Sveriges ledande travtidning
Foto: Mia Nilsson

Ännu en dag i paradiset

HALMSTAD. Peter Zadel och flickvännen tog ett livsavgörande val, lämnade sitt hemland och hamnade i paradiset. För Travronden berättar den slovenske lärlingen om skilda världar, drömtillvaron i Halland och om den gastkramande Derbyveckan.

Publicerad:

Opassande sena starttider på V75, låga förstapris och förbundsanställda som inte fattar nånting. Ibland ska man kanske vara lite försiktig innan man sågar saker vid fotknölarna. Många gånger måste vi kanske ta oss utanför landets gränser för att få lite perspektiv på hur bra vi egentligen har det här i Sverige.
För Peter Zadel och hans flickvän Nika var det nämligen precis tvärtom. I september 2015 lämnade de hemlandet Slovenien för att skaffa sig mer erfarenhet inom travsporten, men framför allt för att situationen i deras hemland började blir alltmer ansträngd. De hade siktat in sig på Sverige och hamnade via kontakter i Halland och Halmstad.
En riktig vinstlott skulle det visa sig.
– Halmstad är varken för stort och inte för litet. På travet känns det som att vi alla är en enda stor familj och vi befinner oss i paradiset, säger Peter Zadel när vi tar i hand på Halmstadstravets stallcafé.
Det är torsdag lunch och förmiddagens provlopp är färdigkörda. I eftermiddag väntar pyssel med hästarna och Peter visar oss sina passhästar. Pense Kloster och Mellby Etiquette hämtar han i en hage medan treåriga Call It Magic och Otrobanda står och chillar i sina boxar.

Man kan säga att jag velat hålla med hästar sedan jag föddes. Mamma och pappa anmälde mig till karate när jag var yngre, men jag tröttnade efter ett halvår. Då köpte de en gitarr, men jag tror att jag slutade den där kursen efter tre gånger.

Peter och hans flickvän Nika har bott i Sverige sedan hösten 2015. De började hos Wilhelm Paal innan de fick chansen att hoppa ombord hos Peter Untersteiner. Sedan november 2015 jobbar båda som hästskötare för ”röda armén”.
– Det är verkligen bara en fröjd att jobba för Peter Untersteiner. Organisationen är fläckfri och gemenskapen är härlig. Sedan är Peter så hängiven, säger han och tar upp ett speciellt minne från fjol­årets midsommarafton.
– I Slovenien firar vi inte midsommar så jag erbjöd mig att ta hand om kvällsutfodringen. När jag kom in i stallet stod Peter där och skodde en häst..., säger han och skrattar.     
Peter Zadel tycks ha ett passande efternamn för sitt yrke, men Zadel ska faktiskt uttalas på precis samma sätt som fiskinläggningen sardell fast utan r:et. Och just ordet Zadel har ingenting med varken hästar eller sadlar att göra.
– Det betyder inget särskilt så vitt jag vet, säger han.
Peter växte upp tre mil sydöst om huvudstaden Ljubljana. Pappan, som faktiskt också heter Peter, köpte sin första travare i början av 1970-talet och driver idag en lågskalig hästuppfödning. Hästen var en naturlig del i familjen och för sonen Peter var det aldrig något snack om vad han ville syssla med i livet.
– Man kan säga att jag velat hålla med hästar sedan jag föddes. Mamma och pappa anmälde mig till karate när jag var yngre, men jag tröttnade efter ett halvår. Då köpte de en gitarr, men jag tror att jag slutade den där kursen efter tre gånger, säger han.
Första hästen, Vers a Truce, fick han som 13-åring och två år senare tog han sin första kuskseger. Peter har sedan dess kört nästan 500 lopp i Slovenien och runt 60 i grannlandet Italien. Det största loppet han varit med i var ett grupp II-lopp som Elitloppshästen Nesta Effe vann. Det största loppet han varit nära att vinna är det slovenska Derbyt.

Foto: Mia Nilsson
Foto: Mia Nilsson

Året var 2012 och hästen hette Patricia MP. Peter börjar berätta en konstig, men underhållande story.
– Patricia MP tränades av en amatör som jag brukade hjälpa. Han hade tränat hästen ganska hårt inför Derbyt och var sliten i ett ben, men tränaren ville inte gå till veterinären utan lät henne ta det lugnt i tre veckor och som behandling lät han istället kyla ner benet i kallt vatt­en. Jag hade kört Patricia de flesta start­erna och körde henne dessutom i Derbyuttagningen, men tränaren hade bestämt sig för att köra själv i finalen. På tävlingsdagen, efter värmningen, meddelade han mig att han kände sig sjuk och frågade om inte jag kunde hoppa upp. Jag vet inte om det berodde på att han var för nervös eller inte, men han hade i alla fall selat hästen fel när jag skulle köra ut till lopp. Den vänstra tömmen satt i bettet, men den högra hade han satt i grimman där han även hade fäst huvudstången. Jag tyckte att hon kändes lite halt, men jag utgick från att det berodde på hennes ben. Efter provstarten såg jag att något var galet i utselningen och vände tillbaka till stallet. Där rättade tränaren till felet och kort senare rullade startbilen. Jag hade verkligen ingen aning om hur bra hon var med tanke på den bakgrunden och körde snällt. Över upploppet flög hon fram och var knappt slagen trea, minns han och skrattar.

Den slovenska travsporten är inte körd i botten och det känns som att vi är på gång, men jag tror inte att den pallar att gå ner så mycket till.

Derbyt, ja. Det spelar ingen roll hur liten travsporten är i ett land, men ett Derby har de oftast ändå. I Slovenien turas Ljubljana och Ljutomer om att arrangera Derbydagen (för fyraåriga hästar) i aug­usti och evenemanget lockar varje år mellan 5.000-6.000 besökare.
– Det finns en mångårig hästtradition i landet för det är knappast tack vare spelet som de kommer, säger han ironiskt.
Slovenien saknar nämligen vadhållning på travlopp.
– Men förbundet har ett kontrakt med franska vadhållningsbyrån PMU. Det finns ungefär 30 franska hästar i Slovenien och i höst kommer slovenerna att ha chansen att spela på lopp med franska hästar. Den slovenska travsporten är inte körd i botten och det känns som att vi är på gång, men jag tror inte att den pallar att gå ner så mycket till, säger han.

Foto: Mia Nilsson
Foto: Mia Nilsson

Slovenien är känt för sina berg, sin skidåkning och sina många sjöar, men knappast sin travsport. Hästen är än idag ett välanvänt arbetsredskap inom jordbruket. Travhästarna har också funnits där länge, och travföreningen i Ljutomer grundades 1874, vilket gör den till den näst äldsta i Europa, men glansdagarna var på 1980-talet. En av landets mest kända hästar – Fit – tävlade på den tiden.
Om vi idag ska jämföra klassen på sporten med exempelvis Sverige är det ungefär som att försöka jämföra Manchester United med fotbollslag från gärdsgårdsserierna. Den slovenska galoppsporten ska vi bara inte tala om...
– Vi är kanske 200 med licens som håller på aktivt med trav, i princip nästan alla är amatörer, men alla känner varandra och alla är väldigt intresserade. Vi har ett travförbund, precis som här i Sverige, men med den skillnaden att det är fem anställda som sköter samma uppgifter som de som ST har, berättar Peter.
Hans landsmän följer Peter i det nya landet och B.B.S.Sugarlight är en av de mest kända travhästarna i Slovenien.
– En dag tog hästens tränare Fredrik Solberg en liten paus i Halmstad på väg till ett tävlingslopp. ”PU” frågade om jag kunde tänka mig att sko honom och jag kommer ihåg att det kändes så sjukt att stå där med en av Sloveniens mest populära hästars hovar mellan benen...
Sverige är inte första utlandsäventyret för Peter. Zadel har tidigare jobbat hos Holger Ehlert och Ove Kristoffersson i Italien och tävlat och vunnit som kusk i Österrike, Ungern, Italien och i Sverige. Den första och enda segern här tog han på Åby för drygt en månad sedan.
Var det svårt att få lärlingslicens i Sverige?
– Jag fick väl köra ett par provlopp mer än en vanlig lärling från Sverige får göra, jag körde 15 vet jag, men jag hade ingen brådska. I Slovenien vet jag folk som fått proffslicens så fort de nått 30 segrar, 
säger han.

Nika pratar ofta om att hon saknar hemlandet, men hon vet samtidigt att det inte är genomförbart i praktiken. Hjärtat vill återvända till Slovenien, men hjärnan säger åt oss att stanna kvar i Sverige.

Slovenien var ett av länderna som reste sig ur askan från det forna Jugoslavien i början av 1990-talet. Landet var till en början högutvecklat och ekonomin var god tack vare en stark utrikeshandel. Men tiderna förändras och de senaste 10-15 åren har det blivit lite sämre villkor för befolkningen.
– Politikerna har blivit mer och mer korrupta och det har slagit sönder många företag. Vi har mat på bordet, det är inte så illa, och det finns inte så mycket kriminalitet, men arbetslösheten ökar lite för varje år och lönerna är rätt låga, berättar Peter Zadel, som själv var tvungen att jobba extra på bensinmack samtidigt som han var hovslagare och tränare till två travhästar.
– Jag tjänade runt 8.000 svenska kronor på macken och normal lägenhets­hyra ligger på 2.500-3.000 kronor så du förstår att det inte blir så mycket över. 
Flickvännen Nika hade inte samma flyt. Trots mångårig utbildning och säkert över hundra arbetsansökningar var det omöjligt att få tag i något annat än helgarbeten.
Både Nika och Peter har åttaåriga grundskola och fyraårig veterinärassistentutbildning. Det var för övrigt på ­veterinärutbildningen de först träffades.
Paret åker hem och hälsar på sina respektive familjer två-tre gånger om året.
– Nika pratar ofta om att hon saknar hemlandet, men hon vet samtidigt att det inte är genomförbart i praktiken. Hjärtat vill återvända till Slovenien, men hjärnan säger åt oss att stanna kvar i Sverige, säger han.
Påverkar den dåliga ekonomin hur hästarna sköts också?
– Jag tror inte att hästarna far illa, men folk har lite pengar och det blir lätt man gärna köper det billigare foder eller den lite enklare utrustningen.
Du har ju varit här ett tag nu. Vad tycker du om den svenska travmodellen?
– Jag gillar den! Systemet fungerar och reglementet är strikt, men det är strikt och hårt mot alla. Prispengarna är höga och här finns pengar att tjäna för såväl tränare, kuskar, ägare och skötare, säger han.

Foto: Mia Nilsson
Foto: Mia Nilsson

Peter, som hos Peter Unter­steiner går under namnet "P2", har en specialanställning. Med bara fyra passhästar fyller han istället ut sin arbetstid med att sko stallets häst­ar (20 hästar i månaden) samt hjälper till med att köra lite extra många banjobb.
Apropå att köra. Hur kör kuskarna i Slovenien?
– Det finns en del tränare som inte kör så ofta och det kan se lite konstigt ut ibland, men det är faktiskt ganska okej ändå.
Den snabbaste segertiden någon häst sprungit i Slovenien är 1.13,4a/1.600 meter.
Hur är banorna i Slovenien?
– Väldigt dåliga om du jämför med de svenska. De är inte alls doserade som banorna här i Sverige och jag skulle uppskatta dem till minst två sekunder långsammare än de vi har i Sverige.
I Slovenien existerar inte begreppet hästskötare och knappt proffstränare heller för den delen. Landet har runt 300 travhästar och varje tränare har bara ett par hästar var som de tar hand om på egen hand. Hästuppfödning finns, men avelshingstarna tillhör inte de hetaste på marknaden och uppfödarna – det vill säga de små amatörtränarna – lägger, enligt Peter, sällan några stora summor på ett bra möderne.
Skiljer sig synen på hästen någonting från den synen som du sett att skötare har här?
– Många skötare i Sverige gullar med sina hästar; gör söta flätor i manen och tar selfies på dem. Jag är tvärtom. För mig är hästarna ”elitidrottsmän” och då ska vi behandla dem som sådana. Vill min häst stå och hänga för sig själv i boxen så ska hon få göra det utan att jag är där och stör. En gullig fläta hjälper inte om du inte ser att hästen exempelvis har ont i ett bakben...

När jag satt där i kostym vet jag att jag tänkte att i Sverige finns 10.000 häst­ar, alla med varsin hästskötare, och här sitter jag bland 20 andra nominerade hästskötare.

Och på tal om ömma bakben. Pass­hästen Otrobanda hade en mycket fin fyra­åringssäsong ifjol. Hon inledde med att bara vara knappt slagen i Drottning Silvias Pokal och hade för dåligt startspår i Stochampionatet. Inför Derby­stoets final såg det mesta upplagt ut, men Derbyveckan var allt annat än en barnlek.
– Usch, det var den hemskaste hästskötarveckan i mitt liv. Otrobanda var lite öm i ett bakben efter försöket och det gav aldrig riktigt med sig. Jag baddade henne med kallt vatten och la om det ena bandaget efter det andra. De sista dagarna låg jag sömnlös för jag visste verkligen inte hur det skulle sluta, säger han.
Otrobanda visade gott hjärta, höll ledningen från innerspår och vann Derby­stoet på 1.12,9a/2.140 meter. På Årets häst-galan 2016 var hans Otrobanda nominerad till titeln Årets sto.
– När jag satt där i kostym vet jag att jag tänkte att i Sverige finns 10.000 häst­ar, alla med varsin hästskötare, och här sitter jag bland 20 andra nominerade hästskötare. Det var en väldigt häftig känsla, säger han och ler.
Otrobanda fick ingen statyett den här gången, men loppet är inte kört för hennes del.
– Jag tror att hon kan utvecklas ännu mer som äldre, säger han.
Din egen utveckling då, hur ser den ut?
– Tja, jag och min flickvän åkte till Sverige för att vi behövde få ett bättre liv och för att ta oss an en ny utmaning. Jag vill kanske inte vara skötare hela livet, men om jag blir tränare, andretränare eller kusk spelar ingen roll. Viktigast är att ha kul med djuren.
Precis som han och Nika verkar ha det just nu.
I travparadiset Halmstad.

Foto: Mia Nilsson
Foto: Mia Nilsson

FAKTA/Peter Zadel

Ålder: 33
Familj: Pappa,
syster, flickvän.
Favoritmat: Nutella
Favoritdryck: Coca-Cola
Favorit-tv: TV 12 kl 16.20 på lördagar eller Animal Planet
Favoritbok: ”Jag har inte läst en bok på över ett år”
Drömhäst: Varenne 

FAKTA/Peter Zadel om sina passhästar

Borups Syren (e. Maharajah u. Zvetlana Boko)
”Ett intelligent sto med fin karaktär och bra anlag. Hon anlände precis till stallet och det är svårt att säga mer om hästen i nuläget.”

Call It Magic (e. Ken Warkentin u. Spoon Hornline)
”Fin treåring som inte pressats så hårt. Även hon har utvecklats i vinter; Vi siktar på debut om ungefär två månader.”

Otrobanda (e. Celebrity Secret u. Greenhill's Beauty)
”Vi pressade henne aldrig som unghäst och jag tror att det finns mycket utveckling kvar i henne. Hästen hade lite problem med fräschören, särskilt i bakbenen, men känns mjukare och finare i vinter. Som en helt ny häst helt enkelt!”

Pense Kloster (e. Olimede u. Play Kloster)
”Inledde väldigt nervigt för mig, men har lugnat ner sig en hel del och dessutom blivit smidigare. Tidigare rörde hon sig lite som en krokodil... Jag har ridtränat henne i vinter och Peter har höga planer för henne den här säsongen. Jag gillar att ha höga förhoppningar på mina hästar och i min värld kan hon kanske vara med i Sto-SM senare i år.”

Fakta/Slovenien

Yta: 20 273 km² (Sverige har 447,435 km²)
Antal invånare: 2 010 347.
Statsskick: Republik.
Valuta: Euro.

FAKTA/Slovensk travsport

Antal banor: 8 (fyra mäter 1 000, tre 800 och en 650 meter)
Antal tävlingsdagar per år: Cirka 30
Största tävlingsdag: Derbyt i augusti med 150 000 kronor i förstapris
Tävlingssäsong: Början av mmars till slutet av oktober
Förstapris i loppen: runt 4 000 kr
Största uppfödare/hästägare: Marko Slavic
Segerrikaste kusk: Jože Sagaj

FAKTA/Svensk-slovensk travordlista:

Trav – Kas
Häst – Konj
Kusk – Voznik
Jänkarvagn – Ameriški Sulky
Huvudlag – Uzda
Barfota – Bos
Skor – Podkev
Körspö – Bič