Ledare: "Det är läge att reflektera över det nattsvarta året"

Ordspråket ”en olycka kommer sällan ensam” blev tyvärr besannat flera gånger i mitten av december. Fem personer dog när en hiss rasade från hög höjd i Sundbyberg, bara dagar senare dog två personer på arbetsplatsen Northvolt i Skellefteå, en person dog utanför Örnsköldsvik när en grävmaskin gick igenom isen och i Bohuslän dog en person i tjänst efter en lastbilsolycka. 2023 har varit det mörkaste året sedan 2008 vad gäller dödsolyckor på jobbet. De, hittills 63 personerna, skulle bara göra sitt jobb – men kom aldrig hem.

Antalet arbetsplatsolyckor där utgången inte slutat med dödsfall är förstås många fler (35 000 registrerade 2022) och det finns ett regelverk även kring dessa: ”Du som arbetsgivare ska anmäla alla arbetsskador till Försäkringskassan och de allvarliga arbetsolyckorna och de allvarliga tillbuden till Arbetsmiljöverket. Du behöver också reda ut vad som har hänt, så att det inte händer igen”, skriver Arbetsmiljöverket som även listar skillnaden mellan olika skador och vad ett tillbud är för något.

I princip samtliga sporter är förenat med någon form av risk, av naturliga skäl är riskerna större i trav- och motorsport jämfört med många andra. Ofta förknippar vi olyckor och skador till själva tävlingarna, ett färskt exempel är Mattias Djuse som, i ett lopp, blev störd av en konkurrent, ramlade i backen och bröt nyckelbenet i förra veckan. Den typen av händelser är dessvärre ständigt återkommande då marginalerna är ytterst små, farterna höga och skydden långt ifrån heltäckande. Mot den bakgrunden ska nog sporten vara tacksam över att det aldrig skett en dödsolycka i samband med tävling även om det tråkigt nog finns exempel på olyckor med livslånga men, en uppenbar sådan är när Jim Frick slungades ur sulkyn.

Huruvida en olycka i samband med ett lopp är att betrakta som arbetsplatsolycka är lite av en juridisk fråga.

”Tråkigt juristsvar, men det är inte så himla enkelt. För att kunna öppna vår lagstiftning krävs det som huvudregel att det finns ett arbetsgivar- och ett arbetstagarförhållande. Ensamföretagare utan anställda omfattas alltså inte av skyldigheten att anmäla allvarliga olyckor”, säger Jonas Hamark, jurist på Arbetsmiljöverket.

Det är emellertid inte bara framför tv-kameror som olyckor kan ske, snarare tvärtom. Hemma i stallmiljö finns mängder av potentiella faror och under året har det varit flera incidenter på travbanor i egenskap av arbetsgivare. Bland annat välte en traktor på Solvalla och banskötaren Jean Douet fick uppsöka sjukhus men klarade sig förhållandevis bra. Tyngre fordon, leveranser av olika slag och 500 kilo tunga djur är uppenbara risker. Säkerhetsarbete är näppeligen det roligaste men något som måste tas på allvar. Fråga en hästskötare med tio års erfarenhet och de flesta kan nog rabbla en och annan mindre åkomma såsom trampad av en häst (ja, utifrån Arbetsmiljöverkets klassificeringså bör det räknas), klämskada av annan orsak eller till och med en fraktur.

Här har framför allt arbetsgivarna – vilka kan vara en tränare, en travbana, ett transportföretag inom branschen – ett ansvar, även om vissa olyckor kan vara svåra att förutse. Samtidigt som ansvaret åligger arbetsgivaren är det knappast så att anställda tvingas att ha på sig ”foppatofflor”, en sko som inte verkar vara särskilt ovanlig i stallmiljöer. Olyckor kan inte alltid förhindras ändå, men i branscher som inte är helt olika travets dito skulle det vara fullständigt oacceptabelt att arbeta utan viss utrustning medan det kanske är lite si och så med efterlevnaden i travets värld? Ja, gissningsvis inte sällan av bekvämlighetsskäl och det kan vara lätt att stå med pekpinnar från sidan men syftet är förstås inte att försöka tillrättavisa personer utan betona risker som det kan medföra och att vilja branschen väl. Som arbetsgivare förväntas man regelbundet se över arbetsmiljön, bland annat genom så kallade skyddsronder. Arbetstagare har också rätt till skyddsutrustning i tjänsten, vilken ska bekostas av arbetsgivaren. Efterlevs det i stall och på banor i dag?

Säkerhetsarbete kommer nästan alltid på tal först efter att en olycka har skett, varför inte vara så förebyggande som möjligt och reflektera lite över det nattsvarta året som varit. Ett signalvärde inom vår sport skulle kunna vara att säkerhetsspåret aldrig får stängas om tävlingar ska genomföras.