Sveriges ledande travtidning
ANNONS

Ledare:
"Ihågkommen och omtalad längre än alla andra"

Foto: TR BILD
Foto: TR BILD

Det känns i det närmaste ofattbart att han är borta. Finns det ens ett liv, över huvud taget, efter Järvsöfaks?

Publicerad:

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstagande i texten.

Det är såklart lätt svara på: Javisst. Trots allt. Det finns ett liv efter Järvsöfaks. En massa liv, till och med.

Mycket därför att Järvsöfaks kommer att vandra vidare i generation efter generation, årtionde efter årtionde.

Järvsöfaks har inte bara gjort ett oförglömligt intryck på oss alla. Järvsöfaks blev också pappa många gånger. Många-många-många gånger. Runt 1 000. Och därtill anfader, såsom farfar och morfar och farfars far och morfars far och… ja, ni fattar – i hur många led som helst.

Det fanns en tid före Järvsöfaks dagar, när vi svenskar ofta gick och muttrade om att det ena eller andra kallblodet var ”av en annan ras”, och att det var ”fusk” - till exempel när finnarna skickade hit Viesker, som höll lekstuga med de svenska och norska kallbloden under några säsonger.

Men sen kom Järvsöfaks. Och vi kunde inget mer säga. Inte för att han var fejk-avlad, på något sätt. Allt gick korrekt till. Men för att han faktiskt var just precis markant bättre än vad alla andra i sin ras hade varit förut, i fråga om ren kvalitet.

Och att han sen, efter karriären, gjort det mest gigantiska avtryck som något kallblod någonsin gjort - även i aveln. I själva verket har Järvsöfaks skrivit om hela den nordiska kallblodssportens stambok, fullständigt – och för evigt.

Vi som har varit med några år, snöar gärna in på sagohästar, makalösa individer, från förr. Som var från en annan planet, av en annan dimension – påstår vi, i alla fall. Vi kan prata i timmar om dem. Dra stories. Minnas. Överdriva. Spekulera. Vi pratar gärna om Victory Tilly. Om Legolas. Mustard. Copiad. Zoogin. Ina Scot. Maharajah. 

Men här och nu, med rak rygg och utan gardering eller tvekan, och med full respekt för Legolas och Victory Tilly, så slår vi som ledande facktidning till med ett blytungt omdöme:

Järvsöfaks är Sveriges största travhäst genom alla tider. Han står i en klass för sig.

Egentligen borde det inte vara möjligt, att ett kallblod skulle passera dem alla, på en lista över de bästa nånsin. Många av oss växte förvisso upp med nordisstjärnor som Brimsgutten, Svinten, Lapp Nils och allt vad de nu hette. Men att nån av dem på allvar skulle kunna ses som större än elitloppshjältar och Prix d'Amérique-vinnare… Nej, det kändes inte sannolikt eller realistiskt över huvud taget. Men här är vi nu.

Järvsöfaks var mer nåt mer än ”bara” en häst.

  • Han vann ofattbara 201 lopp, på 234 starter.
  • Han staplade också upp segerrader i en osannolik stil: En gång 29 raka. Vid ett annat tillfälle 33 segrar i följd. Och nån gång 42 raka förstaplatser!
  • Han spelades vid mer än 100 tillfällen (!) till vinnaroddset 1,00 (eller lägre).
  • Världrekordet, 1.17.9a/1640m, förstås. En ren varmblodsinsats.
  • Årets kallblod t-o-l-v år i rad, från 1998–2009.
  • Årets häst även mot varmblodiga tre år i rad, 2003–2005.
  • Och på kontot: 21 miljoner 288 tusen 570 kronor. Inte så mycket mer att tillägga om det.

Men, förstås – inte bara allt det där, på tävlingsbanan. Det är också några andra faktorer som höjer Järvsöfaks till sin alldeles egen nivå i den svenska travhistorien:

  • Det närmast absurt framgångsrika avelsarbetet, där hästen visat sig kunna nedärva sina egenskaper bättre än någon annan hingst förut. Hans avkommor och barnbarn dominerar idag hela kallblodssporten fullständigt.
  • Lägg där till också hästens makalösa jobb som pr-figur. För ATG har Järvsöfaks varit på samma nivå som Legolas, och Harry Boy. Som reklamface. Som publikmagnet på banorna. Men också som uppvisningsobjekt i Globen med mera.
  • Dessutom har hans Best Friend Forever, Jan-Olov Persson, varit fantastisk på att ta till vara b-å-d-e på hästen och hästens bästa, o-c-h på att visa upp honom överallt och för alla. Varenda människa har fått klappa och lukta. Jan-Olov har ju till och med, iförd smoking och hög hatt, kört brudpar till och från kyrkan bakom sin supersmarta och kolugna kompis.

Järvsöfaks var, kort och gott, ett fenomen. Med ett hjärta av guld, ett psyke klokare än en människas – och en kropp av perfektion. Därtill med en bästis, Persson, som också visste precis hur en drömhästs drömliv ska se ut.

Sov gott, vår älskade vän. Och var inte orolig:

Du kommer att bli ihågkommen och omtalad längre än alla oss andra.

ANNONS

Ämnen i artikeln



Taggar i artikeln


Så jobbar Travronden med journalistik

Uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor på vår information och att vara på plats där det händer. Vi följer de Pressetiska reglerna och vår nyhetsjournalistik ska präglas av trovärdighet och opartiskhet.