Sveriges ledande travtidning
Sveriges ledande travtidning
ANNONS

Ledare:
"Hur står sig pisken i historiens ljus?"

Vad gäller till exempel dopning och drivningsreglementen kan vi svenskar rent av ses som ett föredöme i hästkapplöpningsvärlden.
Ändå kan man ibland undra: Räcker det som vi gör just nu?

Publicerad:

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstagande i texten.

När måste man som bransch gå ännu längre än vad man själv egentligen för stunden kanske vill, för att göra omgivningen och samhället ”utanför ens egen bubbla” nöjda, och övertygade om ens goda avsikter?

Lösningen går ofta att hitta i historiens ljus.

Det fanns en tid i det svenska samhället när enbart män fick rösta i allmänna val, när folk fullt lagligt kunde kallas för olika tillmälen till följd av sin hudfärg, och när det inom familjen var tilllåtet att fysiskt slå sin fru eller sina barn.

Så är det till och med fortfarande, på vissa håll ute i världen.

Det fanns också en tid i den svenska travsporten när lopp då och då riggades i förväg, när hästar kunde skrämmas att springa fort via våldsmetoder i träning, och när kuskar fick boxa eller sparka på djuren över upploppet.

För att nu bara ta några få exempel.

Tiderna förändras. Tack och lov. När man ser tillbaka på saker som förekom – både i samhället och vad gäller hästkapplöpningar – för 50 eller 100 år sedan, så baxnar man i dag. Skrattar. Eller förfäras. Man tror knappt att det som då inträffade regelbundet (eller dagligen), verkligen är sant – även om man i vissa fall till och med kan ha upplevt det själv. Det som hände då, ser ju så självklart fel och horribelt ut nu, några årtionden senare.

Men varför ser vi inte de här sakerna medan de pågår? Vad av det som händer i dag, här och nu, kommer vi om 20-30 år att betrakta som galet och vrickat?

I samhället i stort, är det svårt att analysera. Man kan ju koppla detta till miljö, till kriminalitet, och till en hel rad olika moraliska, filosofiska och politiska områden.

Likadant inom travet, förstås. Ett rimligt område, där den framtida allmänna synen sannolikt kommer att förändras i någon riktning, lär vara: Användandet av piskor i travlopp.

✔ JA – det svenska travet resonerar mycket kring ansvaret runt detta. ST ligger före länder som Italien, Frankrike och USA vad gäller att stävja yviga drivningar.

JA – Joakim Lövgren utsattes för ett rent myndighetsövergrepp när länsstyrelsen plötsligt och till synes slumpartat nyss valde ut just honom i högen, bara sådär, och i all hast rundade all annan reglering och praxis och dömde honom enligt en helt unik måttstock.

JA – pisken är i vissa avseenden ett redskap som kan öka säkerheten i loppen.

JA – i Norge, som redan haft piskförbud inom sitt trav i många år, ser man att frånvaron av detta instrument kan provocera fram andra oönskade beteenden hos kuskar – och därpå följande problem för hästar, såsom munskador etcetera.

✔ JA – ST kommer vid årsskiftet med en ny och välavvägd skrivning kring drivningar, vilken fastslår att redskapet endast får användas för ”korrigering och lätt maning”.

Allt detta är förmildrande omständigheter för det svenska travet. I alla fall relativt.

Men: Hur kommer framtidens dom, i kommande generationer, att låta om tiden när varenda kusk åkte omkring med en piska i handen i de svenska travloppen? Hur kommer omvärlden att se på att det fanns en epok när det var okej att beröra eller hota sin häst med en form av vapen? Vad kommer travsportens eget framtidsfolk att säga, när de ser gamla bilder från när det var fullt tillåtet att använda pisk för en människa, för att dominera över en kompis? På vilket sätt kommer framtidens moraliska kompass i samhället att förhålla sig till att vi inom travet på 2020-talet tyckte att det var all right att söka egen (ekonomisk) vinning genom ett redskap av den här typen?

Kring detta kan man förstås både tro och tvivla.

Att den svenska travsporten – i förhållande till övriga kapplöpningsvärlden – hittat en för dagen mild och nyanserad väg framåt, med pisk, är uppenbart för oss. För tillfället. Sett i dagens filter, med den norm som gäller i Sverige i juli 2021.

Men hur ser vi på detta beteende imorgon?

Frågan är om dagens piskhållning är den perfekta gränsen? Blir det löjligt att gå ännu längre med regelverket? Kommer det rent av en rekyl, som menar att vi 2021-22 var för hårda mot piskanvändandet? Eller kanske tvärtom – kommer åren och utvecklingen att påvisa att även det vi höll på med på 2020-talet var moraliskt fel? Kommer morgondagens människor att tycka att pisken var en unken och kränkande symbol för förhållandet mellan levande varelser?

Ibland skulle det vara intressant att kunna få tjuvkika i ett exemplar av Travronden från, låt säga, år 2070.

Citatet: “Jättekonstigt”

Färska travtränaren Caroline Jöhncke, 42, i en sommarintervju i Expressen. Vad hon syftar på är att travtränare inte ser till att träffas med sina hästar och låter dem träna tillsammans, mot varann – vilket är vad som ofta sker inom ridsportvärlden, där Jöhncke haft sin tidigare hästkarriär

I korthet: Gävles oväntade värvning

Gävletravet har gjort en överraskande värvning: Jon Henrik Fjällgren, 34. Inom konceptet Gävle Live ska den samiske sångaren framträda på banan minst fyra gånger under sensommaren och hösten. Allt under ambitionen att försöka locka tillbaka publiken igen efter pandemin.

ANNONS

Ämnen i artikeln

Så jobbar Travronden med journalistik

Uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor på vår information och att vara på plats där det händer. Vi följer de Pressetiska reglerna och vår nyhetsjournalistik ska präglas av trovärdighet och opartiskhet.