Sveriges ledande travtidning
Sveriges ledande travtidning
ANNONS

Ledare:
"Banornas prissättning är känslig"

Foto: MALIN ALBINSSON / TR BILD
Publik på Årjäng. Foto: MALIN ALBINSSON / TR BILD

Inflationen fortsätter att stiga och enligt måttet KPIF (konsumentprisindex med fast ränta) steg den till 8,5 procent i juni rapporterar Statistiska Centralbyrån (SCB).

Publicerad:

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstagande i texten.

Siffran är den högsta på över 30 år. Prishöjningar märks på många sätt, kanske framför allt livsmedel, el och drivmedel. Ekonomi har sällan varit så flitigt debatterat i modern tid som nu. Inom travet har ekonomin alltid varit i centrum av debatterna – främst genom prispengar. 

Trots att prispengarna de senaste åren varit på rekordhöga nivåer efterfrågas ofta ytterligare höjningar, bland annat då kostnader ökat. Vad som är rätt – men som sällan används som argument – är att prispengarna inte direkt följt med inflationen över tid. Diskussionen om prispengar lär, och kanske rent av bör, alltid vara närvarande.

Åsikterna kring prissättningen av banorna har intensifierats den senaste tiden, delvis av förklarliga skäl då pandemin satte stopp för en stor del av publiktillströmningen under flera år. Nu är det fritt blås som gäller och banorna har återigen möjlighet att tjäna några kronor på de besökande, eller kanske snarare täcka sina kostnader. 

Travpubliken är inte sällan konservativ och få individer ställer sig nog bakom all form av digitalisering ty vissa saker kanske inte var bättre förr men åtminstone gav en känslan som numera saknas. Ett exempel i travsfären är förstås totoluckorna och det fysiska kvittot i handen som snabbt kunde vändas in på något nytt spelobjekt. 

Små detaljer tar emellertid lite väl stor plats i den här världen kan tyckas. Samtidigt som i princip samtliga banor lider av ett enormt renoverings- eller upprustningsbehov på såväl stall- som publikplats diskuteras ofta detaljer eller kostnader som i sammanhanget är brödsmulor.

Den senaste tiden har entrépriser och kostnader kopplade till travbanebesöken tagit större plats i debatten. En del menar att det är alldeles för dyrt, en del andra menar att entré på travbanor alltid ska vara gratis, särskilt i tider när sporten sliter med att få tillbaka besökarna. Riktigt så enkelt är det knappast. 

Bodentravet lyckades få sponsorer att stå för entrépengen (200 kronor) under midnattstravet, ett gott initiativ. Publiksiffror är generellt vanskliga att jämföra av olika skäl men 4.558 personer är en historisk bottennotering av deras midnattstrav – trots erbjudandet. 

Årjäng arrangerade stortrav i helgen och fick en del kritik för biljettpriset 250 kronor – som i själva verket var 199 kronor juni ut och 220 kronor vid förköp på Tickster samt 250 kronor ”i dörren”. Deras enda stordag på hela året och dessutom en bana vars huvudlopp brukar vara riktigt rafflande samt ytterst högkvalitativt. Landskapet, vyerna och gemenskapen på plats är vida omskrivet sedan tidigare.

Vilka arrangemang är gratis? Kommunala stadsfester? Tja, i dörren men inte på skattesedeln. Naturligtvis kan man vara av åsikten att det inte är värt slanten och att många besökare också lägger en del i toton – men även Casino Cosmopol tar inträde och där finns inte en tillstymmelse till häst, kuskar eller travsport i världsklass. 

Beloppet är dock betydligt lägre och upplevelsen i form av faciliteter en annan. Banornas situation är inte helt enkel: Mycket behöver göras samtidigt som kritik riktas mot kostnader. Vad som kan vara betydligt mer befogat – eftersom publiken inte vallfärdar även om det är gratis entré – är kostnadsbilden på mat och dryck, desto billigare desto mer konsumtion. 

Axevalla tar, till helgen, 350 kronor för en tredagarsbiljett och får man förstås se Stochampionatet samt bland annat en ordinarie V75-omgång, heatlopp med tillhörande skiljeheat samt styrkeprovet Axevalla maraton över 4140 meter. Visst kan prislappen jämföras med exempelvis en konsert men de som går på trav i tre dagar är väl där just för att travsporten är ett stort intresse?

De intresserade vill gärna ha ett travprogram (den digitala samtiden till trots) och där skiljer sig prissättningen ganska markant vilket nog kan uppfattas som något pikant för kunden. Hundralappen, eller till och med drygt det, för ett program medan dagstidningar ligger på ungefär en tredjedel av priset kan uppfattas som magstarkt men prissättningen varierar från bana till bana, produkten i sig skiljer inte så mycket. 

Kanske är det bättre att besökarna som betalar en slant för inträdet också, utöver grundläggande service och utbud av mat och dryck med mera, får ett program – ett mervärde i stället för en merkostnad?

I KORTHET

De svenska framgångarna fortsätter i USA. I helgen kördes generalrepetitionen till Hambletonian Stakes och Lucas Wallins Rebuff vann på 1.08,2(!) medan Marcus Melanders svenskfödda sto Joviality blev rekordsnabb på 1.08,6. Chanserna för svensk triumf i “Hambot” är väldigt goda.

CITATET

Det hade knäckt mig att fortsätta på samma sätt så då får man vända blad

Bo Falsig om varför han slutar som travtränare.
 

ANNONS

Ämnen i artikeln

Taggar i artikeln


Så jobbar Travronden med journalistik

Uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor på vår information och att vara på plats där det händer. Vi följer de Pressetiska reglerna och vår nyhetsjournalistik ska präglas av trovärdighet och opartiskhet.