Sveriges ledande travtidning
Sveriges ledande travtidning
ANNONS

Debatt:
"Den viktigaste matchen på länge"

Av: Johan Lindberg
Publicerad:

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstagande i texten.

I en tid som få eller ingen trodde att vi skulle uppleva. Där det mesta stannat av, där tragiska människoöden drabbar väldigt många av oss, där vi plötsligt vardagligt använder ord som eftersläpning, smittspridning, karantän och permittering så går den svenska travsporten – lite under radarn – en internmatch som på många sätt är den viktigaste på väldigt länge. Faktum är att det är ett paradigmskifte som är på ingång.

Vi skulle kunna sätta tre frågeställningar om det matchen handlar om. Det är det lätta.

1) Vad vill travsporten vara? 2) Vem ska äga banorna? 3) Vem ska äga travsporten?

Det trixiga är att frågorna måste besvaras i rätt ordning.

Det läskiga är att det är väldigt bråttom att besvara dem varför det inte duger att frågorna flyger under radarn. De måste vidare från de utvalda som sitter i förtroenderådet och Svensk Travsports styrelse – där har frågorna diskuterats sedan i höstas när den tidigare ATG-ordföranden Mats Denninger släppte sin utredning om den svenska travsportens organisation – men utanför de rummen diskuteras det knappt alls. Trots att konsekvenserna blir väldigt stora för alla.

Svensk Travsports största bekymmer när det kommer till parlamentariska frågor är alla intressekonflikter som hela tiden finns, både konstant aktiva och de som blossar upp med jämna mellanrum.

Ett annat bekymmer är faktiskt att Svensk Travsports uttalade målsättning – inte minst i det nuvarande strategidokumentet Pegasus – är att bli fler. Fler människor ska komma in i travfamiljen. Samtidigt handlar fråga 2) och 3) ovan om att Svensk Travsport, enligt Denninger-utredningen och enligt egna utsagor, måste bli mer affärsmässigt. Att bli mer affärsmässig och att bli fler går inte alltid så bra ihop.

För det är det diskussionen handlar om. Ska Svensk Travsport bli en ekonomisk förening där mycket av det affärsmässiga (tävlingsbiten) centraliseras eller ska Svensk Travsport fortfarande vara en ideell förening där varje travsällskap råder över sig självt? Förutom den känslomässiga vågen mellan centralt lokalt finns det dessutom skatteeffekter som behöver beaktas.

Och ska vi ta ett tredje bekymmer när vi ändå håller på – och det är just det här att det är bråttom – är att Svensk Travsport till drygt 90 procent äger spelbolaget ATG, som på en fri marknad skulle betinga ett väldigt högt värde, men som har statlig majoritet i styrelsen. En majoritet som, i och med att ATG ska vara ett spelbolag som alla andra på en öppen licensmarknad, till synes är märklig. Men som staten inte kommer släppa ifrån sig hur som helst.

I dag har staten sex av elva mandat i ATGs styrelse och det kryllar av källor som vittnar om att klimatet i styrelsen det senaste året har hårdnat och blivit mer uppdelat i ett statligt läger och ett sportsligt läger. När styrelsen under Mats Denningers tid (blev utbytt mot den betydligt mer anonyme Bo Netz 2018) mer gick mot det många såg som självklart på en omreglerad marknad – att ATG ägs och styrs av sporten, att sporten ska ta större ansvar, inte minst för de sportsliga frågorna, men också utvecklas till en tydlig, stark och kompetent ägare så att staten kan lämna styrelsen – så har staten, efter vissa strategiska byten av ledamöter, istället blivit mer auktoritär i ATGs styrelserum.

Kanske är det en konsekvens av att staten inte riktigt var beredda på att sporten så tydligt ville att staten skulle lämna styrelsen när omregleringen var ett faktum. Det var också därför staten köpte sig tid genom att hänvisa till den utredning som bland annat handlar om hästnäringens försörjning. En utredning som fick, vad det tycktes i juni 2018, evinnerlig tid på sig och som skulle vara klar i oktober 2020. Tydligen var inte tiden tillräcklig då utredaren Anna-Lena Sörenson flaggat om mer tid, vilket hon lär få. Dock finns det ett riksdagsuttalande om att hästdelen (den vi bryr oss om i det här fallet) ska vara klar 31 oktober som planerat.

Och det låter ju bra. Att hästdelen ska hålla tiden.

Men det är nu det börjar bli bråttom om att besvara de tre frågorna i inledningen. För gör man inte det och gör man inte det i rätt ordning så kommer ATG mest troligt att ha kvar den statliga majoriteten. Är inte Svensk Travsport tydliga, starka, samlade och eniga kring vad man vill så kommer staten fortsätta vilja vara överförmyndare till den svenska trav- och galoppsporten. Och ändras inte det nu, kommer det ta tid. Läget har således aldrig varit bättre än nu, men digniteten på de förändringar som behöver göras internt är så stora att en snabb lösning – oavsett vad fullmäktige säger i juni – blir enormt utmanande att få fram. Men Svensk Travsport måste helt enkelt komma överens internt om vad man vill vara. Svensk Travsport, sällskapen, intresseorganisationerna plus alla som i dag sitter på läktaren och skjuter giftpilar utan att ta ansvar måste lyfta blicken och sluta slåss internt.

Här vore det på sin plats att beskriva varför strukturen i trav-Sverige är som den är. I Bengt Resares utredning (som landade i att ATG bildades och som beställdes av dåvarande finansministern Gunnar Sträng) om en travsport som befann sig i diket i början av 70-talet var det exakt det som målades upp som scenario.

Visst skulle travet och galoppen kunna äga bolaget, men att travet då befann sig i diket berodde på att det var alldeles för mycket bråk kring pengar, protektionism, inbördeskrig och intressebevakning för att staten skulle släppa det fritt. Någon behövde balansera de olika intressena. Staten via ATG fick bli överförmyndare.

Var befinner vi oss nu då? Denninger-utredningen föreslog att all tävlingsverksamhet skulle ingå i Svensk Travsport AB, men att sällskapen fortsatt skulle äga sina anläggningar. Vidare arbeten och diskussioner i Hästsportens Hus och på en snabbturné runt om i trav-Sverige har tagit det hela ett steg längre. Det vill säga att allting slås ihop i en ekonomisk förening med koncernstruktur till skillnad från den ideella struktur som råder i dag, att anläggningarna ska ägas gemensamt av hela trav-Sverige. Hade Denninger-utredningen föreslagit det hade det åkt i papperskorgen på en gång, så blir det alltid med offensiva förslag inom Svensk Travsport, men nu har jobbet gjorts och de flesta sällskapsordföranden och de flesta i STs styrelse är på den här linjen. På det framflyttade fullmäktigemötet i juni ska det ges ett mandat att ta fram ett skarpt förslag om detta.

Men bara för att de flesta är på samma linje just nu behöver det inte innebära att det blir så.

För inom travsporten får du aldrig glömma bort de där som sitter på läktaren och skjuter giftpilar. Oavsett förslag kommer de människorna alltid att göra exakt det som vi måste komma bort från, de kommer spä på intressekonflikter, de kommer flytta fokus, de kommer vara mer protektionistiska än någonsin och de kommer med glädje starta så många inbördeskrig att det till slut blir övermäktigt. Det är de människorna som, om de vinner, kommer göra så att staten aldrig skulle lämna ATGs styrelse. Det är de människorna som nu måste lämna sin sköna läktarplats där man inte behöver ta ansvar och faktiskt hoppa ned på golvet och hjälpa till att besvara de tre frågorna jag listade i början. I rätt ordning. Annars kommer som sagt någon (=staten) att se till att bevara sin makt.

Och ska vi vara helt ärliga är det allt vad det ytterst handlar om – makt.

• Staten vill ha makt över ATGs tillgångar.

• Travsällskapen vill ha makt över sina egna anläggningar.

• Basorganisationerna vill ha makt över sportfrågor.

• Giftpilsmänniskorna på läktaren vill ha makt över det mesta utan att behöva ta ansvar.

• Staten har jag redan förklarat. De kommer inte släppa sin makt om trav- och galoppsporten inte visar att man kan vara en stark och tydlig ägare till ATG.

• Travsällskapen – framför allt de stora som sitter på stora värden – kommer att vilja ha mer makt än i dag.

Basorganisationernas nuvarande makt ska inte underskattas i detta. För skulle det slutgiltiga förslaget innebära att man buntade ihop anläggningsfrågor (som BAS egentligen inte lägger sig så mycket i) och sportfrågor (fördelning av prismedel, reglementsfrågor med mera) blir det problem. Om det bara finns en och samma maktstruktur (röster) för olika typer av frågor och BAS makt skulle minskas jämfört med dagens läge, kommer BAS mest troligt att välta det förslaget (som kommer att kräva tre fjärdedelars majoritet i fullmäktige).

Och väldigt få av de som i dag lägger sig i, men inte tar ansvar, kommer vilja förändra sitt beteende.

FAKTA

Travronden Debatt är ett tilltänkt diskussionsprogram om de brännheta frågorna Travsverige. Vi bjuder in intressanta, aktuella och kunniga gäster och låter dem pröva sina bästa argument på varandra. Poängen är inte att utse en vinnare och en förlorare, utan om att ifrågasätta varandra och lyssna till punkt. Tvprogrammet leds av Johan Lindberg. Ämnet denna gång: Vad vill travsporten vara?

Men det viktigaste: Innan det börjar beslutas om makt och om vem som ska äga banorna och vem som ska äga travsporten måste frågan ”vad vill travsporten vara?” besvaras.

Affärsmässighet är en sak. Folksport en annan.

Att gå fullt ut på affärsmässighet kommer få konsekvenser för folksporten. Och att gå all in på att bevara folksporten kommer få konsekvenser på ekonomin. Ska travsporten vara en sport där några få har det bra ekonomiskt och allting drivs strikt affärsmässigt eller där många har det sämre ekonomiskt, men är en del av en sport de älskar?

Att bli en ekonomisk förening med koncernstruktur och samtidigt behålla det lokala engagemanget är en tuff ekvation.

I den gamla världen fanns nästan ingen risk.

I dag finns konkurrens, i dag är både spel och sport mycket mer politik än tidigare.

Som någon sa: ”I den nya världen duger det inte att driva travsporten i en hembygdsförening”.

Viljan att förändra strukturen finns hos de flesta som styr. Men vad händer när egenintressena hotas? När den lilla bilden blir större än den stora.

Och vad händer om den svenska travsporten inte visar tyngd, styrka och enighet i sina svar?

”Vad vill travsporten vara?” är till viss del en fråga skapad av den omreglerade spelmarknaden. Men svaret på den kommer vara det viktigaste på mycket länge. 

– JOHAN LINDBERG, DEBATTLEDARE

ANNONS

Ämnen i artikeln


Av: Johan Lindberg

Så jobbar Travronden med journalistik

Uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor på vår information och att vara på plats där det händer. Vi följer de Pressetiska reglerna och vår nyhetsjournalistik ska präglas av trovärdighet och opartiskhet.

ANNONS