Ledare: "Avel och spel hetare än travsport"

Det har i många år inom travet knorrats över att spelet har gått före sporten. Att man prioriterat intjänande av pengar före själva loppen. Nu är vi på väg åt samma håll vad gäller aveln. Även där prioriteras numera oftare de monetära intäkterna framför de sportsliga uppgifterna på tävlingsbanan – vad avser de allra största möjliga publikmagneterna.

Avelsmarknaden – likväl som spelmarknaden – är hetare än själva sporten trav.

Att Calgary Games inte finns med heller i Jubileumspokalen nu i veckan är det senaste, av allt fler, tydliga bevis på detta. Sveriges kanske hetaste häst genom tiderna, har snart inte tävlat i travlopp på nästan ett helt år. Trots att han, såvitt vi vet, har varit frisk och välmående mest hela tiden. Mitt under den tid i karriären, då han både fysiskt och psykiskt rimligen borde stå på sin absoluta topp. 

Fenomenet ”avel-hellre-än-tävling” har i många år varit något som fått det svenska travfolket att vara kritiskt mot sulkysporten i USA; Där har man alltid prioriterat tidigt tävlande – för att sedan pensionera sina stjärnor redan som fyraåringar, och skicka dem vidare till avelsboxen i stället. Den strategin tenderar nu att sprida sig. Kanske inte i helpensionsform – men i fråga om annat fokus redan i unga år. 

Calgary Games är i ett otroligt skick. En av de finaste travare man nånsin sett. Utstrålningen bländande. Han har gjort nio starter och varit fenomenal varje gång. Aldrig i närheten av förlust. Fyraårssäsongen var en enda lång eriksgata, med fantastiska uppvisningar i bland annat derbyt och Europaderbyt. Över 6,5 miljoner kronor insprungna. Men sedan dess alltså; Avel. Med många fler miljoner kronor i intäkter, än vad travtävlingar i sig kan inbringa.

Prion på avel är ett begripligt affärsmässigt val, utifrån ägarsynpunkt. Det går inte att kritisera. Varje ägare gör som den vill. Och att ägare och uppfödare med stordrift väljer att maximera sina intäkter och sin ekonomi kan inga externa lägga sig i. Alla gör som de vill. 

Det är förstås heller inget fel med att göra goda affärer. Personer som satsar stort och gör rätt för sig, måste också få möjlighet att tjäna bra. Deras motivation och verksamhet är i sig jätteviktig för travsporten. Men för travet som sport, är fokuset på allt snabbare avelsintäkter före sportsliga titlar inte bra. 

Det skickar en olycklig, underliggande signal om att storloppen som travet försöker sälja in gentemot omvärlden, trots allt inte är så viktiga. Respekten/statusen för dessa urholkas av att det finns annat som lockar mer.

Travpubliken har en dröm, ett sug och en längtan efter att få se nya, läckra megastjärnor tändas – och sen få följa dem på tävlingsbanan, på sin väg genom Sverigeeliten, ända upp emot världstoppen.

En del nya svenska topptravare följer inte alltid den mallen längre. Calgary Games, Power, Readly Express med flera, har redan mycket tidigt i livet inlett även sin nästa karriärfas.

Efter sin redan mytomspunna barn- och ungdomstid och sin grandiosa fyraåringsssäsong, så har Calgary Games seniorkarriär hittills enbart handlat om alla lopp som han valt att i-n-t-e vara med i.

Kanske kommer han att tävlas igång igen till vintern. Kanske blir det en satsning mot Prix d’Amérique. Och/eller mot Elitloppet nästa år. Det vet vi inte. Det kan hända. Samtidigt blir det rimligen svårare och svårare att göra comeback på toppnivå, ju längre man är borta – det vet vi från exempelvis humanidrotten.

Att en fräsch och oskadad häst mitt under sin absolut mest kraftfulla tid i livet, inte är med i de största loppen… riskerar att bli allt mer vanligt. Symboliken i det är besvärande.

Tankeexperimentet att fotbollens unga superstjärnor – låt säga Kylian Mbappé, 23, och Erling Håland, 22 – plötsligt skulle meddela att de tar paus i tre-fyra säsonger, för att i stället tjäna större pengar på någonting helt annat, men att de nog kanske återkommer till fotbollen sen… illustrerar det oönskade och orimliga i en sådan tågordning.

Inget ont om försiktig och skonsam matchning av hästar. Det kan vara klokt.

Heller inte minsta lilla ont om hur alla runtom har tagit hand om Calgary Games hela tiden. Tvärtom. Han har uppenbarligen skötts briljant, i alla led.

Men travet som tävlingssport, behöver verkligen sina stora häststjärnor, när de som är bäst, och när suget efter dem är som störst. Tävla på högsta topp kan hästar bara göra några få år, kanske som 4-5-6-åringar. Avla däremot, kan de hålla på med i uppåt 20 år. 

Det skulle vara välgörande för travet som sport, om fler ägare till topphästar hade tålamodet och motivationen att vänta ett par år till med avelskarriären.

Problemet är att de ekonomiska incitamenten kring aveln, är mycket större än prispengarna på tävlingsbanan. Den strukturen skulle behöva redas ut och ses över. Nånstans bottnar detta i ett systemfel med skeva proportioner. 

Publikutvecklingen är riktigt tuff just nu efter pandemin. Och utan några nya stora superstjärnor – gärna med långa och regelbundna karriärer – så blir det ännu svårare att få folk att gå i gång på travsport och komma till banorna.