Ledare: "Gör något åt saken medan det fortfarande finns hopp"

Folk drar folk, brukar det heta i nöjes- och krogsvängen. Kanske går det lika bra att applicera på, åtminstone den svenska, travsporten? Hästar drar hästar. Tunna anmälningslistor verkar nämligen inte vara ett lockbete för tränare och hästägare att roffa åt sig en lite enklare, stor, slant än om fältet knappt ryms bakom startbilen. 

Den senaste tiden finns en mängd exempel på lopp som inte varit fulltaliga – vissa inte ens till hälften. Utöver att Campo Bahia i fredags på Kalmar, i sin tävlingscomeback, ställdes mot ynka fyra motståndare i ett lopp som var öppet för alla treåriga och äldre hästar som tjänat över 278 000 kronor finns en rad anmärkningsvärda nedslag under september månad. Så kallade rubriklopp, lopp som borde vara prestigefyllda att vinna och lopp med adekvata prissummor:

• Uttagningslopp Breeders Crown, tvååriga: 100 000 kr, fyra anmälda.
• Derbymontén: 50 000 kronor, fem anmälda.
• Fyraåringsstjärnan: 150 000 kronor, nio anmälda varav sju från Stefan Melander samt Daniel Redén.
•  Kjell P Dahlströms Minne, femåriga: 150 000 kronor, fem anmälda.
•  Hallandsmästaren: 125 000 kronor, sju anmälda.

Det är en blandning av discipliner, distanser och åldrar – tvååringsloppet kan möjligen anses något förmildrande – och säkerligen finns det inte en, utan flera förklaringar, till varför det ser ut så här i respektive lopp. 

Orsaker i all ära, det vi ser nu är alarmerande på riktigt. 

Det må vara hänt att ett vardagslopp utan särskild dragningskraft inte blir fullt, ironiskt nog tycks loppen utan särskild dragningskraft i form av affischnamn på två- och fyrbenta ha större förmåga att attrahera deltagare. 

Exemplen ovan är inte unika för år 2021, det kanske på årsbasis för det här kalenderåret inte ens kommer att vara färre hästar i loppen totalt sett – i relation till tidigare år. Spelar det någon större roll? Makthavare kan inte stirra sig blinda på siffror, statistik och historik. Verkligheten utanför arbetsrummen är att anhängare till travsporten, på goda grunder, är oroade över framtiden när det ser ut så här. 

Signalvärdet är tydligt nog. Spelarna sviker, eller åtminstone kommer att svika, engagemanget sviker och en titt på grannlandet Danmark visar bilden av hur stort, eller rättare sagt svagt, intresset är för halvfulla lopp tävlingsdag efter tävlingsdag – krisen är ett faktum.

Antalet tränare och hästägare som efterfrågar sänkta prispengar finns det inte i överflöd. Frågan måste således ställas: Var håller ni hus när prispengarna är höga? Ansvaret kan inte enbart ligga hos propositionsskrivarna, en klick som anammat allmänna önskemålet (?) om femåringslopp. 

I fjol var det 64 svensktränade hästar som tjänade över 400 000 kronor som fyraåringar, addera late bloomers och formstarka individer och underlaget för femåringsloppet Kjell P Dahlströms Minne på Mantorp borde anses rimligt när, i runda slängar, åtta månaders träningskostnad väntar i förstapris och totala prissumman som delas ut uppgår till 324 000 kronor. 

Fem anmälda blev det: två från Solvalla, två från Jägersro och Åbyhästen ströks. Inte konstigt att loppen i söder och väst lider av allmän frånvaro om banans hästar måste åka 30-40 mil för att se till så att andra banors rubriklopp ens blir av.

Finns ett entydigt svar från aktivas håll vore det förstås önskvärt, så snart som möjligt. Är det över huvud taget rimligt att dela ut 15 000- 20 000-25 000 kronor till en fjärde-femteplacerad statist som ingen vill spela på? 

Det vore fel att straffa de som faktiskt anmäler och en förändring av prisskalan medför knappast att statisten gör loppet roligare. Är det över huvud taget inspirerande för kuskar att lägga sig ett pärlband och enbart hoppas på att ledaren har en dålig dag? Hur ser det ut att köra den här typen av lopp samtidigt som det nyligen varit en mängd tvångsstrukna hästar till årgångsloppen (där finns, tack och lov, intresse fortfarande), emellanåt med bristfälliga consolationmöjligheter. Är det försvarbart? 

Tävlingsschemat för nästa år tycks bli tämligen likt det här årets upplägg och vad tyder på att (rubrik)loppen plötsligt fylls till brädden? Nu får det passera utan, synliga, större bryderier. Det kommer en dag när frågeställningen blir: ”Hur lät vi det här ske?”

Mitt framför våra ögon körs, åtminstone tidigare anrika eller prestigefyllda, lopp där startfältet göms bakom kuren på bilen. Gör något åt saken medan det fortfarande finns hopp om det.
 

CITATET

“Kravlöshet leder ingenstans”

Nytillträdde ST-sportchefen, Robert Karlsson, har tillägnats ett instagramkonto av sina familjemedlemmar där saker han sagt presenteras på ett roligt vis.

Vem tar över?

Travronden avslöjade förra veckan att sittande styrelseordföranden i Svensk Travsport, Marjaana Alaviuhkola, inte ställer upp för omval till våren då hennes mandatperiod löper ut. Således har valberedningen ett intressant jobb framför sig. En ny ordförande ska utses och godkännas av fullmäktige.