Sveriges ledande travtidning
ANNONS

Ledare: "Doping, totoluckor – och dödsfall"

Foto: MALIN ALBINSSON / TR BILD
Bo Westergaard är i väntatn på B-provet fri att köra travlopp enligt de danska reglerna. Många tyckte att det var provocerande att se honom tävla under stochampionatshelgen på Axevalla. Foto: MALIN ALBINSSON / TR BILD
Publicerad:

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstagande i texten.

Det senaste dopingärendet, med den danske tränaren Bo Westergaard, har väckt en storm av reaktioner, även här i Sverige. Att se honom tävla på Axevalla i helgen, provocerade vissa svenska travsupportrar och aktiva till vansinne.

Det är begripligt. Huvudskälet till mångas frustration är förstås Bo Westergaards historik. Han har ju tidigare (2016-18) varit avstängd i två år för medveten doping.
Att dansken nu i dagarna ändå tillåts tävla på svensk mark, i väntan på det så kallade B-provet, sticker i både ögon och hjärta på många av oss.

Men tyvärr; Det är ett offer vi måste stå ut med. Alternativet – godtycke i rättssak – är värre. Man kan inte uppfinna nya regler eller lagar från höften, just när man ställs inför konkreta speciallägen.

Visst kan man tycka att det borde bli omedelbar avstängning, under utredningsperioden, för ”återfallsförbrytare” inom dopingområdet. Den här situationen uppmärksammar oss på att skärpta bestämmelser kring detta förmodligen är önskvärt – och en internationell synkning av regelverk. I detta fallet utgår hanteringen, med anmälningsförbud eller inte, från travreglementet i Danmark (som alltså är det land där Westergaard nu har ertappats med misstänkt doping).

Om man vill ändra på något i en demokrati och rättsstat, måste detta först rent formellt beredas, beslutas och vinna laga kraft, innan modifieringen därefter kan praktiseras. Man kan inte föregå detta genom att hitta på nya populistiska regler ”på studs”. Hur avskyvärt utfallet än må kännas.

Totoluckorna är i princip borta på de svenska travbanorna. Tidens gång. Evolutionen. En anpassning till samhällets övriga utveckling. Skälen är många: EU:s penningtvättsdirektiv säger att spelbolagen måste ha koll på sina kunder. Svenska statens omsorg vad gäller spelberoende likaså. Kontanthantering medför rånrisk. Hela ATG:s IT-arbete fokuserar på digitalt spel, eftersom det är så som en stor majoritet vill göra sina köp. Att erbjuda och bemanna spelluckor för ett litet fåtal kunder blir dessutom olönsamt för banorna.
I stort sett vettigt. MEN: När man nu åker runt i sommar-Sverige på banor som Visby, Rättvik, Halmstad med flera, blir det tydligt att många av gästerna där ute är helt vanliga semesterfirare, svenska eller utländska turister, som inte för sitt liv kan begripa varför man inte får spela några kronor på travet längre – och som vare sig vill, eller har någon aning om hur, man skaffar ett konto via mobilen.

Lönsamt blir det knappast att återgå till nån gammal ordning. Så är det.
Men det finns ju nåt som heter trivsel och goodwill också. Och kompromissvilja.
Kanske kan ST, ATG och banorna gemensamt uppfinna någon form av ”light-variant”, för små turistspel, upp till ett visst begränsat maxbelopp (låt säga 200 kronor) – och sätta samman ett speciellt sommarsäsongspaket kring detta, som man kan närma sig myndigheterna med?

Inte för att på kort sikt tjäna pengar – tvärtom blir det nog mer en kostnad och ett besvär.
Men för att hitta tillbaka till en attityd som känns folklig, och för att i enkel introduktions-form kunna bjuda in vanliga människor till ”vår värld” – och låta dem få provsmaka lite på frukten.


Fyra hästar dog i juni månad, i samband med tävlingar på svenska travbanor. Det är djupt tragiskt. Ett pilotprojekt har startats för att ta reda på om det finns någon form av samband mellan dödsfallen. Det sannolika är dock att utredningen inte hittar något sådant. Anhopningen av dessa händelser under en så kort tidsperiod, förefaller mest vara en slumpmässig varians.


Travsport generellt är inte djurplågeri. Tvärtom är travsport – i alla fall i Sverige – till övervägande del en etiskt väl hanterad verksamhet, där djuren sköts om på ett omsorgsfullt sätt. Ungefär vart tredje år inträffar ett dödsfall bland någon av deltagarna även i humanidrottsevenemang som Vasaloppet och Stockholm Marathon. Det betyder på samma gång ändå inte att något av de här kraftproven är livsfarliga eller bör förbjudas - tvärtom är det ett par av de arrangemang som genom åren har betytt allra mest positivt för den allmänna folkhälsan i vårt land.

I söndags: Stochampionatet. Med en klassisk skräll.
Och tisdag kväll: Hugo Åbergs! Mäktigt.

ANNONS

Ämnen i artikeln



Taggar i artikeln


Så jobbar Travronden med journalistik

Uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor på vår information och att vara på plats där det händer. Vi följer de Pressetiska reglerna och vår nyhetsjournalistik ska präglas av trovärdighet och opartiskhet.