Skrällen gav 102 gånger: "Ingen chock"

David Nylander, 44, har haft travet nära sig under en längre tid, inte bara under sin barndom, utan även i arbetslivet då han drev Rättviks travrestaurang fram till för runt tio år sedan. Därefter köptes en skogsfastighet med ett mål - att en dag börja träna egna hästar.

2017 var tiden inne. David Nylander kom att gå b-tränarkursen - och han skaffade tre hästar. Första segern kom med Västerbo Home Run i november 2017, 2018 gick han segerlös. I november i fjol kom andra tränarsegern - och den första kusksegern. Under tisdagen kom så karriärens tredje tränarseger - och andra kuskseger. Det var inte heller någon bluffseger, snarare precis tvärtom. Som spelad till 102 gånger pengarna och 0,25 procent på V64 visade Järvsöfakssonen Elsas Faks sig helt överlägsen - från dödens.
– Jag kan säga att jag har vind i ryggen och sol i ansiktet, säger en jublande glad David Nylander under tisdagskvällen, på väg hem till Rättvik från Bollnäs.

Elsas Faks är sju år och hade inför tisdagen inte vunnit sedan september 2017, då i regi Jan-Olov Persson. Ändå är det definitivt ingen förvånad tränare och kusk efter triumfen.
– Om man vinner på det sättet som Elsas Faks gjorde i dag, då måste folk förstå att det inte kommer som någon chock för mig. Det är klart spelarna kanske fick sig en chock när de tittade på raden, men för mig var det här ingenting som förvånade. Äntligen hade vi lite tur, äntingen stämde det under vägen.

"Skulle han få ett psykbryt?"

Anledningen till att det dröjt så länge innan första segern kom i amatörens regi? Ett idogt arbete med hästens psyke.
– Han var utbränd när han kom, det är det bästa uttrycket jag kan komma på. Han är fortfarande slipprig, han är inte alldeles enkel och jäkligt hetsig, men i dag travade han första 100-200 meterna. Sedan bara tågade han på, men jag förstod ju att vi inte skulle komma till ledningen och få någonting gratis när vi i det närmaste var ospelade... Så då fick vi ta det den tunga vägen istället.

1.000 meter kom de till på 1.27,8, 2.000 meter på 1.27,5. Trots det pressade man sig till ledningen med 500 meter från mål - men då kom oron.
– I det läget försökte jag sticka och vi fick en liten lucka, men så känner jag hur han började kännas lite seg, så jag funderade på om han var trött. Eller skulle han få ett psykbryt och lägga ner verksamheten? När de andra närmade sig tog han däremot i igen och faktum är att han tog i så mycket att han höll på att galoppera in mot upploppet. Över mål känns det som att han är helt okörd - trots det löpningsförloppet. Helt galet.

Berätta lite mer om din situation. Du har ett företag vid sidan om de fem hästarna du har på träningslistan?
– Ja, tack vare att min trädgårds- och entreprenadverksamhet gått så pass bra har vi kunnat satsa ordentligt på gården, så det är fantastiskt. Vi har fina förutsättningar, men med det sagt så vet jag hur tufft det här är, jag är uppvuxen med trav och har lärt mig den hårda vägen. Jag är ingen lycksökare utan allting som jag gör, alla framgångar jag har, det är utifrån mina förutsättningar. Jag kan vara fantastiskt nöjd om jag känner att min häst gör allt han kan och slutar femma. För mig är det inte stordåden och kändisskapet som är det intressanta. För mig är det närheten och känslan till djuret som är det viktiga.

"Lite mer hjärta hos kallbloden"

Din första seger i tränarkarriären kom med ett varmblod, men nu är det bara kallblod som gäller, varför?
– Jag är uppvuxen med nordisar. Vi hade visserligen varmblod också, men jag upplever att det är lite mer hjärta hos kallbloden. Sedan är det betydligt fler som är i min situation som har kallblod, det är inte bara catchdrivers som kör, det är inte bara vinst som gäller hela tiden, vilket jag tycker är skönt. Jag älskar att köra lopp och jag vet mycket väl att proffskuskar är bättre på att köra häst än vad jag är, jag fattar att jag inte har samma timing, men jag vill köra för att det ger mig så oerhört mycket. Det känns mer accepterat inom kallblodssporten.

Du kom in i det här med att träna häst relativt sent, även om du haft hästar runtomkring dig hela tiden. Vem har du lärt dig av?
– Jag har ju haft många förebilder genom åren och det har framför allt varit kallblodsmänniskor. Lars-Erik Karlsson är en sådan som jag imponerats av exempelvis. Men när det kommer till min träning av häst så har jag använt mycket av mitt eget tänk när jag tränar själv. Jag upplever att jag har viss känsla för när jag tar ut mig själv för mycket och till vilken gräns jag kan träna, en känsla jag även upplever att jag har när det kommer till hästarna. Sedan är jag god vän med Ante Lisell också. Vi pratar snudd på varje dag, så han och Tina har varit mycket behjälpliga också. Så det har varit - och är en resa.

Tredje tränarsegern är tagen nu alltså, när kommer nästa?
– Vi får se. Alla mina hästar är sådana som haft stora bekymmer innan de kom till mig, så jag påstår nästan att det mesta de gör på banan är en bonus. Jag hoppas inte det dröjer så länge till nästa seger att det är han som tar den, men jag har en tvååring som är jätteintressant. Det är den första hästen som jag kan kräva någonting av, med tanke på att jag vet om hela historiken. Det ska bli jättespännande.

Vart ser du dig själv i travlivet framöver?
– Just nu kan jag inte ha fler hästar än jag har, men så småningom hoppas jag att jag kan skaffa någon avelsmärr, få föl och verkligen få fram egna hästar. Det vore drömmen. Men just nu suger jag på den här karamellen, det här är en dag jag har väntat på - och en dag jag sent kommer glömma, säger Nylander.