Ledare: "Den nya ATG-styrelsen sticker ut på flera punkter"

Hittills har den svenska staten haft sex av de elva styrelseposterna i ATG, inklusive ordförandepositionen. Nu nedmonteras statens inflytande. 

Det anses inte längre nödvändigt att utöva statlig kontroll över bolaget, vare sig av spelpolitiska skäl, eller ur ett hästnäringsperspektiv. Trav- och galoppsporten får makten själva, över sin stora försörjningskälla.

Fortfarande finns det en instruktion till valberedningen; Nu ska antalet ledamöter begränsas till sju. Två av dem ska nomineras av Svensk Travsport, en av Svensk Galopp – och fyra ska vara vad man kallar för oberoende. Men i praktiken betyder att det är travsporten – som 90-procentig ATG-ägare – som bestämmer vilka individer som ska styra.

Facit till hur den första egna styrelsen kommer att se ut, finns redan. Valberedningen nominerade sina sju ledamöter förra veckan, och förslaget presenterades också offentligt. Motkandidater finns inte. ST bestämmer bara, helt enkelt.

Man kan notera flera saker som sticker ut med den nya konstellationen.

• Två av de statliga ledamöterna från den gamla ATG-styrelsen, blir ändå kvar, nu i stället uttagna av travsporten. Däribland ordföranden, Peter Norman. 
  
  Detta är anmärkningsvärt. Ett absolut tvärt lappkast. Det tyder ju bland annat på att statens kontrollfunktion delvis har varit en teater, i alla fall de senaste åren, och redan tidigare gett hästsporten stor frihet och möjlighet att styra verksamheten som man vill.
  
  Men det är naturligtvis också ett gott betyg åt Peter Norman, som internt inom sporten således måste anses ha gjort ett mycket bra intryck under sina två år som ordförande.
   
• Det är en förvånansvärt lite travig styrelse. 
  
  Vice ordförande Boris Lennerhov har en genuin bakgrund som ägare och spelare. Utöver honom har ST och SG nominerat varsin kandidat, Marie Thelander-Dellhag och Anders Lilius, som varit med och lett verksamheten i några år på sistone – men deras bakgrunder och meriter kommer i första hand från helt andra verksamheter än hästsport.
  
  Och de fyra oberoende (med ordförande Norman i spetsen) har alla blytunga yrkeskarriärer och näringslivsmeriter på sina cv. Men deras praktiska närhet till, och erfarenhet av, stallmiljöer är ringa. Svensk Travsport har alltså inte över huvud taget fallit för frestelsen att plocka in folk med djurprofil och stallbacksvana, utan har fokuserat stenhårt på kommersiell kunskap och affärserfarenhet.

•  Detta i sig, antyder att dotterbolaget ATG – äntligen – har för avsikt att fokusera mycket mer på intjäning än fördelning. 
  
  Just den saken har varit travsportens – såväl ST:s som ATG:s och branschens i övrigt – stora svaghet genom alla år. En övervägande majoritet av allt prat i alla styrelseforum, inklusive ATG:s, har handlat om olika former av käbbel kring vilken kategori (ägare, uppfödare, tränare, spelare, kallblod, storstäder, landsbygd med mera) som ska prioriteras i fördelningen av pengar. 
  Den fällan kommer den här icke sport-styrelsen definitivt inte att falla i. Det har de varken kunnande eller intresse av att göra. Det indikerar namnen mycket tydligt. Detta är inga travnördar som tar intäkterna för givna, utan kommersiellt hungrigt folk med öppet huvudlag.
  
  Den nya styrelsesammansättningen är en garant för att ATG:s högsta organ kommer att inrikta sig med full kraft på att maximera intjäningen. Det är ytterst sunt, och så borde det ha ordnats för länge sedan. Fördelningen, när medlen väl har säkrats, blir en fråga för andra ST- (och SG-)enheter. I första hand deras egna styrelser, förstås – men också olika intresseorganisationer under deras paraply. Där får den debatten föras.
  
  Just denna signalen är det allra mest positiva med sammansättningen av nya namn i ATG-toppen.
   
• Men hur är det med spelkompetensen i den nya styrelsen?
  
  Detta är ett visst frågetecken. Boris Lennerhov (såsom Mr Ullared) är utan tvekan den folkligaste av ledamöterna. Han har också själva spelet i blodet. Mårten Forste har varit styrelseordförande i tre år för Leo Vegas, under en för dem expansiv fas. Han kan spel. Men hur spelkunniga är de övriga fem? Exakt hur mycket kan de om bolagets core business? Hur väl förstår de marknaden, och kundernas drifter, önskemål och behov? En möjlig lucka att vara uppmärksam på.
   
• Och hur blir det med ansvarskänslan?
  
  För ekonomi och resultat, naturligtvis inga problem. De här personerna har stor kompetens att rent företagsstrukturellt utveckla ATG:s lönsamhet. I högre grad än sina företrädare. Men hur blir det med de tidigare ansvarsfunktionerna, som varit själva motivet med att staten varit med och styrt?
  
  Dels spelberoendefrågan och måttfullheten, inför hur man kommunicerar sina produkter mot omvärlden och till kunderna. Dels vikten av att rent politiskt säkerställa kort- och långsiktigt tryggade intäktsströmmar in i hästnäringen, så att försörjningen stabilt och över tid ( via ST:s fördelning) kan garanteras för branschens alla tusentals yrkesverksamma personer.
  
  På de här ansvarspunkterna behöver ST som ägare hålla ett extra vaksamt öga på sin nya ATG-styrelse, och då och då stämma av hur det går med ansvarskänslan, och ibland kanske även korrigera eller tydliggöra instruktionerna en aning.