Idrottsmannen Conrad Lugauer

”Ska du filma också? Nu måste jag ju raka mig”, skrattar ”Conni” i telefonen under eftermiddagen. Jag har bett om en pratstund på ­Jägersro, dagen efter att Campo Bahia kvalat in till Kriteriet. Något filmande blev det inte – tiden och tekniken satte stopp för det.  Endast 40 minuter – eller en knapp fotbollshalvlek – stod på programmet, sedan börjar arbetskvällen ta vid på allvar med kvallopp, värmningar och starthästar.

Fast med Conrad Lugauer är det inte helt fel ändå. Han gillar snabba, raka, frågor som inte är inlindade. Under sina knappa 14 år i Sverige har han bland annat vunnit Olympiatravet och Jämtlands Stora Pris, plockat fram många talanger och skapat sig en drygt 70 hästar stor rörelse i Blentarp, i Skåne. 

Nu har han även sin första kriteriefinalist i snackhästen Campo Bahia – som i karriärens tredje start var en tiondel från världsrekordet över medeldistans.

Vem är personen bakom Campo Bahia? I Jägersropodden ”Anders och Anders” uttryckte du att det varit extra viktigt att hävda sig, att visa resultat, eftersom du kommit till ett nytt land.
– Egentligen borde det vara så för alla idrottare; att hävda sig, visa bra resultat och nå det högsta målet.

Vilket är det högsta målet för dig?
– Så klart de stora loppen, så som Elitloppet, Prix d’Amérique och klassiska unghästlopp. Men man får inte blanda ihop bra jobb och det högsta målet. Det är två helt olika saker att plocka fram bra hästar, men alla idrottare vill bli bättre och bättre.

Hur blir du bättre och känner du dig bättre nu jämfört med tidigare?
– Rutinen är naturligtvis viktig. Ju äldre man blir och ju mer erfarenhet man får, desto bättre blir man. Och ja, jag känner mig bättre. Ett exempel är att man emellanåt tänker: ”Fan att jag inte hade DEN hästen nu, i stället för tidigare, för då hade resultatet blivit mycket bättre.”

I podden ”Anders och Anders” berättade du också att det var en stor grej för dig att lyckas med Bagley som du fick i träning från Stefan Hultman.
– Absolut. Stefan är en av de bästa tränare Sverige har haft och det var en intressant utmaning att ta sig an. Då fick jag ett kvitto, en bekräftelse, på att vi var på rätt väg, för Bagley blev i alla fall inte sämre hos oss. Utmaningar ska man som idrottare kunna ta sig an på rätt sätt.

Du har nämnt ”idrottare” flera gånger nu, ser du dig själv som en idrottare?
– Ja, som en idrottsman. Eftersom jag är mycket intresserad av fotboll tänker jag ofta i sådana termer och mina hästar är mitt lag; mina spelare. Hästar på den här nivån är inget annat än professionella idrottare.

Hur har det varit att bygga upp laget?
– Har man begränsad kvalitet kan man bara nå begränsad framgång, så givetvis är det något jag fokuserat på, att hålla hög kvalitet. När vi började i Sverige, jag och min kusin Markus Waldmüller, hade vi sju hästar med kanske fem olika ägare.

Dina tyska storhästägare, Berchtold och Adamas, då?
– De var inte med från början utan har tillkommit senare. Förhoppningsvis tack vare ett bra rykte, goda referenser och bra resultat. Men mer än hälften av stallets hästar är svenskägda.

Är du stolt över det?
– Ja. Fast det är inget jag tänker på så ofta. Däremot dyker frågan upp två-tre gånger om året och då kan man reflektera över det. Då känns det otroligt, hur allt har blivit. Svenska travet… det hade idolstatus i mina ögon. Allt är mycket mer professionellt; träningsanläggningar, hästar, kuskar, tränare; journalister. En helt ny nivå. Och helt plötsligt sitter jag här i Malmö, har köpt en egen gård, har fina hästar och är ordförande i Jägersros tränarförening, Jägerspro.

Ja – ordförandeskapet, det känns inte som ett givet uppdrag för en person i ”ny” miljö.
– För mig är det otroligt. Jag ställde frågan till mina kollegor i föreningen: ”Vill ni ha en utlänning som knappt kan språket!?” Det är ett team, det är ingen “one man show” med mig i spetsen i egenskap av ordförande. Jag ser det som att jag är en lagkapten, apropå fotbollsliknelser.

Men språket, du anammande svenskan väldigt snabbt.
– Naturligtvis överdrev jag lite. Jag är glad att språket gick så bra, att det fastnade så snabbt och att jag trivs med det.

Ofta när man är osäker blir man snarare tyst och chippar efter andan, du hittar snarare på varianter av ord samt nya sådana, i stället.
– Förmodligen beror det på hur man är som person. Är man sällan rädd och har bra självförtroende så kan det nog hjälpa en ganska mycket i sådana lägen.

Min uppfattning är att du kopplar av lätt, att du inte tar allt så allvarligt och har lätt till skratt.
– Helt övertygad om att man behöver det. Dels är det jobb från morgon till kväll vilket ofta ger positiv energi men jag är en känslomänniska, dels det går inte att köra i full fart hela tiden. Det är tacksamt, viktigt och värdefullt att kunna slappna av.

Hur kopplar du av?
– På olika sätt. Ju äldre jag blir, desto mer uppskattar jag sällskap med familj och bra kompisar. Sammanhang där man kan snacka lätt om oviktiga saker. Sällskap där jag inte är mittpunkten, inte har det ansvaret som jag har i mitt jobb. Ett typiskt sätt för mig att hitta lugnet och harmonin är när mamma sätter in gåsen i ugnen på juldagen och det enda uppdraget jag har under julen är att skära upp den i portioner, haha!

Känslomänniska, säger du. Du kan också bli ordentligt arg.
– Ja… från en sekund till en annan kan jag bli hur sur som helst om något känns fel. Men efter två minuter kan det mycket väl ha gått över. Kanske skulle jag vara lite lugnare i vissa sammanhang, även om det ur tävlingssynpunkt kan vara fördel med humör och inställning.

När du höjer rösten är det inte många som säger emot.
– Inget jag är särskilt stolt över. Sedan gör det livet mer intressant när allt inte går på räls och jag är en människa som ofta säger vad jag tycker.

Klassiskt tyskt?
– Vet inte. Jag har faktiskt problem med diskussionen om nationaliteter. I mina ögon finns det bara bra och dåliga människor, inte att folk är ”utlänningar” på det sättet.

Då bör du ha problem med klimatet för dagen och hur det diskuteras?
– I politiken menar du? Ja. Om en person från Turkiet gör något dåligt betyder inte det att alla därifrån är dåliga människor. Jag gillar inte när det skrivs eller pratas nationaliteter eller religioner. Det som ska nämnas är: ”Conrad Lugauer gjorde något dumt” – inte om han är svensk, tysk eller arab.
– Jag och min sambo Karin stöttar två afrikanska killar som vi skickar pengar till. Det behövs inte mycket för att hjälpa till och jag mår bra av att göra det. Vi i Europa har det så bra jämfört med många andra i världen.

Då är frågan om känner dig svensk eller tysk ganska dum…?
– Nja, jag är visserligen patriotisk också. Tyskland är ett fint land med fina städer, bra livskultur, bra mat och bra fotboll. Men när man snackar invandring tycker jag inte att det finns några geografiska gränser på det sättet.

Det var mycket om dig. Campo Bahia är ju anledningen till att vi pratar.
– Campo är ett steg i den riktningen mot de mål vi har. Närmaste årgångslopp är förstås Kriteriet, men med honom finns möjligheten att nå de högsta målen, de absolut största loppen.

Jägersro sportchef, Mats Ahlkvist, hyllade honom enormt efter andra starten och du har kallat honom för den bästa häst du kört.
– Rättvist av Mats och många kollegor berömde också, då blir man stolt. Han är den bästa jag kört i det här läget.

Du hymlar inte med det.
– Nej, för det är sanningen.

Ökar inte det kravbilden på er?
– Nej, varför det?

För att man förväntar sig segrar hela tiden nu.
– Äh, så är våra liv. Det går upp och ned. Visst, vinner vi Kriteriet är det ingen överraskning, då säger folk: ”Det var bra.” Ju mer framgångsrik man är, desto mindre kan man överraska positivt, precis som för många andra framgångsrika tränare.
– Med Campo Bahia är det ett lyxproblem nu – att man inte vill göra folk besvikna. En situation jag gillar för det förväntas att det ska gå bra. Det är ett intyg på att det går bra för rörelsen. Om ingen förväntar sig något av dig kan du bara överraska – gör du bara bra reportage kan du inte överraska längre.

Men sätter inte det press!?
– Jo, men vi är proffs och har press hela tiden.

Vad gör Campo Bahia så bra?
– Generna, det är toppgener. Lite okänt i Sverige men hans mormor vann stoderbyt, hans mormors mor var trea i derbyt och moders syster vann derbyt. Hans äldre syster vann stoderbyt. Kanske ingen tillfällighet att Campo Bahia är bra.

När förstod du hans storhet?
– Att han skulle vara en bra tävlingshäst förstod jag redan när han var två år. Att han var SÅ här bra – för två veckor sedan.

När han sprang 1.12,2/2140 meter autostart. Varför kör man så fort när det inte behövs?
– Någonting som jag fått förklara en gång tidigare i dag faktiskt. Det handlar om en viss filosofi. Den sträcker sig tillbaka till 1994 när jag som lärling körde en överlägsen häst och nästan varje gång hästen vann med sparade krafter förlorade han nästa gång. När han förlorat och gått i botten vann han ofta nästa lopp. Det är en proffssport och varje gång hästarna ska tävla – gå en match – ska de vara 110 procent även om man förstås inte lyckas med det varje gång.
– Det är bra för hästens utveckling att prestera ordentligt. Sedan handlar det en del om hur vi arbetar med hästarna; bygga upp deras kroppar ordentligt, jobba med det mentala, låta hästarna vara väldigt fria på gården.

Utvecklas hästarna som du vill? Ofta inleder de väldigt starkt med många segrar.
– Vi har väl tagit fram tio–femton hästar från inkörning till gulddivisionen, så ja – det får jag säga.

I år är segerprocenten väldigt fina 26.
– Lite tillfälligheter, vi har bytt ut en del hästar och ändrat lite i träningsupplägget som gett fin effekt.

Kritiska röster skulle säga att du är bättre på att träna än köra.
– Kan vara så. Men det finns en liten filosofi där också. Jag tränar inte hästarna, håller dem i professionellt toppskick, för att chansa invändigt. Mitt mål är inte att träna hästarna för att vinna från tredje invändigt tack vare en perfekt styrning.

Hur går tankarna inför Kriteriet?
– Motståndet är bra, inget snack om det och därför är inte förväntningarna på honom att han ”bara ska gå ut och vinna”. Skulle vi få ett bra lopp tror jag på bra chans.

Fyra miljoner kronor väntar vinnaren av Kriteriet.
– Bara en siffra. I alla fall nu. Vinner man… då är det annat!

Det är dags för kvallopp och en tävlingskväll på Jägersro. ”Conni” tog en dubbelseger och bättrade på segerprocenten för året till 27. Ser Campo Bahia till att bättra på stallets inkörda slantar med fyra miljoner på söndag?