Ledare: "Hur hållbar är tävlingskalendern?"

“Vi får ta det efter semestern.” Frågan är om någon fras används lika ofta just nu. Det var ett år sedan senast och var och varannan svensk har sett fram emot att få stänga av mobilen och lämna vardagen för några sköna sommarveckor.

De som jobbar inom travsporten har också längtat. Fast efter annat. Efter otaliga träningsjobb i ur och skur – med stelfrusna fingrar och lerdränkta overaller – tinar allt upp och får färg. Och det är alltså då semestern infaller. Ursäkta, men hur opassande är inte det?

Det finns flera olika aspekter att reda ut och de involverar både förutsättningarna att hålla häst i ett land som Sverige – men också själva tävlingskalendern. 

“Det är ju på sommaren det gäller”

Till att börja med är det framåt vårkanten, under sommaren och fram till tidig höst som det är som allra ljuvligast att arbeta med hästar. Visst kan det i extremfall vara lite för varmt någon dag och en skön skrittur kan störas av en enveten broms, men utöver det är det så lätt. Det är den här tiden på året som de aktiva kan vila ryggen mot en vägg mellan loppen och få lite sol på nästippen. Att då ta ledigt ett par veckor under sommaren kan för vissa kännas märkligt.

Det för oss in på nästa faktor. Många av de stora lopp som de aktiva siktat mot i månader körs under den här perioden och vilken tränare eller skötare vill inte vara med då? Det är ju precis för sådana stunder som de kämpat sig igenom i månader av kyla och mörker för att nå fram till.

Därför passar många i stället på att åka på solsemester under det mörka halvåret. Känslan är att det blivit allt vanligare att skötare faktiskt tar ut semester som många andra. Historiskt har dock sommaren varit årstiden då arbetsgivare inom sporten tjatat på sina anställda om att ta ledigt eftersom det är enklare att hitta vikarier då. Dels gymnasieungdomar som annars går i skolan, dels andra som hellre rycker in i soliga juli än november då leran går upp till knävecken.

“Tävlingar i princip hela året”

Vissa hittar lösningar där hästskötare tar en paus från sitt semestrande för att sela ut sina passhästar, men det finns också en risk att skötarna inte får koppla av på riktigt då.

Frågan är om sportens kalender behöver byggas om för att fler ska orka jobba på sikt? Att det är slitsamt att jobba i stall är ingen underdrift, det gäller samtliga poster inom travsporten. Passionen och kärleken till sporten kan hålla drivet i gång ett tag, men om det ska vara hållbart behöver alla ett andrum och kanske fler än så i en sport som den här. 

Det är tävlingar i princip hela året och de flesta större stall har nästan alltid några hästar som startar – och gör de inte det så tränar de. Många andra sporter har säsonger men hästar är så klart levande varelser som inte riktigt kan ställas av, särskilt inte om avsikten är att tävla med den. 

“En putt i rätt riktning?”

Samtidigt behöver sporten på något sätt normalisera en eller kanske till och med flera semesterperioder för att fler ska ha möjlighet att ta den chansen. Kanske behöver det komma från centralt håll. En putt i rätt riktning. För en sak är säker: Initiativet kommer inte att komma från de aktiva själva. De är alldeles för “duktiga” på att kämpa på.

I en artikelserie i Dagens Nyheter fick personer inom olika yrken svara på hur de uppfattar andra människor som de möter i sin profession. I en av delarna, som fick stor uppmärksamhet inom ridsporten, beskriver läkare olika patienter och Henrik Widegren, specialistläkare på Skånes universitetssjukhus, säger då följande: “Hästtjejen tar man alltid på allvar. De brukar ofta spela ner sina besvär, så om de säger att de har ont i benet, då röntgar vi direkt.” 

Sannolikt en beskrivning som passar in på många som jobbar med hästar. Och med det sagt: Glöm inte att ta ledigt – när än det passar. Även travfolk behöver vila ibland.