Hur är det att vara måldomare?

Jan Törnqvist är en av fyra riksdomare i Sverige. Han dömer närmare 100 tävlingsdagar en säsong. Under september månad valde han att avsäga sig sina uppdrag och tog en timeout – när Svensk Travsports överdomstol friade två drivningar från Svenskt Travderby.

Till att börja med så kan du väl förklara varför du valde att ta en paus från att döma när Överdomstolen valde att fria Björn Goop och Adrian Kolgjini från avstängning för oregelmässiga drivningar?
– Det var två drivningar som jag ansåg var klara drivningar i den travvärld som vi dömer efter, så det kändes jättekonstigt att de gick fria. Därför tog jag beslutet att ta timeout. Jag tyckte det var läge att utreda vad det var frågan om, hur det kunde bli så fel – jag kände ändå att vi gjort rätt. För mig var det ingen kantboll, utan det var klart, säger Törnqvist och fortsätter:
– Hur kan det bli så? Det måste man reda ut och därför kände jag att jag på något sätt behövde göra det som stod i min makt för att så skulle bli fallet.

Hur stort ansvar har du som domare för djurskydd och hästvälfärd?
– Att arbeta för bra hästvälfärd är det viktigaste uppdraget jag har som riksdomare och måldomare. För mig skickar det då konstiga signaler att två drivningar som är regelvidriga går fria. Tyvärr har jag, vilket jag tycker är jobbigt för sportens skull, hört om kollegor som varit med om aktiva som refererat till drivningarna i Derbyt när de fått bestraffning för drivningar. De har inte tyckt att deras drivningar varit värre och det snacket är allt annat än bra.

Enligt Överdomstolen var filmerna man fick ta del av, av alldeles för dålig kvalitet för att kunna döma. Man ansåg inte att man med tillräcklig grad av säkerhet kunnat utreda att deras drivningar var oreglementsenliga. Kommentar?
– Det känns jättekonstigt att man på grund av dåliga bilder kan underkänna en enig måldomarnämnd i ett överklagandeärende. Det blir jättekonstigt. Hade det varit att man plockat bort bestraffningen för snäv körning i Derbyt, det hade man kanske kunnat leva med. Men när drivningarna tas bort känns det lite extra jobbigt, för hästens skull.

Hur mycket tog det hela på dig rent personligt?
– Eftersom jag i min roll, och som person, vill vara så korrekt som möjligt kändes det inte alls bra. Att få en sådan motgång när man känner att man tagit rätt beslut, det gör att man börjar fundera på vad man håller på med. För mig var det självklart att ta beslutet om timeout, för mig går det inte att bara fortsätta som om ingenting hänt efter en sådan sak.

Hur ser du på drivningar rent generellt?
– Allt finns att göra när det kommer till drivningar. Sverige är långt ifrån framme där jag önskar att vi var. Jag för ständigt den diskussionen, både med aktiva och funktionärer. Under de 31 år som jag arbetat som domare har det hänt jättemycket, det är knappt man vill se lopp från 80-talet då de stora namnen i dag tog sina första segrar. Med det sagt; det går inte att säga annat än att vi kommit långt i jämförelse med andra länder, som Italien, USA och liknande.

Du upplever det alltså som att Sverige har en lång bit kvar innan vi ska slå oss för bröstet kring drivningarna, som det i många fall görs i dag från ledande håll?
– Med tanke på att vi har så många drivningsförseelser som vi har i loppen, så har vi inte kommit dit vi ska. Bara för att vi har ett starkt reglemente som visar hur det ska gå till, innebär inte det att vi kan sitta nöjda. Det krävs att det efterföljs också.

Hur viktig är konstruktiv kritik när det kommer till drivningar?
– För de som inte kör så mycket, de som är orutinerade, där gäller bra kommunikation. Att förklara och prata, även om det givetvis inte går att fria om de gått över gränsen. Vi kan nog bli än tydligare vid utbildningar hur man får driva, och vad som händer om man driver för mycket. Många av toppkuskarna som kör oerhört mycket lopp, de är ständigt på gränsen, för de vet exakt när de gått över gränsen och inte.

Hur bra kontakt har ni med övriga funktionärer i och med en drivningsförseelse? Jag tänker på veterinär, och så vidare.
– Så fort vi har en så kallad C-förseelse, vilket innebär avstängning direkt, då kallar vi på veterinären som då får gå till stallet för att titta till hästen. Det brukar ta väldigt bra, och det kanske är en anledning till att det bör göras oftare, alltså även på vanliga drivningar.

Går det inte kräva att man vid varje drivningsförseelse tittar till hästen efteråt?
– Det vore kanske inte helt fel. Det är någonting att fundera på, absolut.

Hur ser du på snabba kontra hårda slag med körspöet?
– Många veterinärer menar att det är mer stressande för hästen att inte få något uppehåll i drivningarna, jämfört med ett hårdare slag, samtidigt är inte det något försvar om det blir märke på hästen efter drivning. Det är någonting som inte får ske. Med det sagt så anser jag inte att vi ska vara utan körspö, enligt mig ser det mycket värre ut i Norge än vad det gör här. Men för att vi ska få behålla körspöet måste vi vara aktiva i vårt arbete att bli bättre.

Vad har du för känsla när du kliver ut från måldomartornet efter en arbetsdag?
– Oftast känner jag mig nöjd när jag går hem från en tävlingsdag. Om det skett en ful drivning, eller om det hänt något annat kan det kännas sådär, då tar man med sig det hem. Jag är definitivt inte en sådan som bara skakar av mig en arbetsdag, hur skönt det än vore.

Hur mycket upplever du att du utvecklas?
– Som domare utvecklas jag hela tiden, framför allt i den rollen som jag har då jag kan åka runt och döma på flera olika banor, med olika kollegor. Det är inte bara utvecklande, det är roligt också. Det är som en fest nästan varje gång man är ute och jobbar, framför allt då det kommer till rikstotodagarna. Vardagstravet kan däremot vara lika kul det, se gamla ponnykuskar som vinner lopp, det är häftigt.

Vad är den största utmaningen för domarna framöver?
– Vi måste bli bättre och döma jämnare, så jämnt som möjligt. Det får jag uppfattningen är någonting som det trycks på mycket från kuskhåll också, att vi ska bli än jämnare. Bästa sättet för att det ska bli verklighet, det är att fler jobbar på fler banor.

Hur mycket kontakt har ni med de aktiva kring regeländringar och sådant som man bör tänka på?
– På banorna där jag arbetar så har vi träffar och upptakter med kuskar och tränare då vi tittar igenom filmer och situationer. I Gävle fungerar det jättebra, den träff som vi har i början av året. “Paddorna” och datorerna brukar komma fram och diskussionerna är flitiga. Även om man är bäst i världen på det här med travsport, så kan man alltid bli bättre. Den dagen då vi sätter oss ner och är nöjda, det är en farlig dag i min värld.

Hur reagerar du som måldomare när du ser drivningar likt Alessandro Gocciadoros under VM-loppet med Arazi Boko?
– Man vill helst inte se det, så illa är det, och så tror jag man tänker om man är djurvän. Det räcker med att se lopp från Frankrike, så ser man drivningar som är osmakliga. Det är konstigt att arbeta i en sport som finns över hela världen, men där reglementet skiljer sig så mycket. Det är svårt att få världsomspännande regler, eller ens europeiska, men tyvärr har vi olika syn på häst, sport och tävlande.

Och det är inte de svenska reglerna som är för hårda?
– Absolut inte. Vi kan snarare bli bättre, om du frågar mig.

I många länder försvarar man sig med att man måste få driva för att försöka nå bästa möjliga placering...
– Det tycker jag inte är något problem i Sverige, jag upplever det inte så. Däremot kan vi ju se att drivningar är över gränsen och att man vinner placering på grund av det. Och de som tittar på sporten utifrån, de kan jag tänka mig tycker det är väldigt konstigt att det kan få vara så. Jag vet inte hur det kommer se ut om 10–15 år i den frågan, det går bara att spekulera kring.

Till sist: I enkäten som gjordes under måldomarkonferensen kom det fram att flertalet domare fått motta hot under sin karriär. Kommentar?
– När det kommer till hot och olämpligt uppträdande tror jag att vi kanske har varit för snälla om man jämför med andra sporter, men vi har börjat markera att olämpligt uppträdande inte är okej, och delar ut böter för det om så sker. Det måste ta efter mer från andra sporter, det får verkligen inte vara okej. Generellt tycker jag däremot att vi har jättebra dialog med aktiva, men ibland brinner det till och då måste det till konsekvenser för att stå upp för yrket. I stridens hetta har man rätt att vara förbannad, men säga vad som helst är inte okej. Klimatet har däremot blivit bättre jämfört med då jag började som domare för drygt 30 år sedan.