Ledare: "Får vi ut det vi önskar av ett SM?"

Calgary Games kan mycket väl vara den bästa travhäst som någonsin fötts. Det är nog i alla fall känslan många får när man ser honom på tävlingsbanan. Samma känsla har nog många också haft kring andra hästar. Och i en utveckling som går så oerhört snabbt dyker det vartannat år upp hästar som är ”det värsta man sett”. Maharajah, Ready Cash, Bold Eagle, Readly Express, Face Time Bourbon och nu Calgary Games har de senaste åren varit sådana där hästar som är ”en på en livstids-bra”. Tänk om man kunde ställa alla dessa mot varandra i ett lopp där alla presterar på toppen av sin kapacitet. Vem är egentligen den värsta travare vi sett? Är det ingen av dessa utan i stället Mack Lobell eller kanske Varenne? Eller Viking Kronos? Det som höjer pulsen så mycket med travet är just tävlingsmomentet. Att få tävla om vem som är bäst. Precis som i alla andra sporter. Det gäller inte bara de fyrbenta utan även tvåbenta, både tränare och kuskar.

För att få fram de bästa inom travsporten i Sverige arrangerades nyligen SM-dagen på Åbytravet som vanligt. Men får vi verkligen ut det vi önskar från ett SM den dagen? Kröner vi verkligen Sveriges bästa häst, bästa kusk, bästa tränare, bästa amatör och så vidare? Eller finns det sätt vi kan förnya och förbättra tävlingsdagen så att den verkligen blir som en SM-final där de bästa inom varje kategori och division utses? SM-finaler värda namnet.

I de flesta andra sporter är det en säsong av seriespel som sedan leder fram till slutspel, och till sist en final där vinnaren utses, som är det som gör det hela intressant att följa. Där har travet en del att lära och ta efter. Skapa ett tydligare seriesystem för både hästar, kuskar och tränare i flera kategorier och divisioner. Låt sedan SM-dagen vara en finaldag där alla svenska mästare utses. Som det är nu blir SM-dagen på många sätt ingenting likt ett Svenskt Mästerskap. Och det finns inget där vi kan låta bredden, de mindre och de som kommer underifrån, kliva fram och kämpa om en titel i sin division. Exempelvis vanns amatör-SM av en proffstränad häst. Varför kan vi åtminstone inte låta amatör-SM vara enbart för amatörkuskar och -tränare?

Nej, SM-dagen känns faktiskt snarare mer som en helt vanlig V75-dag, vilket är lite synd. Det borde kunna gå att få ut mer av det. Att slåss och tävla om att vinna en årslång serie är ändå något vi borde kunna skapa något större av. Och givetvis ha priser som gör det värt för alla att ta det på största allvar.

Seriesystem med flera lopp och möten under året för amatörer (både amatörtränare och amatörkuskar, för kuskar kanske även en serie för de som kört max 50 lopp innan året började och en för de som kört max 200 lopp), ungdomar (och då inte de ungdomar som kör i den yttersta eliten utan ungdomar som normalt sett inte får chansen att köra så många lopp), montéryttare (både för de som rider mycket och även ge chansen till de som rider mindre att tävla i en liga), proffskuskarna och givetvis även proffstränarna. Det här är bara några förslag på hur man kan dela upp vår sport i många olika serier och divisioner för att ge fler chansen att tävla på lika villkor mot jämlikar. Att kunna följa sig själv i tabeller för att till slut slåss om en plats i finalerna på SM-dagen.

Till sist ska väl också nämnas det faktum att dam-SM fortfarande körs. Det har länge varit en hel del prat kring det – om man ska ha kvar dam-SM när travet är en av få sporter där män och kvinnor tävlar på samma villkor, och ändå har ett SM bara öppet för damer. Nja, det känns faktiskt lite förlegat då vi varje dag ser att tjejer och killar tävlar på exakt samma nivå i den här sporten.

Skrota det och skapa i stället flera olika seriesystem, där man oavsett vilken nivå man befinner sig på kan få tävla och jämföra sig med sina jämlikar. Marknadsför och se till att finalerna sedan är något som är värt att sikta mot.