Ledare: "En kuslig konflikt med mycket på spel"

Under många år har ATG haft ett nära samarbete med det finska spelbolaget Veikkaus. Relationen har reglerats i import- och exportavtal med avsikten att exponera respektive lands bästa travsport på närliggande marknad(er). Partnerskapet – som en gång tecknades monopolinnehavare emellan – har varit uppskattat och tacksamt för travintresserade som på ett smidigt sätt kunnat både se och spela över Östersjön. På pappret har det mesta varit frid och fröjd.

Men den tiden verkar nu vara förbi. 

Den 1 april i år valde Veikkaus att säga upp exportavtalet med ATG, vilket betydde att det svenska spelbolaget fick ställa in allt spel till finska travtävlingar. Bland annat gick en V75-omgång i samband med Finlandia-Ajo i början på maj, där en elitloppsplats står på spel, upp i rök. Inte heller Seinäjoki Race, ett av Finlands häftigaste lopp med deltagare som Borups Victory, visades i helgen via atg.se. Beslutet väckte starka reaktioner bland såväl finska som svenska travspelare och på nätet finns upprörda och besvikna trådar om uteblivna tv- och spelströmmar.

Bakgrunden till uppsägningen är inte okomplicerad och är en del av ett avancerat politiskt maktspel. Den finländska staten har aviserat att spelmarknaden i vårt östra grannland ska avregleras och öppnas på samma sätt som i Sverige (2019). Detta ska ske senast den 1 januari 2027. Anledningarna är tre:

1. Stävja att finska spelare väljer utländska (illegala) aktörer.
2. Skapa ett bättre konsumentskydd.
3. Stärka den internationella anpassningen. 

För den finska monopolisten Veikkaus har beslutet så klart varit omvälvande. För ATG innebär det en möjlighet att flytta fram positionerna i drömmen om att bli ”det nordiska spelbolaget med hästarna”. Som kronan på verket klev nyligen Suomen Hippos (det finska travförbundet, reds. anm.) ut och förkunnade att man ingått ett partnerskap med svenska ATG om att bilda ett gemensamt spelbolag.

För finska travförbundet som fram till i dag – hör och häpna – varit djupt beroende av årliga statliga bidrag (2025: 31,092 miljoner euro) är processen förlösande. Nu är man inte längre utelämnad till finansiering via den finska statskassan – vilket historiskt varit ett volatilt och mycket svagt sätt att finansiera hästnäringen på. Det är därför inte svårt att förstå varför Suomen Hippos längtat efter en alternativ finansieringsmodell, vilket ATG uppmärksammat och skickligt lyckats fånga upp. Unionsavtalet innebär att det nya bolaget ägs till hälften var av parterna, men ATG får avgörande röst i styrelsen medan utdelningen fördelas till Suomens Hippos fördel (60-40 procent) för att ”säkerställa en långsiktigt stark intäkt till den finska hästnäringen”. Modellen liknar, i mångt och mycket, den svenska föregångaren som utländska förbund länge sneglat avundsjukt på.

Koalitionen mellan de udda parterna är en tämligen illa dolda hemlighet för invigda (förhandlingar pågick under en längre tid), men blev känd för allmänheten först för några veckor sedan. Något som, föga förvånande, väcker ont blod hos Veikkaus. Den finska speljätten blir ju inom mindre än två år konkurrensutsatt av en svensk dito som dessutom då ska samarbeta med deras största allianspartner sedan många år tillbaka.

Repliken lät inte vänta på sig. Stridsmedlet blev en uppsägning av det minst lönsamma avtalet, nämligen det finska exportavtalet. Uppmärksamma kan numera se förändringarna i den svenska spelkalendern. Den finska flaggan finns inte längre med i ATG:s rika spelutbud. I sig är det inga astronomiska omsättningssiffror vi talar om, men det handlar om ett gott antal miljoner på årsbasis som “försvinner i väg”. Markeringen mot att man från svenskt håll valde att inte acceptera en föreslagen och en frampressad förlängning av nuvarande premisser till år 2030 är lika skarp som tydlig.

ATG har svarat med förvånad ton, vilket får anses vara ett mer klädsamt agerande än konfliktstyrning. Men faktum kvarstår: Den finska staten har valt att reglera om och tillgängliggöra den finska spelmarknaden på samma sätt som i Sverige. En omreglering som Veikkaus, i alla fall sedan september 2022, stödjer utåt och som givetvis får konsekvenser. Även om kanaliseringen i Sverige sviktar anses den – åtminstone i Statskontorets slutrapport 2022 – till stora delar varit lyckosam. Det besvärliga med kråksången är att det finns farligare papper på bordet, nämligen det svenska exportavtalet som kortfattat betyder att finska spelare kan se och spela på svenska V75. Häromveckan (9 april) fick vi en isande påminnelse om vad som kan hända när Finland med kort varsel inte deltar i saxade V86-omgångar utan i stället fokuserar på egna XL65.

Sakkunnige Jari Vähänen, som haft ledande befattningar på Veikkaus, sade till Travronden: ”De spelare som är vana vid att lira till V86 blev rasande och en rejäl bojkott kan uppstå om Veikkaus minskar det svenska erbjudandet eller till och med slutar helt med det, men där är vi inte just nu.”

Skulle parternas konflikt fördjupas och schismen leda till ett öppet krig skulle den finska omsättningen till V75 utebli. Enligt invigda vore det ett frånfall på uppemot 10 miljoner kronor per vecka och ett plågsamt stick för den svenska försörjningsmodellen som nu, hastigt och mindre lustigt, blivit beroende av diplomati. Det finns således miljontals anledningar att hoppas att spelbolagen kan hantera den finska statens öppenhjärtiga beslut på ett proffsigt sätt. 

Men maktdemonstrationerna från andra sidan Östersjön är illavarslande och just nu finns inga tecken på avtagande styrka i Veikkaus kommersiella metoder för att “skydda” de finska spelplånböckerna, som Hans Lord Skarplöth ofta talar om. Färskt i minnet ska man också ha att protektionism historiskt visat sig vara en klentrogen, och kortsiktig, metod som oftare biter mer än den göder. Den som kan sin ekonomiska historia får läsa Staffan Burestam Linder eller Eli Heckscher. De förkunnar vad federal, ekonomisk krigföring leder till och hur snabbt mödosamt uppbyggda relationer kan raseras. Följderna är ingen munter läsning. I ett kallt krig finns sällan några folkliga vinnare.