Sveriges ledande travtidning
ANNONS

Norberg: "Onödigt att ligga kvar på sjukhuset"

Foto: Hanold/ALN
Jan Norberg har fått komma hem från sjukhuset. Foto: Hanold/ALN

Tio dagar efter den otäcka olyckan är Jan Norberg hemma igen. 72-åringen slapp operation och längtar nu tillbaka till sulkyn.
– Jag ska ut till stallet och köra lite häst så fort jag blivit bättre, säger Norberg.

Publicerad:

Det har gått tio dagar sedan den fruktansvärda kraschen på Umåker. Bilderna när travkusken Jan Norberg slungades ur sulkyn var hemska. Man konstaterade fraktur på bäckenet och handleden samt revbensfrakturer. Nu har Norberg fått komma hem till lägenheten i Umeå.
– Fått och fått. Jag tyckte det var onödigt att ligga kvar på sjukhuset och sa till om att jag ville åka hem. Det var ingen mening att ligga kvar där, säger Jan Norberg.

Rösten är en aning svag men svaren kommer snabbt och är typiska för Janne Norberg, 72 år. Lite tjurigt sådär men ändå med en underfundig mening.
– Jag är inte den typen som ligger och tittar i taket och tycker synd om mig själv. Dom här dagarna hemma har gått fort och rollatorn är en rätt så bra uppfinning, säger han och skrattar lätt.

Det var i första loppet den 23 mars på hemmabanan Umåker som olyckan hände. Cirka 1.200 meter från mål fastnade kallblodet Borrfaxa i sitt eget skydd på frambenen och gick omkull. Norberg flög handlöst i backen. Umåkerkusken blev sedan överkörd av flera ekipage. Christian Månsson och Jessica Lindgren hamnade också i kraschen men klarade sig förhållandevis väl.

Hur mår du nu?
– Jag har en hel del värk, främst i höften, ryggen och i bäckenet. Det är lite svårt att röra sig, om man säger så. Sedan har jag väldigt ont i några revben som sedan skaver lite på både lunga och njure. Men det enda dom gjorde på sjukhuset var att gipsa handleden där jag har två frakturer, i övrigt ska jag självläka.

Kommer du ihåg något av olyckan?
– Ja, det gör jag. Kommer ihåg att jag sa till ambulanspersonalen att jag skulle fan inte bindas fast på någon bår, jag hade ju sju hästar kvar att köra. Då var det adrelinpåslag, vill jag lova. Men efter ett par minuter kom smärtan, i hela kroppen, och den var fruktansvärd. Jag försökte vrida på kroppen för att hitta ett bättre läge men jag satt ju fast. Den smärtan fick jag stå ut med ända till dom hade röntgat igenom hela kroppen ett par varv. Häften var väl värst men dom gjorde inget åt den. Sedan pumpade dom i mig bättre grejer och smärtan försvann något.

Är det många som har hört av sig efter olyckan?
– Oj, det vill jag lova! Jag har fått otroligt många sms och meddelanden. Både från kollegor och vänner men även av helt okända människor. Måste säga att travsporten är en enda stor fantastisk familj. Vi kan gorma och skrika åt varann i loppen ibland men nu märker man vilken fin sammanhållning det är inom travsporten. Tack till alla som hört av sig.

Hur ser framtiden ut?
– Först måste jag bli smärtfri och läka ihop. Läkarna berättade jag hade fina värden och därför behövdes ingen operation, utan kroppen tar själv hand om läkningen. Det får ta den tid det tar. Men nog ska jag komma ut till stallet (Stefan Johansson på Umåker) och köra lite häst så fort jag blivit bättre.

Kommer du att köra fler travlopp?
– Ja, det hoppas jag.

ANNONS

Ämnen i artikeln



Så jobbar Travronden med journalistik

Uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor på vår information och att vara på plats där det händer. Vi följer de Pressetiska reglerna och vår nyhetsjournalistik ska präglas av trovärdighet och opartiskhet.