"Hade varit en säkerhetsrisk"

Den hastigt inkallade vikarien Kevin Oscarsson, som nu jobbbar hos Stefan, skötte inhoppet som kusk bakom storfavoriten med glans, placerade Darling Mearas i ledningen efter en lugn start och hade sedan allt under kontroll hela vägen i lågt tempo. Segertiden 1.16,8a/2 140, i en Breeders Crown-semifinal visar hur svårhanterlig den regngenomdränkta banan var.
– Stefan kom några minuter före defileringen och sa att jag skulle köra. Det var bara att ta på sig grejorna. Hästarna både invändigt och utvändigt om mig galopperade i starten och jag körde på säkerhet från början. Vi kunde sedan glida till ledningen, fick bestämma, och hon vann med mycket krafter kvar, sade Kevin Oscarsson.

Stefan fick spänna öronen
Även Kevin, som alltså körde i ledningen, hade till slut skalat ner sina nätglasögon till att sitta över munnen och försökte genom lermasken så gott han kunde urskilja hur nära medtävlarna var. Det var lugnt gällande den saken, Darling Mearas vann ohotad.
På stallbacken stod Stefan Persson och fick alltså lyssna på hur det gick.  Han tvingades kasta in handduken som kusk sedan han kvalat in Luck Is Back, som fyra, efter startgalopp, till BC-finalen för treåriga ston.
– Luck Is Back kan inte galoppera, att hon gjorde det från start idag kan bara ha berott på underlaget och att hon inte fick fäste. Att banpersonalen inte kan få till det bättre än så här när alla visste att det skulle bli regn idag, det hade inte hänt hemma i Halmstad. Där hade de förberett sig med att redan innan det började regna ha rätt material och regnpreparering, sade Stefan Persson.
Han hade med sig en del av Solvallas ytlera hem till Halmstad, i sina svidande ögon.
– Efter galoppen körde jag inne i fältet med Luck Is Back. När jag vred ut fick jag som en hel sjö med lera i ansiktet. Efter det såg jag absolut ingenting och fick i stort sett orientera mig med hjälp av banbelysningslamporna för att hitta tillbaka till stallbacken. Sjukvårdspersonalen tog hand om mig och spolade massor med skit ur mina ögon, men det hjälpte inte. Om jag satt mig upp bakom Darling Mearas hade jag varit en stor säkerhetsrisk för allt och alla i loppet, sade Stefan.

"Spelar ingen roll"
Minimal sikt för kuskarna var alltså en av konsekvenserna av den lersörja som utgjorde ytlager på banan. Att det även var väldigt besvärligt för hästarna visas av den ovanligt stora mängden startgalopper.
– Det är som allra sämst på upploppsrakan, där sjunker hästarna till och med igenom, sade Adrian Kolgjini.
– Kör man inne i fältet spelar det ingen roll vad man har för grejor för ansiktet. Redan 300-400 meter efter start ser man absolut ingenting, då får man skala av glasögonen och försöka kisa bäst det går, sade Kaj Widell.
– Det var nära en olycka när hästen i dödens stannade. Det blev tvärstopp och ingen av oss som satt bakom såg någonting, det ”small överallt” runt mig. Min häst räddade både situationen och min dåliga kuskinsats, sade Erik Adielsson efter att Kriterievinnaren Deimos Racing varit i stora problem i sin semifinal men mirakulöst kommit igen på upploppet till tredjeplatsen.