Han vill inte missa magin: "Man måste vara där"

Kolgjinis fyraåringar imponerade stort i början av säsongen och tränaren var tydlig med att Svenskt Travderby är den huvudsakliga målsättningen med armadan. 
– Jag vet faktiskt inte om jag gjort rätt som anmält Rajesh Face till Sprintermästaren, jag bestämde mig dagen före det var anmälningar och magkänslan sa då att det här är rätt.
Vad är det du tvekar på?
– Derbyt är ju främsta målet och ja, jag är inte säker på att det här är rätt väg, men det kändes rätt när vi anmälde.
Att "Ludde" sitter upp bakom honom i försöket är inte självvalt.
– Adrian skötte anmälningarna och satte upp mig, så det är hans beslut.

På en presskonferens i förra veckan menade Halmstads sportchef René Jensen att Kolgjini aviserat en låg 1.09-tid med Rajesh Face.
– Det har jag aldrig sagt, men är man general för Sprintermästaren måste man få lov att drömma lite, skrattar han.
Hur snabbt tror du att Raja Mirchi-sonen kan springa?
– När han gick ut i Fyraårings­eliten på Solvalla fanns det ju en plan – att ge honom lite fart i benen. Då gick han 1.10,5 och han borde inte vara sämre den här gången, han känns fantastiskt fin.
Dessutom kan det bli tal om korrigering i blansen.
– Möjligen plockar jag bort ­sulan som han går med, men barfota blir det knappast.

I ett annat försök startar Friend Of Nature (e. Infinitif) som gör debut över kort distans.
– Tanken är att få honom lite rappare, det är en av anledningarna till att vi tar ut honom här. Det är lite av en segknopp i loppen, men en fin häst som alltid gör sitt.
Med för att se och lära?
– Nja, jag tror att han har chans att slåss om en finalplats och en riktig genomkörare kan nog väcka upp honom lite, eftersom jag glömde av att kastrera honom i höstas...
– Men det är riktigt bra hästar med, så som Diamanten, Dominion Beach och Makethemark.

Det är åtta år sedan "Ludde" vann med Lavec Kronos, en seger bland många andra storloppssegrar som han håller högt.
– Ja, Halmstad ligger så nära och man har varit där i många år, Sprintermästaren missar man aldrig. Det är något speciellt med Sprintermästaren, precis som med Åbergs, som är svårt att sätta fingret på, lite magiskt. Man måste vara på plats för att riktigt förstå det.