Sveriges ledande travtidning
ANNONS

Vittnesmål: "Stack in handen mellan mina ben"

Foto: Thomas Blomqvist
Bilden har ingenting med vittnesmålen att göra. Foto: Thomas Blomqvist

I samband med publiceringen av #visparkarbakut har DN.se publicerat en rad olika vittnesmål från utsatta kvinnor.
Här är tre av dem.

Publicerad:

Det är DN.se som publicerat 19 stycken vittnesmål som rör hästsporten.

 

Han klämde upp mig mot boxväggen och stack in handen mellan mina ben

Jag var 14, älskade hästarna och hade en strulig hemmiljö. Travstallet i granngården blev mitt ”extrahem” och jag blev skötare för stallets hingst. Att tränaren i stallet ständigt hade åsikter om hur man var klädd, att man hade för små bröst, eller var för smal, för ful eller för okunnig och att man ”borde” ställa upp på ett litet nummer för att ha existensberättigande tillhörde vardagen. Jag ställde aldrig upp. När han en kväll klämde upp mig mot boxväggen och stack in handen mellan mina ben slog jag till honom hårt i ansiktet.

Några dagar senare när jag kom till stallet efter skolan var min sköthäst borta, slaktad. Jag var inte önskvärd.


Jag skulle få rida min favorithäst om jag blev tränarens älskarinna


Jag gick andra året i gymnasiet. Jag utbildade mig för att bli diplomerad hästskötare. Stora delar av utbildningen var förlagd med praktik och hela klassen blev tilldelad en praktikplats, likaså jag. Ett travstall. Jag hade inte så mycket erfarenhet av trav innan men tyckte ändå det skulle bli roligt att se en annan del av hästsporten. Redan min första dag på praktiken tyckte jag att saker och ting var märkliga. 
Det var en till tjej där på praktik samtidigt, från en annan skola. Hon var tystlåten och tillbakadragen. Jag lade märke till att hon alltid stannade nere i stallet hos hästarna när vi andra gick upp till fikarummet för fika eller lunch. Hon åt aldrig. Jag skulle snart förstå varför.

Det dröjde inte länge förrän den här travtränaren började göra närmanden. Det var till en början kommentarer. Även jag började känna olust att följa med upp på fika. I trappan på väg upp försökte man gå snett så att ens rumpa var in mot väggen samtidigt, för jag visste att han tittade på den för han såg alltid till att gå efter mig på väg upp. 

Någon vecka senare började det bli mer påtagligt. Han ”råkade” komma åt rumpan när han skulle hjälpa till att kasta upp en på travhästarna i farten. Sedan blev det mer och mer avsiktligt när han tog sig friheter till min rumpa. 
Jag började så småningom också hänga kvar i stallet när de andra gick upp, vilket tränaren lade märke till. Han märkte också i vilken box jag helst hängde, vilken häst jag gillade mest. 

En dag när jag inte kunde undvika att följa med upp på fika för att dom verkligen insisterade så satt jag som på helspänn. Han såg till att prata med mig länge, så att de andra snart skulle kunna återgå till sitt arbete en trappa ned. När jag också tyckte det var dags att gå reste även han sig, tryckte upp mig mot väggen. Letade sig innanför min tröja med sina händer, klämde på mina bröst samtidigt som han försökte kyssa mig. Jag vände bort huvudet och fick ta emot hans äckliga kyssar på halsen i stället. 

Han frågade om jag kunde bli hans älskarinna, då skulle jag i gengäld få komma dit på helgen och sköta om och rida hästen som hade blivit min favorit. Jag var 16 år. 
Den här situationen kom jag ur tack vare att han hörde att hans fru och barn kom in i stallet en trappa ned. Då nästan slängde han mig åt sidan. Det var annars bara män som var i stallet, förutom jag och den andra praktikanten. 
Efter det här fick jag nog och berättade för min lärare som omedelbart stoppade praktiken i det stallet. I stället blev jag placerad hos en annan travtränare, i stallet vägg i vägg. Jag behövde alltså möta den första travtränaren 3 dagar i veckan i en hel termin, se honom och hur han flinade när han såg mig. 

 

Han lyfte på min pyjamasjacka – jag var 13 år


Under mitten av 90-talet följde jag ofta med min tränare, en kvinna, som hästskötare på tävlingar. Vi bodde på hotell och jag var alltid väldigt väl behandlad. En kväll när jag var 13 år var jag för trött för att följa med på middagen och stannade kvar på hotellet. Sent på kvällen kom min tränare tillbaka med några ryttarvänner.

Jag kände igen rösterna och förstod att de var berusade så jag låtsades att jag sov. En av männen la sig i sängen bredvid mig och tittade in under min pyjamasjacka för att se om jag fått bröst än. Min tränare sa åt honom att sluta och de gick kort efter. Mannen var en framstående hoppryttare och aktiv även i dag. Jag vågade inte säga något då, men konfronterade honom 15 år senare, han skämdes.

ANNONS

Ämnen i artikeln



Så jobbar Travronden med journalistik

Uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor på vår information och att vara på plats där det händer. Vi följer de Pressetiska reglerna och vår nyhetsjournalistik ska präglas av trovärdighet och opartiskhet.