"Inte en fråga om jag vinner Pd'A utan när"

Hur lyder dina tankar kring söndagens lopp?
– Som vanligt är det ett spännande lopp som har många ingredienser. Det är sällan tidigare som som det har varit ett så pass jämnt och bra fält. Enligt mig är det är det egentligen bara Tiego d'Etang som inte skulle ha varit med. Det är en jättefin häst, men han visade ingenting senast och har inte visat form i vinter. Sammanfattningsvis är det fantastiskt fina hästar med och de flesta brukar kunna pricka formen och se strålande ut.

Vem tror du vinner och varför?
– Det tror jag att Bold Eagle gör givetvis. Det är en enormt bra häst. En riktig undantagshäst, precis som pappan Ready Cash, Varenne och Ourasi. Bold Eagle är enligt mig världens tredje bästa häst genom tiderna efter Varenne och Ready Cash.

Om du får jämföra årets upplaga av loppet med de tidigare, hur står det sig?
– Jag tycker att det är jämnare än vanligt. Vi har inte någon tvåhästarsstrid som det brukar kunna vara utan Bold Eagle är den som sticker ut, men där bakom är det väldigt öppet. Hästar som Bold Eagle kommer inte fram varje år. I och med det nya sättet att kvala in på gör loppet extra intressant och hästarna som är med har kunnat förbereda sig på ett mycket bättre sätt.

Daniel Redén har fyra hästar med, vad har du att säga om det?
– Det är en fantastisk bedrift. Visst, han har haft hästägare som har kunnat öppnat plånboken, men han har förvältat materialet väl och skaffat sig bra medarbetare. Daniel Redén har varit klok och satsat på Grosbois som är den bästa träningscampen i hela världen. De som säger annat är de som inte har boxar där. Jag har haft besökare här som belv helt lyriska, de trodde inte att det fanns sådana här anläggningar någonstans i hela världen. De hade hört talas om Grosbois, men det överträffade allt vad de hört om det.

Om vi blickar tillbaka, vilket är det bästa minnet enligt dig?
– Det är många. Jag fick se det första Prix d'Amérique på plats när Dart Hanover vann och har själv varit med och varit femma i mål. Sedan har jag också varit diskad fyra med Activity och sedan galopperade Huxtable Hornline det året han skulle ha vunnit. Men så är det livet och det är inte en fråga om jag vinner det här loppet, utan när. Som person har jag en del fel och brister, men det är inget fel på självförtroendet. Men för att välja en häst så får det bli Varenne. Jag älskar verkligen den hästen och han stod i min borg på Grosbois och jag har kört många snabbjobb med honom.

Och bästa minnet med svenskkoppling?
– När Ina Scot vann. Jag hade förmånen att få referera det loppet och det var glädjefnatt i kommentatorsbåset. Det var en helt underbar känsla att se henne vinna. Jag minns att jag vann ett lopp dagen innan med Activity och kvällen innan Ina Scots seger var vi ute och käkade med Kjell P Dahlström och Helen Ann Johansson.

Vet du hur många Prix d'Amérique du har sett på plats?
– Nej, där har jag tappat räkningen. Men jag har inte missat fler än sju, åtta stycken sedan det första kördes 1971.

Vad gör Prix d'Amérique så speciellt enligt dig?
– Det handlar om mycket pengar, men sedan är det 18 hästar med i loppet och det är mycket krig om positioner redan 30 sekunder innan starten går. Ekipagen måste positionerna sig för att komma iväg ordentligt och man måste kunna hantera det här med omstarter. Prix d'Amérique är lite som handboll, man får knuffas, men man får inte knuffas så pass mycket att någon störs till galopp. Det är väldigt bökigt och stökigt och många gånger som ett chicken race och väldigt mycket tuffare att köra än vad många tror.

– I Sverige får man inte knuffas i loppen, vi har regler mot det. Men här är det tillåtet till viss del, men det gäller att man gör det med finess och utan att konkurrentera störs till galopp. Det ställer väldigt höga krav på kuskarna och att att hästarna är väl förberedda. Det är sällan loppet körs som taktiklopp och väldigt sällan någon sticker till spets och får trolla bort ett varv. Istället är det mycket körning och många attacker och det är många av kuskarna som kör med stort ego och som överskattar sina hästar.

Hur är läget med Anders Lindqvist annars, hur lever livet i Frankrike?
– Tyvärr har jag inga som duger i Prix d'Amérique för dagen. Men det hoppas jag att vi ska kunna förändra på på och vi kämpar på att förbättra materialet. Jag har så pass bra självförtroende att jag inte behöver lika bra hästar som de andra. Jag behöver inte inte ha den bästa hästen för att vinna. Sedan är det en sak som jag verkligen önskar inför söndag och det är att vi slipper regnet. Med regn försvinner det färgglada spektaklet på Vincennes och det mesta blir helt svart. Peppar, peppar ser prognoserna bra ut och att regnet kommer först efter helgen.

Vilka av dina hästar har du förhoppningar på framöver?
– Det är svårt att säga, jag har två tvååringar i Freedom Style och Funky Style som är de bästa unghästarna jag tränat sedan jag flyttade till Frankrike och nu ska jag göra mitt bästa för att forma dem. Sedan har jag ett par andra hästar som jag drömmer om att jag ska kunna rätt till. Just nu står även Al's Winnermede hos mig och jag hoppas att den värmer upp stallet med att vinna redan under lördagen.