Sveriges ledande travtidning
ANNONS

"Ingen Elitloppsseger - men känns lika härligt"

Foto: DENNIS ENGELBO/TR BILD
Foto: DENNIS ENGELBO/TR BILD

Under en dramatisk kväll på Gävletravet kom framför allt ett leende att sticka ut – Elina Rodionovskayas leende då hon tog första segern i Sverige med egenuppfödde Nebbiolo.

Publicerad:

Vid Gävletravets breddloppstävlingar under tisdagen hände i stort sett allting. Olycka i första loppet (som gick förhållandevis bra för alla inblandade), sedan gick startbilen sönder inför lopp fem, vilket innebar att de sex återstående loppen fick köras med linjestart. Lägg därtill att grinden till stallbacksutfarten bråkade. Men, så fanns det också ljusglimtar denna tisdagskväll. Det kanske största leendet för dagen – det kom från Elina Rodionovskaya efter segern med sexårige Nebbiolo.

– Det var ren och skär glädje när mållinjen passerades, men jag var koncentrerad hela vägen in i mål så att det inte skulle hända någonting oförutsett. Det var ingen Elitloppsseger, men ibland kan en breddloppseger kännas precis lika härlig, säger Rodionovskaya.

Elina Rodionovskaya är bördig från Ryssland, närmare bestämt från Tjeljabinsk, en storstad vid Uralbergen, nära gränsen till Kazakstan. Som storstadsbo dröjde det ett tag innan den så djur- och då framför allt hästintresserade Elina Rodionovskaya kom i kontakt med travet. Men som 14-åring fick hon möjligheten att besöka en travbana för första gången.

– Jag hade terroriserat min mamma väldigt länge och till slut gav hon med sig, och tog mig till hästarna. Där och då kände jag att det var travet jag ville ägna mitt liv med. Jag studerade till veterinär i Ryssland, innan jag flyttade till Sverige 2008. Väl här inledde jag praktik i ett hoppstall i närheten av Lutfi Kolgjini och när den sedan var över fick jag hjälp av Lutfi att fixa papper för att stanna kvar i Sverige. Hos honom arbetade jag i fyra år och jag lärde mig otroligt mycket. Det var tuffa dagar, mycket slit och hårt arbete, men jag ser tillbaka på den tiden med glädje. Att få ta hand om topphästar var otroligt, bland annat fick jag ju köra passhästen El Mago Pellini i kvallopp.

För en tid sedan flyttade hon till närheten av Uppsala, där hon hoppade på studierna igen, för att kunna få ut svensk veterinärlegitimation. De 2,5 åren har gått och hon är nöjd med sitt livsval.

– Jag trivs fantastiskt bra i Sverige. Drömmen framöver är att arbeta som veterinär inom travet och ha någon häst på hobbynivå. Just nu har jag kommit in i en period med lite mindre jobb och då får jag desto mer tid till hästen, men klart jag hoppas att det en dag ska bli så att folk vet om mina tjänster. Språket har jag verkligen arbetat med att lära mig. Visst, man kommer långt i Sverige på engelskan, men även för min egen skull tyckte jag det var viktigt att lära sig svenska. Jag är alldeles för nyfiken av mig för att acceptera att inte förstå vad de bredvid mig säger, säger 32-åringen med ett skratt.

Gått ur svåra perioder ihop och är starkare än någonsin

Berätta lite mer om Nebbiolo. En sexåring som du fött upp, äger och tränar själv!
– Vi har haft våra perioder, kan man lugnt säga. Vi har följts åt, trots tider där det varit tufft ekonomiskt, trots tider där det varit tufft rent tidsmässigt också. Men någonstans inser man att kärleken till häst är oändlig stor. Det har funnits perioder då jag funderat på om det är värt att fortsätta, han har haft varning på gaffelband, han är otroligt stor, och dessutom hetsig. Men samtidigt är jag en person som gillar utmaningar och det gör att vi kan stå här och säga att vi faktiskt vunnit lopp ihop. Det gör liksom allting oväsentligt. Det gör att man blickar tillbaka på den svåra tiden med glädje, på ett sätt. Vi klarade det, och vi gick ur det starkare på något sätt, både hästen och jag.

Segern under tisdagskvällen blev väldigt enkel, hur var känslan i loppet?
– Jag visste att jag hade en bra häst, men även om han gör allting rätt hjälper det ju inte om det inte är så att jag gör allting rätt också. Men som tur var lyckades vi båda perfekt den här gången och då kom också segern. Att köra själv gör det hela lite extra speciellt, framför allt tycker jag det är skönt att själv känna hur hästen känns och om det är något som behöver korrigeras märker jag det på ett annat sätt än om jag står vid sidan, säger Rodionovskaya och fortsätter:

– Det var lite roligt faktiskt, för efter loppet, när vi kom till vinnarcirkeln, så såg de som skulle ta hand om Nebbiolo att jag i stort sett låg raklång bakom honom, hetsig som han är. De frågade om han var snäll, och då svarade jag bara tillbaka: "Kan jag, så kan du". Det är en jättesnäll häst, men jag förstår att de blev fulla i skratt när de såg mig där bakom som en vante.

Hoppas ta fler segrar under vintern

Och som inte det vore nog med att hon fött upp, äger, tränar och körde hästen, så var det även egenskott...
– Vintern kom ju så plötsligt för tre veckor sedan. Och när snön kom och jag behövde ha i brodd i skorna, så låg min hovslagare hemma sjuk. Så amatörhovslagare som jag är insåg jag att det var ett akutfall, och fick ställa mig och sko själv. Uppenbarligen misslyckades jag inte totalt eftersom vi nu kan säga att vi faktiskt vann ett lopp med skor fastsatta av mig.

Hur ser din framtid ut?
– Jag trivs jättebra här på Molnebo Unghästcenter och jag är nöjd med vardagen. En häst att ta hand om är lagom, jag vill ha det på hobbynivå. Åtminstone om jag ska satsa på veterinäryrket, vilket känns rätt just nu. Förhoppningsvis blir det mer inriktning på trav framöver, nu har det blivit en del arbete som distriktsveterinär och på klinik. Sedan tar vi ett lopp i taget med Nebbiolo, men jag hoppas vi ska kunna starta på under vintern, han och jag.

Och andra segern i Sverige kanske inte behöver vänta på sig fullt lika länge som den första?
– Nej, precis. Jag har ju kört och ridit en del lopp i Ryssland, runt 30-40 stycken på hobbynivå, men i Sverige är det en annan grej. Där var det bygdetrav i stort sett, här är det lite mer allvar. Men nu när man prickat av första segern i Sverige är man ju inte nöjd med det – nu siktar vi på fler besök i vinnarcirkeln.

ANNONS

Ämnen i artikeln



Så jobbar Travronden med journalistik

Uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor på vår information och att vara på plats där det händer. Vi följer de Pressetiska reglerna och vår nyhetsjournalistik ska präglas av trovärdighet och opartiskhet.