När varje millimeter räknas

Det är under vintertid som landets duktiga travtränare testas på allvar. Stor kunskap och en väldig massa erfarenhet krävs för att hitta passande skor och rätt brodd som ger optimalt fäste i banan.
– Det är inte speciellt enkelt att hitta rätt hakar i skorna. Skillnaden kan vara någon millimeter men det kan avgöra hur det går i loppet, säger Pär Hedberg.

Axevallatränaren är inte ensam om att se svårigheten. Travronden har pratat med Per Linderoth från Bergsåker, Hanna Olofsson, Boden, och Joakim Lövgren från Jägersro.

– Ibland är det svårt att komma rätt. När jag åker till en bana brukar jag lyssna på hur hästarna trampar i den. Om det är en hård och dov smäll är banan vanligtvis hård och då behövs längre hakar för att få fäste. Om det är en dov isättning av hoven är banan i regel lite mjukare och en kortare brodd krävs, säger Per Linderoth.

För Hanna Olofsson, som är tränare på landets nordligaste travbana Boden, är det inga större svårigheter.
– Vi har redan isbana i Boden och den är helt perfekt att köra på. Och det är långa och spetsiga broddar på 13 millimeter som gäller. Även Umeå och Skellefteå har isbana, något jag föredrar under vintern. En hård bana med fruset under och grovt grus ovanpå är svårare att hantera, säger Olofsson.

Linderoth och Hedberg har mer erfarenhet av olika typer av banunderlag under vinterhalvåret. Bergsåkerstränaren Linderoth besöker ofta Solvalla, Gävle, Östersund, Bollnäs och Umeå.
– Umeå, Skellefteå och Boden är inga problem. Där är det ju vinterbana och långa broddar som gäller, så där har man inget att skylla på. Sedan blir det knepigare, beroende på väder och temperatur förstås. Det svåraste är när det är fruset under och grövre grus ovanpå. Ibland lossnar det bitar av det frusna och då kan hästen tappa fästet. Det är också individuellt bland hästarna, hur mycket fäste de behöver. Men det brukar man lära sig efter något lopp. Det bästa är förstås om man kan tävla på samma broddar och skor som man tränar på, så att hästen är van, men det är inte ofta det blir så. Jag har generellt sex broddar i varje sko. I framhovarna är det oftast sju millimeter och nio millimeter bak, hästarna behöver bättre fäste bak. Solvalla har oftast bra bana på vintern, jag behåller gärna brodden ändå. Ibland kan man skruva ur brodden fram men det är individuellt, säger Per Linderoth.

Axevallatränaren Pär Hedberg tävlar ofta på Färjestad, Örebro, Mantorp och ibland Solvalla.
– Vi saltar inga träningsbanor och då blir det broddskor för stallets hästar när det krävs. Vi bytte till vinterskor för bara någon vecka sedan och jag använder åtta eller nio millimeter bak och något kortare i framskorna. Det viktigaste för hästarna är att de får ett bra grepp och jag föredrar spetsigare brodd än högre brodd. Men det är inte enkelt att hitta rätt, särskilt inte från början på vintern. När jag värmer brukar jag försöka se hur hovtrampet ser ut efter mål, om hoven har glidit eller om det är ett normalt avtryck. Man vill ju inte ha för mycket fäste och inte för lite, för då spänner de sig och då blir hästarna stumma och trötta. Det händer att man tävlar med en sorts brodd i början av tävlingskvällen och byter till lite spetsigare bak om det blivit kallare och banan har blivit hårdare, säger Hedberg.

Joakim Lövgren tävlar på travbanorna längst söderut: Jägersro, Halmstad, Kalmar och Åby, där krävs sällan brodd i skorna.
– För mig är det inget stort problem. Jag tror det var 2010 som det krävdes broddar senast, men då var det också en vargavinter med neråt 15 minusgrader. Men normalt behövs inte hakar i skorna på de banor jag tävlar. Hemma på gården kan det ibland bli lite isigt men då slår vi på skor med fast brodd som är lite kortare och vi gör det av säkerhetsskäl. Jag tänker mig för både en och två gånger om jag ska åka norrut och tävla, det är en nackdel för våra hästar som inte har inte hunnit springa in sig på broddskorna, det blir lite annorlunda steg för hästarna och jag stannar nog helst hemma under den korta vintern, säger Jägersrotränaren.

”Alla tränare har sin egen filosofi om vinterskor”

När man kommer in i den stora hästskobutiken på Solvalla börjar blicken flacka runt. Här hänger hundratals olika skor i bland annat järn, aluminium och plast.

Här finns skor i olika färger, storlekar och tyngder. Sulor i alla möjliga tjocklekar och material.
I butiken finns också massor av olika broddar, eller hakar, som skruvas i hästens skor för att den ska få fäste under vintern. Att hitta rätt sko tillsammans med rätt brodd till varje häst är en stor konst.

Butikens ägare Henrik Brandt håller fram en näve små järnbitar. Små som minisockerbitar. För undertecknad ser alla likadana ut. Men för ett tränat hovslagaröga skiljer de sig åt.
– Det finns runt 15 olika sorters vinterbrodd. Man kan säga att fyra stycken är standardbrodd som de flesta använder i Mellansverige. Sedan finns det en så kallad isbrodd, som är spetsigare för att få rejält grepp, som de använder i övre Norrland. Oftast använder man en kortare brodd i framskorna, tränarna runt omkring Solvalla använder oftast sex broddar bak och fyra fram. Den lägsta som vi säljer är sju millimeter och den högsta ligger på tolv millimeter. Vi säljer mest av sju och åtta millimeters brodd, säger Henrik Brandt.

Vilken är den vanligaste skon under vintern?
– Det är en järnsko som är mest hållbar och som man kan borra hål i för att skruva i brodden. Det krävs en stabil sko om ska skruva i och ur flera gånger. En vintersko med brodd brukar hålla fyra-sex veckor. En aluminiumsko är inte lika tålig när man borrar hål i den. Sedan finns det skor som säljs med fast brodd och som är populär.

Är det skillnad hur tränarna på Solvalla broddar sina hästar?
– Ja, det är det. En del tränare vill ha så korta broddar som möjlig medan vissa vill ha längre med bättre fäste. Jag tror att alla tränare har sin egen filosofi om vinterskoning och vad som är bäst för varje häst. Jag försöker ge ett generellt råd till kunder som kommer in och frågar. Men som sagt, det är mycket individuellt.