Sveriges ledande travtidning
Sveriges ledande travtidning
ANNONS

Tony Ryttar:
""Holgers egen himmel var i hagen – hos hästarna""

Publicerad:

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstagande i texten.

In Memoriam

Karl-Gustav Holgersson - hästarnas förste fanbärare - finns inte längre. Han var “Holger” med en hel travvärld och somnade idag in på Falu lasarett, 88 år gammal. 

Travtränare, författare och konstnär, men framför allt hästälskare. Få har satt våra fyrbenta vänner i fokus som Karl-Gustav Holgersson. Varit först med så mycket i såväl teori som praktik men samtidigt heller aldrig fått det erkännande han så väl förtjänat. Hans gärning var långt större än hans meriter.

Karl-Gustav Holgersson föddes på Lidingö 1930, växte upp i Sundbyberg och det var meningen han skulle bli matematiker som sin far, men Holger valde hästarna. Redan som barn gick han omkring och pratade med arbetshästarna på gatorna, men den första riktiga kontakten med djuren som skulle bli hans liv skedde med ardennerhästar under krigssomrarna då han rensade blomkålsland utanför Västerås. Den första kontakten med travhästar kom 1946, och snart kom han till Solvalla och bröderna Nordin-fadern Ernst Johan.

En dag i slutet av 1940-talet fick han vara trunkbärare åt den tyske mästerkusken Johannes Frömming som berättade om utvecklingen och travvärlden utanför Sverige, och där väcktes den nyfikenhet som alltid funnits hos den stolte vagabonden.

Holgersson blev tränare 1954 och hade Norrland som bas och var stationerad i Skellefteå, Boden och Solänget innan han flyttade tillbaka till Stockholm och Solvalla. Han var även privattränare under en tid. Hans första stjärnhäst var Metro Star som även kom att starta i Elitloppet två gånger. Elitloppshäst var även de två stjärnor man främst förknippar med Holger: Emter W. och ögonstenen Lime Rodney. Emter W. var en segerstaplare som blev Sveriges tredje miljonär genom tiderna, och Lime Rodney satte flera svenska rekord. Båda hästarna kom dessutom att representera Sverige i VM-loppet på Roosevelt Raceway i New York. När Holgersson hade något att köra med lyfte han tömmarna i sista sväng och blev enligt egen utsago ”väldigt följsam i sulkyn”. Hejarklackens ”Hissa Holger” blev ett begrepp på Solvalla. 

Med träningsmetoder som innebar ett friare rörelsemönster som längre checkremmar och låta hästarna tävla barfota i loppen var ”Holger” långt före sin tid och tvärt emot den Nordin-skola som rådde. Han hade redan lämnat Sverige efter några tuffa motgångar privat, då han under 1980-talet från Italien, Tyskland och Slovenien se hemlandets travsport bli världsledande - med hans metoder. Metoder man tidigare skrattat åt. Framgångarna fortsatte framförallt i Italien där han under några år var privattränare åt familjen Biasuzzi och vann det italienska derbyt åt det anrika storstallet Orsi Mangelli med hästen Robur.

För tio år sedan flyttade Holger tillbaka till Sverige och tog åter ut tränarlicensen vid 82 års ålder. Hans drev en liten rörelse utanför Säter i Dalarna och hans förvandlingsnummer Star Advisor Joli vann dubbla V75-segrar. Holger var en mycket skicklig konstnär och hans tavlor blev utställda på Nordiska Travmuséet i Årjäng. Läs gärna hans egna ord i boken Mitt liv & Mina hästar som han skrev under sina sista år i Italien.

Våra vägar möttes första gången när jag skulle göra ett tv-reportage om den bortglömde tränaren. På en bakgård utanför Bologna, omgiven av ankor, katter, höns och herrelösa hundar fick jag hans fascinerande livshistoria berättad. Holger kom att bli min vän. Jag älskade att lyssna på hans historier och han var en aldrig sinande brunn. 

Telefonen ringde med jämna mellanrum och alltid hade Holger en idé, teori eller ett bevis. Det kunde handla om var Timoko hade tyngdpunkten eller om en sko-idé. Det kunde vara att han ville jag skulle hälsa Sebastien Guarato att sluta duscha Bold Eagle, eller berätta någon hemlighet ur hästvärlden om Maharajah, Järvsöfaks eller Lime Rodney. Det handlade alltid om hästen, och hästens bästa. En enda gång kan jag komma ihåg att han hade en allmän fundering om livet. Det var att han kommit upp i den åldern att det blivit så många svarta streck i telefonboken. I min telefonbok kommer hans namn att få stå kvar, och jag är stolt över att kalla honom min vän, och fått vara med ett decennium i hans händelserika liv.

Om Karl-Gustav Holgersson hamnar i himlen vet jag att han skulle bli besviken. Holgers egen himmel var i hagen. Hos hästarna.

FOTNOT
: Publicering sker med medgivande av familjen.

ANNONS


Så jobbar Travronden med journalistik

Uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor på vår information och att vara på plats där det händer. Vi följer de Pressetiska reglerna och vår nyhetsjournalistik ska präglas av trovärdighet och opartiskhet.

ANNONS