Sveriges ledande travtidning
ANNONS

Skotten och Sören Nordin – Sveriges första hjältar

Foto: TR BILD
Scotch Fez med sin skötare Olle Andersson. Olle var den som i sällskap med bland andra ägarens systerson följde med Scotch Fez på dennes tågresa till Paris. Resan varade i tre dygn. Foto: TR BILD

Sportens största bragd. Rubriken i Travronden talade sitt tydliga språk. Det Scotch Fez uträttade i 1950 års upplaga av Prix d’Amérique var något ingen annan svensktränad häst gjort förut. Och det skulle dröja 23 år innan det hände igen.

Publicerad:

Söndagen den 22 januari 1950 var tävlingsdagen på Solvalla som vilken tävlingsdag som helst. Med ett stort undantag. På eftermiddagen utbröt ett gränslöst jubel när det förkunnades att hemmabanans store stjärna Scotch Fez, Skotten kallad, hade besegrat Europas elit i Frankrikes huvudstad och triumferat i Prix d’Amérique.

Travrondens chefredaktör Sten ”Sannlunn” Sandberg beskrev i tidningens tredje nummer hur glädjebeskedet mottogs på Solvalla:

”Alla blev Du och Bröder i gemensam glädjeyra och föll bokstavligen i varandras armar. Och efter det första meddelandet ville man höra mer, alla tidningstelefoner var blockerade kvällen lång, dramat blev en självskriven förstasidessak och utom all tvekan denna idrottssöndags evenemang nummer ett”.

Men låt oss backa bandet. Vi börjar historien om vad som i Travronden rubricerades som ”Sportens största bragd” med sommaren 1949.
Då imponerade Scotch Fez i Åby Stora Pris och en vecka senare slog han skandinaviskt rekord, 1.18,0/1640 meter, i Amagers internationella heatlopp den 12 juni 1949. En månad senare gjorde hästen ny start i Danmark, den här gången i Århus. På banan, som Sören Nordin i sina memoarer ”Spänn banden” (1959) senare beskrev som något av en berg-och-dalbana, startade Scotch Fez med åttio meters tillägg.

Sören berättar i sin bok i kapitlet ”Den store brune” att Scotch Fez inte alls ville släppa till i den stora nerförsbacken under första varvet. Efter ett varv hade Scotch Fez fortfarande hela försprånget kvar att hämta in och när Skotten på nytt kom fram till nerförsbacken försökte Sören ruska liv i honom varpå hästen sträckte ut och stormade fram till seger. ”Den väckningen skulle jag få glädje av i framtiden”, skrev Sören.

Under hösten 1949 sprang Scotch Fez sedan rekordet 1.17,6 och i slutet av november vann hästen lätt i Jägersros stayerprov Skånelöpning, trots att regn och snö förvandlat banan till en lervälling.

Det var efter det loppet som ägaren Einar Engblad och Sören Nordin bestämde sig – de skulle satsa mot Prix d’Amérique med Skotten.

Hårdaste träningen någonsin

Året dessförinnan hade Scotch Fez, då i Åbytränaren Algot Scotts regi, stoppats från att resa till Paris i sista stund (läs mer om det här). Men den här gången skulle det gå.
Och Sören Nordin lät ingen tid gå till spillo. Hästen skulle förberedas att klara styrkeprovet genom att utsättas för hårdare träning än någon annan häst fått tidigare.

”I stället för ett par snabba heats ett par gånger i veckan fick han fem riktiga ”skallar” två dar i veckan och dessemellan kördes han upp och ner i den så kallade speedbacken i Spånga, en lång mycket brant backe när Solvalla där han jagades fram och tillbaka” berättar Sören i sina memoarer.

Resan planerades in i minsta detalj med hjälp av Einar Engblads barndomsvän Gunnar Berndtsson, företrädare för Svenska klubben i Paris, gammal hästvän och totospelare. Han varnade kretsen kring hästen för dricksvattnet i Paris, således tog de med sig eget åt Skotten i stora mjölkflaskor.

De räknade även ut hur mycket havre, kli och hö som skulle gå åt till Scotch Fez och hans resesällskap Whitney Hanover (siktades mot Prix de Belgique som avgjordes veckan efter Pd’A) under deras resa och vistelse i Paris.

Reste i dagar

Förstemannen i stallet, Olle Andersson, följde med som resesällskap åt hästarna i tågvagnen tillsammans med Engblads systerson Calle Lewrentz eftersom han kunde det franska språket och därmed hade möjlighet att ”lirka med tullarna”.

Efter tre dygn kom Scotch Fez och Whitney Hanover fram till Paris och de skickades vidare sex mil norrut till franske travtränaren Choisselets gård i Chantilly eftersom Gunnar Berndtsson var rädd att Scotch Fez skulle kunna utsättas för sabotage om han stått uppstallad på Vincennes.

På förhand handlade spekulationerna i Travronden om Scotch Fez var i tillräcklig form för att kunna göra ett gott resultat i loppet. Sten ”Sannlunn” Sandberg skrev i sitt resonemang att träningsförhållandena på Solvalla innan avresan inte varit idealiska och Skotten hade inte kunnat vässats till någon synbar toppform.

”Men man vet, att Sören Nordin har mycket stora pretentioner på sina hästar, och man vet, att han absolut inte hade tillstyrkt denna resa om han inte själv varit av den bestämda uppfattningen att Scotch Fez haft tillräcklig form – han går in för uppgiften med största allvar och ambition, och han kommer att betrakta det hela som misslyckat om ej resultat blir gott – nöjet av att komma till Paris och få köra i denna europeiskt särdeles uppmärksammade löpning kommer långt i bakgrunden”.

Bland de svåraste motståndarna ansågs vara de Italientränade amerikanarna Scotch Thistle och Reyland tillsammans med den franske Buck (hade 1949 satt fyraåringsrekord med 1.21,2 över 2050 meter).

Banjobb på Vincennes

Onsdagen den 18 januari, blott fyra dagar innan den stora löpningen skulle äga rum, körde Sören Nordin ett första banjobb på Vincennes med Scotch Fez. Sören, som blev chockad när han först såg höjdskillnaderna på banan, var oerhört nöjd när han märkte att hästen, till skillnad mot många andra, reagerade positivt på den branta nerförsbacken. ”Jag började så smått tro på ett under”.

Söndagen kom och Sören Nordin fick ännu en chock när han såg den månghövdade publiken på cirka 50 000 åskådare. I uppvärmningen valde Sören att testa kapaciteten hos italienarna och märkte nöjt att de andra inte hängde med när han ökade tempot för Skotten.

"Bortkastade på en tiondels sekund"

Men när starten skulle gå blev Sören desto mer illa till mods. Han hade studerat det franska voltsystemet men inte fått tillfälle att pröva det själv med Scotch Fez och när startkommandot sattes igång befann sig Sören och Scotch Fez i den allra sämsta positionen.
När de så vände upp högg Scotch Fez i galopp! Sörens tankar for då till ägaren Engblad som led av dåligt hjärta. När Skotten tog hem Amagers internationella heatlopp hade Engblad svimmat två gånger om!

”Ett halvt års arbete och tusentals kronor bortkastade på en tiondels sekund. Allt var förlorat. Skottens chanser borta, Gunnar Berndtsson ruinerad, risk att ägaren dog av hjärtslag… Det var det svartaste ögonblicket i mitt liv” berättar Sören i sin bok.

Men Scotch Fez fann snabbt benen och gavs en invändig resa som femte häst. Framför var ledarparet Grand Parade och Sylvère medan Sammy och Banco III utgjorde andra par. ”Vi svepte förbi läktarna och nu kom vi till den kritiska punkten, nedförslöpan. Men Skotten seglade nerför backen som om han aldrig gjort något annat, och i mitt stilla sinne skickade jag en tacksamhetens tanke till bergochdalbanan i Århus och speedbacken hemma i Bromsten”.

Ville inte fastna

Med tusen meter kvar tågade Scotch Fez på som femte häst samtidigt som Scotch Thistle gled upp utvändigt. I ögonvrån såg Sören att Buck rusade som ett expresståg utanför och det svenska ekipaget var på väg att bli fast.

”Skulle jag sitta som en snäll söndagsskolgosse och låta mig stängas in? Skulle jag låta Skotten gå miste om den seger som hägrade bara för att kusken körde alltför beskedligt? Nej, hellre fick de kalla Sören Nordin för buse och knöl än han svek sina vänner”.

Sagt och gjort, Sören gled långsamt ut med Scotch Fez i den minimala lucka som italienske kusken och Scotch Thistle inte lyckades täppa till. Med ett speedryck var Scotch Fez förbi täthästarna i sista sväng. Samtidigt fortsatte Buck sitt avancemang i tredjespår och Sören valde att pulla upp för att Buck inte skulle kunna krypa ner bakom för att vila.

Över upploppet närmade sig Buck alltmer, men Sören och Scotch Fez vägrade ge slaget förlorat. Sören smackade och manade på hästen genom att smälla på sulkyskalmen. Scotch Fez svarade på uppmaningen med att sträcka ut och hålla undan till seger.

Tilldelades hederspris

Hyllningarna lät inte vänta på sig. En svensktränad häst hade satt fransmän och italienare på plats. På fransmännens hemmaplan och i världens största lopp där italienarna dominerat senaste åren. I Aftonbladet dagen efter (Travronden reciterade) stod att läsa ett citat av den italienske greven Orsi Mangelli, ägare av Europas största travstuteri och bland tävlingshästar, bland andra Mighty Ned och Grand Parade:
”Scotch Fez är utan något som helst tvivel värdig sin titel som Europas bäste travare!”

Två veckor efter triumfen gjorde Sören sitt första besök på huvudstadsbanan efter segern och tilldelades hederspris samt blev lagerkransad två gånger om. Hyllningarna fortsatte veckan efter då Scotch Fez besökte Solvalla och fick defilera på banan. Bakom Skotten satt Sören Nordin medan skötaren Olle Andersson körde stallkamraten och resesällskapet Whitney Hanover.

”Med franska och svenska miniatyrflaggor fladdrande i huvudlaget kråmade sig de fyrbenta aktörerna anslående till speakerns korta men riktiga ord. Sören fick en tallrik och Olle en plakett, och allt folket jublade” beskrev Travronden hyllningarna.

Och med det var historien om svensk travsports första, och kanske största, bragd slut. En månad efter triumfen i Paris meddelades att Scotch Fez skulle ägna sig åt avel. Han fick sex avkommor 1951, men fortsatte även att tävla.

Den 2 september 1950 gjorde han sin första start sedan Pd’A och comebacken blev en succé. Värt att notera är att det var första gången som Solvallapubliken fick se Scotch Fez vinna på banan.

Det blev ytterligare tre starter för Scotch Fez innan det definitivt var färdigtävlat för ”den store brune” – Sveriges förste travhjälte i Paris.

ANNONS

Ämnen i artikeln



Så jobbar Travronden med journalistik

Uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor på vår information och att vara på plats där det händer. Vi följer de Pressetiska reglerna och vår nyhetsjournalistik ska präglas av trovärdighet och opartiskhet.