I förebildernas fotspår

En måndag för snart åtta år sedan, kom Lionel N.O. till livet. Fölet som kom denna dag i maj, kom att ändra Göran Antonsens liv fullständigt. Från att vara en talangfull tränare i Norge, till att vara med på de absolut största scenerna i travvärlden. Nu får han, precis som en av hans förebilder Noralf Braekkan och den av många ansedd som världens genom tiderna främsta kusk Ulf Thoresen, stå på startlinjen i Prix d’Amérique. Allt tack vare detta fuxföl som damp ner 31 maj 2010.

– Det här visar verkligen att ingen dröm är för stor. När man rabblar upp de tre norska namnen som kört Prix d’Amérique tidigare så är det inte utan att man blir lite stolt, säger Göran Antonsen.

Och när man då får chansen att köra världens häftigaste lopp, då måste man ta den möjligheten

Precis som Noralf Braekkan var för honom, är det högst sannolikt att unga traventusiaster får Göran Antonsen som förebild. Precis som Lionel Messi och Cristiano Ronaldo är för en hel värld av ungdomar som spelar fotboll.

– Jag har faktiskt tänkt lite på det, och det är någonting som jag ser som väldigt viktigt. Det gäller att föregå med gott exempel... Och när man då får chansen att köra världens häftigaste lopp, då måste man ta den möjligheten. Det är ändå så att jag valt att satsa på travsporten, både som tränare och kusk, så för mig var valet ganska självklart.

Valet att sätta upp sig själv i sulkyn, till skillnad från tidigare år i Frankrike, där hästen varit i träning hos Fabrice Souloy, växte fram allt eftersom. Och efter segern i Olympiatravet i april månad kom också modet och självförtroendet.

– Då kände jag att vi var ett vinnande team. Sedan finns det ytterligare en viktig dimension i det här... Lionel har absolut ingenting mer att bevisa för mig, numera är det absolut viktigaste att Lionel och jag har roligt. Jag blir inte besviken om det så skulle vara att han inte tjänar en krona till under karriären. Det gjorde mitt beslut enklare också. Vad är mer kul än att köra världens största travlopp?

Man kan inte cykla den dagen man föds, det krävs att man övar, det krävs rutin.

Två lopp har han kört på Vincennes, Göran Antonsen. I Prix de Bourgogne på nyårsafton och i Prix de Belgique för två veckor sedan. Under söndagen ställs han emot kuskar som kört tusentals lopp på banan och tiotals Prix d’Amérique. Han medger själv att rutinen på Vincennes saknas. Faktum är att det inte är någonting han hymlar med.

– Man kan inte cykla den dagen man föds, det krävs att man övar, det krävs rutin. Förra sommaren fick jag däremot en hel del rutin i storlopp och vill man nå toppen måste man börja någonstans. Man måste våga för att vinna. Jag är ett riktigt fotbollsfan och brukar gå på en del matcher. Det är egent-ligen det lättaste sättet för mig att beskriva Vincennes och känslan det var att köra där första gången, jämfört med andra travbanor. Det var som när jag besökte Manchester och Old Trafford, och jämför det med en vanlig serielagsmatch i Norge... Allting är så mycket större.

Om Lionel visade fin form i Prix de Bourgogne, så fanns det endel övrigt att önska i Prix de Belgique. Farten över upploppet var inte den man är van att se när det kommer till den numera åttaårige fuxen.

Vi har däremot inget att förlora

– Direkt efteråt när jag pratade med en del media, så ska jag inte sticka under stol med att jag var besviken, men det där är inte lätt... Att få ur sig någonting vettigt två minuter efter att hästen gått i mål. När jag ser på det i efterhand, och efter att ha pratat med Daniel ett par dagar efteråt, så finns det -ingen anledning att inte tro att formen skulle vara god. Känslan är att Lionel ska svara för en hundraprocentig prestation, men... det är gristufft motstånd rent utsagt. Vi har däremot ingenting att förlora. 

Förberedelserna för honom själv då, inför världens tuffaste travlopp? Tre dagars uppladdning på lyxhotell i Paris, med meditation och träning? Nja, inte riktigt.

Jag har en son på sju månader och man vill inte gärna vara borta från honom

– Det blir precis samma upplägg som inför Prix de Belgique. Avfärden går hemifrån mitt i natten, för att ta morgonflyget till Paris från Gardemoen. Jag har en son på sju månader och man vill inte gärna vara borta från honom... Jag vet hur det är att växa upp med en far som tillhör toppen av tränarna i Norge, och honom fick jag se sällan när jag var liten. Jag beskyller inte honom för någonting, verkligen inte, men jag vill vara närvarande med min son. Därför tror jag trots allt att det här blir den absolut bästa uppladdningen ändå, säger Antonsen.

Han blir den fjärde norrmannen att köra Prix d’Amérique. Styra till någon prisplacering har ingen lyckats med hittills. Ska Göran Antonsen bli den förste att klara av den bedriften?