Sveriges ledande travtidning
ANNONS

"Huvudvärk resten av livet"

Foto: MIA TÖRNBERG
Malin Asklund. Foto: MIA TÖRNBERG

…Åbyamatören Malin Asklund, 34 år, som igår på Åby körde sitt första tävlingslopp efter långt skadeuppehåll orsakat av en otäck olycka sommaren 2012.

Publicerad:

Hur kändes det att vara tillbaka i hetluften?
– Fantastiskt! Inget konstigt alls faktiskt. Den långa vägen tillbaka har gjort att jag bara brinner ännu mer för hästarna. Men mina föräldrar var dönervösa…
Såväl du som hästen gjorde comeback. How U.Keeping hade inte startat på nästan sex (!) år. Och ni slutade fyra.
– Vi spetsade, släppte och fick sedan tredje inner. Han avslutade bra när han väl fick chansen. Jag skötte honom när jag jobbade hos Christina Medin och vi har hållit ihop sedan dess. Han har haft stora problem med en böjsena, men jag hoppas att han kan avsluta sin karriär på värdigt sätt.
Du körde tre kvallopp ifjol, men sedan har det varit tyst om dig. Varför då?
– Det har ingenting med olyckan att göra utan mest att jag inte haft några hästar att köra. Jag och min mamma tränar fem travare, men de flesta har varit skadade och det har varit svårt att få uppsittningar. Folk har väl tyckt att det känts osäkert att sätta upp en tjej som varit med en tuff olycka.
Hur känner du dig då efter allt som har hänt och efter alla operationer?
– Jo, det är faktiskt ganska bra. Jag har fortfarande lite svårt att trycka ner hälen på högerfoten och dras nästan dagligen med huvudvärk. Det kommer jag troligtvis att dras med livet ut. Men jag älskar att tävla och har fått ännu mer sug efter det som hänt.
Är du helt återställd nu?
– Nästan, jag ska opereras en sista gång i mars, en plastikoperation med totalt 60 stygn i huvudet.
Hur ser din vardag ut?
– Jag jobbar 50 procent på Åbytravet, mer kan jag inte köra utan att bli trött. Sedan tränar jag våra hästar samt spelar handboll i Mölndal. Jag är ett träningsfreak och utöver handbollen tränar jag sex-sju dagar i veckan…
Det var i ett ridjobb du skadades. När får vi se dig i montélopp igen?
– Jag hoppas kunna vara tillbaka så snart som möjligt, men troligtvis om två månader. Ända sedan handbollen har jag dragits med dåliga knän och det blev så klart inte bättre i och med olyckan. Musklerna försvann och det märks när man rider monté. Jag har haft problem att få tillbaka dem, men det är på rätt väg.
Välkommen tillbaka och lycka till framöver!
– Tack så mycket! Jag älskar att tävla och har ingen rädsla kvar i kroppen. Jag känner bara en stor kärlek för sporten.

ANNONS

Ämnen i artikeln



Taggar i artikeln


Så jobbar Travronden med journalistik

Uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor på vår information och att vara på plats där det händer. Vi följer de Pressetiska reglerna och vår nyhetsjournalistik ska präglas av trovärdighet och opartiskhet.