Ledare: "Säkerhet inte bara ett nödvändigt ont"

Det är frågor som ligger nära till hands att ställa sig efter det som inträffade under derbydagen i söder. En stor nyhetshändelse som nådde väldigt många människor genom många olika, och stora, nyhetsmedier.

Svaret på den första frågan? Ett kort och koncist svar finns knappast, och det lär variera i stora stycken över landet. Säkerhetsarbete är inte något som diskuteras för jämnan eller tilldrar sig särskilt stort intresse utanför processer vi är vana har med säkerhet att göra. Så som flygplatser, säkerhetsbälte i bilen eller en genomgång inför fallskärmshoppning. 

Annars? Nja, även om företag utbildar personal i hjärt- och lungräddning, brand- och utrymningsövningar hålls med jämna mellanrum och it-säkerheten förbättrats enormt kan nog många se det som ett ”nödvändigt ont”, eller i varje fall ta sig an ännu en utrymningsövning med minimal entusiasm. Faktum är att travsporten har ökat sitt säkerhetstänk senaste 20 åren.

År 2006 infördes Säkra banor (Säba) som är ett säkerhetsregelverk. Där regleras bland annat skalskydd för stallbackar, miniminivå på staketets längd, maximalt tillåtet vattendjup utan inhägnad samt kvalitetssäkring av personal som hanterar hästar i vinnarcirkeln. Rimligen finns det detaljer att förändra och förbättra i det 32 sidor långa dokumentet – men som helhet finns ett grundarbete. En säkerhetsdetalj som är relativt ny är säkerhetsspåret på själva bankroppen, för aktivas – både två- och fyrbenta – del.

Hur efterlevs regelverket?

Svaret på den andra frågan? Nja, men det här sätter frågan i strålkastarljuset och en återkommande påminnelse är knappast fel. När en olycka sker, eller nästan sker, finns det nog ofta lärdomar att dra. Framför allt kanske det snarare handlar om huruvida Säba-regelverket efterlevs. Säkerhetsspåret tycks nu tas om hand på helt annat sätt än till en början, där det inte ansågs viktigt nog att prioritera som vilken annan del av banan som helst.

Sydsvenskan har träffat de två värst drabbade personerna efter olyckan på Jägersro där pappan fick skador på ett ben och dottern på en njure, båda två i medicinsk mening ”allvarligt”. Kunde det ha förhindrats? Banan utreder nu sig själv och kommer att låta en extern person titta på utredningen. Ett gott första steg. Tämligen uppenbart är att en av slutsatserna kommer vara bristande avskildhet. Området där ponnyridningen arrangerades är optimalt – för det ändamålet. Men platsen är inte avspärrad mot stallbacken. Samtidigt kan hästar, vilket tydligt påvisades den söndagen, ta sig över staket som följer Säba-riktlinjer.

Var snabbt på plats

Men att anordna en (barn)aktivitet utan avspärrning mot stallbacken framstår inte som särskilt genomtänkt, inte bara i ena riktningen utan även i den andra – en lös ponny på stallbacken bland tävlingshästar är också en stor säkerhetsrisk. Naturligtvis borde det å ena sidan ha funnits någon form av avspärrning, å andra sidan är vi många som traskat omkring där och inte tänkt nämnvärt på situationen och med facit i hand är det lätt att se vad som kunde ha gjorts annorlunda. 

Sjukvård och vakter var snabbt på plats för att hjälpa, men informationen i högtalarna var knapphändig ett tag. Borde travbanor ha förinspelade säkerhetsmeddelanden som många andra arenor har? Besökare omfattas dock inte av arbetsmiljölagen såsom travbanor och travskolor gör, där det rimligen ska ha gjorts en riskbedömning av aktiviteten. Fortsätta utredningsarbeten, såväl banans egen som polisens avseende vållande till kroppsskada, får ge ytterligare svar tids nog.

Känns något tryggare

Överlag har nog stallbackarna blivit en smula säkrare efter pandemin. Då var det en strikt arbetsplats varför färre personer vistades där och den trenden har hållit i sig efterföljande år. På ett sätt har stallbackarna blivit lite ödsligare, men kanske har det också inneburit att den känns något tryggare då färre personer irrar omkring. Sporten är inte ofarlig och olycksrisker går inte att eliminera helt oavsett säkerhetsarbete. Men travet som enhet ska nog vara tacksamt över att det inte gick värre än vad det faktiskt, tycks, ha gjort.