Sveriges ledande travtidning
ANNONS

Ledare: "Klara förutsättningar och hästen i centrum"

Foto: TR BILD
"För spelarna är ett skoryck en signal om att tränaren vill ha ut något extra och när det handlar om ny balans för första gången är det givetvis intressant med tanke på vilken effekt det kan ge", skriver Anton Stöckel. Foto: TR BILD
Publicerad:

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstagande i texten.

Sedan den 1 mars är det åter tillåtet att tävla med valfri balans om banan tillåter. Tvånget att alla hästar måste tävla med skor runt om december-februari är hävt. Ett förbud som till en början blev omdiskuterat, men som nu kommit att bli accepterat även om viss skepsis fortfarande kvarstår.

Det var vid ett styrelsemöte för Svensk Travsport i februari 2015 som frågan först lyftes, huruvida ett generellt förbud mot barfotabalans skulle införas. Bakgrunden var en undersökning utförd vid 40 tävlingsdagar, där 734 av 1 000 hästar som tävlat barfota undersökts av banveterinär. Under en av dessa tävlingsdagar upptäcktes tre fall av blödande hovar.

Vid denna tidpunkt bestämde banveterinären om barfotakörning skulle vara tillåtet och beslut togs från tävlingsdag till tävlingsdag. Då aktiva upplevt tillvägagångssättet som besvärligt och oförutsägbart bestämdes att ett förslag på barfotaförbud vintertid skulle tas fram, även om risken att tävla barfota bedömdes som mycket liten utifrån undersökningen. Travarhälsan ansågs fungera bra som kontroll- och rapportinstrument.

Vid ett senare styrelsemöte, i september samma år, föreslogs att på försök införa barfotaförbud för samtliga tvååringar och ett generellt förbud för samtliga hästar på alla travbanor under perioden december-februari. Bakgrunden till beslutet var att aktiva, publik och spelare ansåg det besvärligt att banveterinären skulle ta beslut från tävlingsdag till tävlingsdag.

Under den första tävlingsdagen med skotvång samma år var det fortfarande oklart hur regelverket var utformat och utifrån denna tävlingsdag kom det att bestämmas att exempelvis plastade hovar inte räknades som att hästen tävlat med skor runt om. Samtidigt höjdes också röster från aktiva som dels inte var varse om reglementets utformning, dels ansåg att de fråntogs ansvaret att utifrån egen kunskap bedöma huruvida hästen kunde tävla med barfotabalans eller inte.

För spelarna var tiden innan skotvångets inträde en högst enerverande tid. Många anmälde hästarna med barfotabalans, men när det sedan visade sig att banan inte var passande för annat än skor var analyserna tvungna att göras om. I förhandsintervjuerna var det också många som “hoppades” kunna köra med barfotabalans, eller “om banan tillåter”. Inget fel i det, men det skapade en stor ovisshet. Flera timmars arbete behövde göras om efter att förutsättningarna förändrats.

Ingen kan rå över vädret, det är något som alla måste anpassa sig till. Än svårare blev det när tränare anmälde med barfotabalans vid inskrivning, men när väderomständigheterna slog om under tävlingsdagen, och det som i början såg ut att vara en barfotabana i slutet av tävlingsdagen blev något helt annat, förändrades förutsättningarna helt.

Spelare kan många gånger inte bedöma vilken effekt ett skoryck kommer att få, hur hästen kommer att agera eller hur travet kommer att flyta. Vad en spelare däremot kan bedöma är hur hästen tidigare presterat med den typen av balans eller göra en chansbedömning av vilken effekt det skulle kunna ge. Det är intressant när en häst ska tävla med någon form av barfotabalans för första gången, men vad det i grunden handlar om är att ha rätt förutsättningar att ta ställning till.

Under lång tid har det förekommit en misstolkning mellan aktiva och spelare, att spelare uppskattar och uppmuntrar barfotakörning. Det är fel. Vad spelare vill ha är klara förutsättningar. En jämförelse är om en stayer anmäls till ett lopp över 3 000 meter, men 30 minuter innan loppet ska gå ändras propositionen till 1 600 meter.

Att skoryck innebär något positivt, eller önskan om en positiv effekt, är sannolikt alla överens om. Om syftet sedan är att hästen ska trava bättre eller snabbare skiljer sig åt, men i grunden handlar det om att få en positiv effekt. För spelarna är också detta en signal om att tränaren vill ha ut något extra och när det handlar om ny balans för första gången är det givetvis intressant med tanke på vilken effekt det kan ge.

Diskussionen huruvida vissa typer av förbud ska införas bör alltid grunda sig med hästen i centrum. För spelarnas del är det enda som önskas att det finns en tydlighet och klara förutsättningar.

När Travronden gjorde en enkät med ett par tränare om förbudet under 2019 sade Roger Walmann följande: “ Jag är generellt emot alla förbud. Men i det här fallet accepterar jag skotvånget. Sverige är långt och vi har olika klimat och därmed olika sorters banunderlag. Nu blir det lika för alla. Sedan slipper vi diskussionen kring skor och eller barfota. Det var rätt hård debatt ett tag och tog bort fokus från sporten. Nu är det lugnt och bra för både spelare och aktiva.”

Han har helt rätt i sitt resonemang. Det är hästen och sporten som ska vara i centrum, utan att den för den sakens skull förringa spelarnas önskan, men där är det att få rätt förutsättningar som är det viktiga.

ANNONS

Ämnen i artikeln



Så jobbar Travronden med journalistik

Uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor på vår information och att vara på plats där det händer. Vi följer de Pressetiska reglerna och vår nyhetsjournalistik ska präglas av trovärdighet och opartiskhet.