När travet flyttade in i biosalongen

Den bästa sportupplevelsen ges naturligtvis på plats oavsett idrott och den som i början av 1900-talets USA ville spela på hästar var tvungen att bege sig till banan. Länge, länge var det endast i delstaten Nevada som det var tillåtet att gambla utanför banan på hästkapplöpningar, så kallad off track betting (OTB). Men 1970 gavs även fler delstater tillstånd att anordna spel i egna pooler.

I Connecticut i nordöstra USA var Jack DeVries ordförande för General Instrument’s American Totalisator, företaget som drev alla OTB-anläggningar i delstaten. Jack hade en dröm som han såg till blev verklighet 1979 – och det var en verklighet som förändrade spelplanen för all framtid för spel på hästar.

Den 24 oktober 1979 öppnade portarna för den nybyggda Teletrack i New Haven. The Theatre of Racing, som den cylinderformade arenan kallades, kostade cirka åtta miljoner dollar att bygga. Jack DeVries tanke var att försöka återskapa atmosfären kring hästkapplöpningarna och ta den till ett område som inte hade någon tävlingsbana i närheten. Platsen blev staden New Haven, en och en halv timmes resväg nordost om Yonkers, närmare bestämt i hamnområdet Long Wharf.

Här kunde besökarna slå sig ner i en fåtölj i den enorma biosalongen, lägga sina spel och sedan se loppen live på den gigantiska bioduken. Under tidig eftermiddag var det race från galoppbanorna Aqueduct, Belmont eller Saratoga och på kvällen travtävlingar från Yonkers eller Roosevelt.

I Travrondens Vinternummer 1979 skildrar Thomas Simson på plats i den gigantiska arenan som har 1 800 sittplatser på huvudläktaren, 29 totoluckor, en snackbar med ett otal tv-apparater i grupper om fyra och på våningen ovanför, i Clubhouse, finns travrestaurang med plats för 400 gäster och fler totoluckor. På tredje våningen finns balkonger där besökaren får personlig service och uppassning.
”Det vill till en ädel hästsportidealist för att inte byta en kväll på en kylig och ruggig Yonkers mot en varm, bekväm och i högsta grad publikanpassad Teletrack i närheten”, skrev Thomas Simson.

John Laccone, hemmahörande i Waterbury, Connecticut, en knapp timme från New Haven, var en flitig besökare.
”Eftersom det inte finns någon riktig bana i närheten är Teletrack den bästa lösningen för mig. Innan den här anläggningen kom till, hände det att jag reste till någon tävling då och då för att vara på plats, men det har jag slutat med nu. Här finns allt jag behöver”, sade Laccone.

Thomas Simson ifrågasatte hur mycket Laccone egentligen gillade hästarna han spelade på:
”Men ni är ju inte intresserade av hästarna, ni hejar ju bara på nummer. Det är väl ingen sport.”
”Jag läser The Daily Racing Form varje dag och känner igen hästarna tillräckligt. Att jag ropar på numren har ju inte med det att göra. I förra loppet spelade jag nummer ett. Han heter My Hot Dog King. Tycker du att det skulle låta bättre om jag satt och skrek det hela upploppet?”
”Teletrack är en fascinerande företeelse. Dess anläggning imponerar. Dess motiv är, ur hästsportslig synvinkel, mer dubiösa. Anläggningen kallas också The Winner Circle, vinnarcirkeln. Det är ingen tvekan om vem som är The Winner. Det är inte hästsporten.”

Framtiden hade dock kommit till New Haven för att stanna. Teletrack finns kvar än i dag på samma adress, numera under namnet Winners Sports Haven, och erbjuder spel på hästar, greyhound samt jai alai (en sport som går ut på att slunga en boll mot en vägg, reds.anm.).