkligen banan en sådan dag. Nästan 20 000 människor dök upp. Familjer – många äldre med sina barnbarn och njöt i det underbara vädret. Att se småbarnen hänga över staketet och titta på de stora hästarna var vackert. Säga vad man vill om dagen som sådan, det är åtminstone en av de absolut starkaste traditionerna på en travbana i Sverige. Härligt jobb på hemmaplan. Något annat som var häftigt men verkligen inte förväntat var att sitta på 41:a våningen i Central Business District i Singapore och intervjua Tristan Sjöberg till Vinternumret. Det här jobbet tar en till spännande platser!

MATTIAS HOLMGREN:
I år fick jag chansen att arbeta på Prix d’Amérique och det var verkligen en upplevelse – särskilt eftersom det blev blågul seger i och med Readly Express. Att vara i tjänst på Vincennes sista söndagen i januari och mestadels florera på banans stallbacke underlättar inte om du vill se majoriteten av loppets 2700 meter, men efterspelet och den närmast chockartade glädjen hos kretsen kring hästen var obetalbar och vägde upp många gånger om. Ett annat gott minne för egen del från 2018 är Praktikveckan hos Jim Oscarsson. Det var full fart från minut ett och jag lärde mig enormt mycket. Höjdpunkten var självklart att få köra E3-vinnaren Violet Bi.

LARS-JOHAN HOLM:
Starkaste minnet från 2018? Det skulle normalt mycket väl kunna vara något helt annat, men jag väljer ändå Sundsvall Open Trot, på min egen hemmabana Bergsåker. Lågoddsare? Jo, det förstås, men årets upplaga av SOT var högst annorlunda. Inte att en Stefan Melander-tränad häst vann, men i övrigt kändes det ganska så otippat. Readly Express kom visserligen från något så ovanligt som en färsk förlust (tvåa bakom Propulsion i Åby Stora Pris) och hade dessutom tilldelats åttondespår bakom bilen. Ändå trodde de flesta att han skulle vinna, även jag. Det faktum att Timo Nurmos häst spelades till 12 för 10 gav också en tydlig vägledning på hur det borde gå. Men åter igen fick vi bevis för att alla hästar kan förlora. Readly Express underpresterade något och plötsligt kunde han inte ens vinna från andra par utvändigt. Det blev till slut en femteplacering och de flesta av de 10.142 åskådarna stod där som fågelholkar. Inte heller någon av de övriga kända namnen som Nadal Broline, Heavy Sound eller Lionel var med i segerstriden, utan två dryga 20-oddsare samt en riktig susare, länge ledande 48-oddsaren Pastore Bob. Inne på upploppet satt Ulf Eriksson och väntade på luckan från vinnarhålet med Melanders formhäst Milligan's School – och visst kom den precis i rätt ögonblick. Dels för att spurta förbi Pastore Bob, men också för att hålla undan för likaledes fint avslutande Sorbet (tredje par invändigt). När det hela hade ”gått in” ordentligt började jag känna glädje i kroppen. Det var liksom roligt med en rejäl skräll och även att Ulf Eriksson fick ta sin allra största seger. Der var han värd efter alla års kuskande. Jag nämnde publiksiffran 10.142. Samtidigt som jag lämnade Bergsåkersovalen upprymd av spänningen i Sundsvall Open Trot så kände jag mig också lite nedslagen av publiknoteringen. Det var en minskning med över 4.000 mot året före och nästan en halvering av publikrekordet från 2009. Det kändes svårt att greppa riktigt. En av vår tids största problem inom travsporten.

DENNIS ENGELBO
I vår sport, som många gånger är omgiven av machokultur, så går det inte komma ifrån att när den alldeles fantastiska glädjen sprids, när den alldeles fantastiska glädjen syns, det är då det är som allra bäst. Pasi Aikios tårar efter Derbysegern med Who’s Who, det fullkomligen grep tag i lilla mig. Hur mycket det betydde, hur mycket det innebar, det är nog fortfarande svårt att ta in, både för Pasi Aikio och övriga. Att han tar hem sitt hittills största lopp, med en häst född på Menhammar, ägd av Travkompaniet. Och Margareta Wallenius Kleberg… Att få se hennes leende, hur enormt glad och stolt hon var, på ålderns höst. Den bilden kommer vara fastetsad på min näthinna för en lång tid framöver. Och den kommer få mig att fälla en tår då och då.