Ledare: "Det är inte lätt att navigera i den digitala miljön"

År 2012 sjösatte spelbolaget ATG en innovation, som gick ut på stora havsvatten 2013, som minskade kontantflödet. ATG Tillsammans blev namnet på plattformen som inte kan beskrivas som något annat än en tidsenlig succé. I stället för att vänner, arbetskamrater och dylikt skickade pengar till varandra, eller ansvarade för varsin omgång, kunde deltagarna enkelt skapa lag och spela gemensamt. Dessutom trillade vinsterna in på respektive ATG-konto.

Fram till dess var det dessutom inte lika smidigt att skicka pengar mellan personer. Den omåttligt populära Swish-lösningen kom i samma andetag. Tillsammans-sajten fyllde ett stort syfte. Utöver en säker hantering av inlämning kunde lagmedlemmarna kommunicera med varandra och dessutom kunde lagkaptenen – spelläggaren – justeras från omgång till omgång. Nyheten träffade en initierad kundgrupp som ville öka sina möjligheter till sju rätt, dela glädjen med andra och framför allt göra egna andelssystem.

I dag, efter spellagens inträde 2019, måste allt spel vara registrerat. Det här är något som många tusentals kunder bryter mot varje vecka. Som kund får du inte spela tillsammans med kamraten som swishat dig en hundralapp. Det är omöjligt för ATG att bedriva någon form av kontrollapparat och i juridisk mening är det inte förbjudet att ge en gåva till någon, varför det fortfarande är business as usual. Hypotetiskt skulle dock kniviga situationer kunna uppstå. Tillsammans-upplägget löser den knuten, men lagstiftningen är inte riktigt anpassad efter hur vi människor opererar och hur mycket smidigare det, trots allt, är att swisha en slant om sällskapet är spretigt och tiden är knapp.

Saknar man kamrater att lira tillsammans med så skapades en ny möjlighet 2016 när ombud började sälja andelar under parollen butiksandelar. En rimlig förflyttning från den fysiska butiksmiljön till ett digitalt forum i takt med samtiden. Ur ett rent omsättningsmässigt perspektiv är det svårt att betygsätta initiativet som något annat än en framgång. Däremot har det bubblat kritik från en relativt liten, initierad, kundgrupp. Butikerna, och i princip uteslutande även spelläggarna, får provision för sålda spel. Ett tydligt incitament till att sälja och systemen kan varvas – spelas flera gånger med ny provision för varje nytt system.

Provisionen har sänkts i etapper och ATG har skruvat på funktionerna. Även det en rimlig utveckling, men är det tillräckligt? Kritiken mot konceptet varierar från att kunna avfärdas som avundsjuka till att vara rimlig. Till exempel är det inte särskilt smart att lämna in flera varvade, i princip identiska, system eftersom maxvinsten för varje andelsköpare späds ut. Det här är något som många kunder inte riktigt anammar och i grunden finns uppenbarligen en stor efterfrågan överlag – även om en och samma spelläggare har 20-30-40-50 olika system en lördag.

Spelläggarna är kreativa, det görs tv-system (många i början, färre i slutet), omvända tv-system, tre i alla avdelningar och det är upplägg som man definitivt kan förstå. Kunder kan efterfråga den typen av spelsätt. Däremot blir det prekärt när samma person gör jackpottjakten, miljonchansen, sunda, stora, lilla och systemen är totalt olikartade.

Krav på att köpa en egen andel är inte hållbart eller möjligt. Däremot skulle en symbol för egenköpt andel kunna vara ett sunt steg, men majoriteten av kunderna bryr sig nog inte så mycket om det, heller. Andelsspel är bra men riskerar också att utarma individens intresse vilket är dåligt. ATG försöker mota Olle i grind genom reducerat radpris på nymodigheten V85.

Spelbolaget tycks lägga väldigt lite krut på att de digitala butikerna har en rimlig marknadsföring. I det här numret, där vi grävt i spelets utveckling, säger Johan Korssell, chef över business to business på ATG att man inte planerar att skärpa något kring budskap som enbart grundar sig i bruttosiffror, och att mest inspelat i landet inte bryter mot marknadsföringslagen. På frågan om det är rimligt att sälja system med antydningar som miljonjakt när systemutformingen (och antalet inlämnade kuponger) i princip avlägsnar den möjligheten svarar han:

”Lagmässigt är det inte fel om det finns miljoner i potten. Sedan vet man aldrig var utdelningen slutar.”

Inte bara beklämmande – det är ett lågvattenmärke utan dess like. Degen ska in, till varje pris. Det är inte lätt att navigera i den digitala miljön, men vill ens ledande personer förstå poolspelens mekanism?