Sveriges ledande travtidning
Sveriges ledande travtidning
ANNONS

Ledare:
"Sluta skydda fuskarna"

Publicerad:

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstagande i texten.

Förra veckan kom beskedet om att proffstränare Christoffer Eriksson fick 30 000 kronor i böter för att ha brustit i sitt ansvar gällande förbjudna substanser och veterinär utrustning. Besöket ska ha varit riktat, enligt vad Travronden erfar. Redan där drar man öronen till sig. Och det faktum att ett flertal tjänstemän från Svensk Travsport åker till en gård i Skåne stärker uppgifterna. Det tyder på att man hade kännedom om vad man skulle leta efter och vad som misstänks har försiggått i stallet. Christoffer Eriksson kommer med en ursäkt som ska handla om att det är en vid tillslaget tidigare anställds grejer.

Det går givetvis att ifrågasätta, inte minst när den påse som Svensk Travsports antidopningteam ska ha hittat i början av sitt besök och också dokumenterat, plötsligt var borta kort senare då en person i stallet gömt undan den.

Huruvida det faktiskt är så att det är Christoffer Erikssons grejer, och huruvida han droppar sina hästar, är i sammanhanget ganska ointressant. Åtminstone i det stora hela. Dessutom är det ansvarsnämndens sak att fastslå. Men vad som det måste bli förändring på är hur man ser på dagens tävlingshästar. Att man i dag i många stall ser det som fullt försvarbart att behandla sina hästar utan inrådan av veterinär är inte annat än en skam. Skam för djurskyddet, en skam för travsporten.

Nu blev en proffstränare dömd i ansvarsfrågan. I ansvarsnämndens dom går att läsa: 

”Det ankommer på Christoffer Eriksson som tränare att förvissa sig om att det inte förekommer förbjudna preparat m.m. i hans verksamhet. Tränaren får därför anses ha innehaft och förvarat de aktuella preparaten och utrustningen. En motsatt utgång skulle te sig helt orimlig då tränare skulle kunna förneka all kännedom om preparat och då frias vilket inte kan ha varit Antidopningsreglementets mening.”

För travsportens anseende, och för travsportens förtroende, behöver straffen för sådana här saker skärpas.

Magnus Dahlén ertappades med nässvalgssond, italienska läkemedel, DMSO, sprutor, kanyler och bikarbonat i stallet – utan att veterinär var där och fick en mindre bot och körförbud, vilket inte bekommer någon som aldrig kör lopp. Ett B-tränarpar blev friat 2018 efter att man hittat en omärkt tom flaska Penovet och sprutor/kanyler i stallet. Ytterligare en B-tränare friades efter att det påträffats en oöppnad flaska DMSO och en rad kanyler i stallet 2017. Därutöver fick en hästägare blott 5 000 kronor i böter samma år då denne försvårat Svensk Travsports hästvälfärdsavdelnings arbete så grovt att de fick lämna gården utan prov tagna.

Det måste bli tuffare straff för sådana här felaktigheter. En tränare får visserligen ha sprutor, kanyler och receptbelagda preparat i stallet, men det måste gå att härleda till behandling av specifik häst och det måste förvaras i låst utrymme. Uppfylls inte dessa krav – går det att ifrågasätta om tränaren sköter sina kort på korrekt sätt.

Det må vara så att detta för gemene man inte är sådana saker som bör fokuseras på och bestraffas hårt, men jag är benägen att ifrågasätta det. Lite som i samhället i övrigt – det är inte sällan de ringa brotten som föranleder de grövre. Därför gäller det att tidigt dra gränsen – och tydligt visa var man står i frågan. Synen på djuret bland de som tar lagen i egna händer går att tvivla på och jag vågar knappt tänka på vad som försiggår i vissa stallar egentligen.

Vi måste börja inse att vi har ett ansvar. Inte främst gentemot hästägarna, inte gentemot egna plånboken. Utan gentemot hästarna. Hästarnas behandling måste ske av behörig personal. Dels för att själva behandlingen med all säkerhet har störst chans att ske korrekt, både fysiskt och etiskt talat, dels för att det är behörig personal som har bäst förutsättningar och kunskap för att åtgärda behandlingar som, gud förbjude, går åt skogen.

Blir vi av med småfusket kommer det ena leda till det andra. Sedan, som jag varit inne på vid något tidigare tillfälle, måste saker och ting skärpas gällande dopningreglementet.

En sak som måste ses över är kravet på bevis inom travet. För att få någon fälld för dopningbrott i dag krävs det att förseelsen är styrkt ”utom rimligt tvivel”. Så ser det inte ut i Riksidrottsförbundets dopningreglemente. Där går det att läsa:

”Dopingförseelsen ska vara styrkt på ett för bestraffningsorganet tillfredsställande sätt, med beaktande av allvaret i anklagelsen. Detta beviskrav är högre än en sannolikhetsövervikt men lägre än ställt utom rimligt tvivel. När enligt detta reglemente Idrottsutövare eller annan Person, som anmälts för dopingförseelse, har bevisbördan för att motbevisa en presumtion eller att visa särskilda omständigheter, ska beviskravet vara sannolikhetsövervikt.”

Det känns som rätt väg att gå. För hur man än vrider och vänder på det är det i dag i praktiken omöjligt att bevisa dopning ”utom rimligt tvivel”. Då krävs i princip att man fastnar med handen i syltburken, men med endast fyra tjänstemän på Svensk Travsports antidopningteam förstår vem som helst att de inte har de krafter de egentligen skulle behöva. För en ren sport. För en rättvis sport. Och framför allt – för att hästarna ska få tävla utan skit i kroppen.

AV: DENNIS ENGELBO

Citatet:
"Inte i år, men nästa"
(Som vi hoppas på att Sébastien Guaratos ord stämmer. Elitloppet med en häst som Face Time Bourbon känns stekhett. Även om det inte sker 2020 hoppas vi på 2021.)

I korthet:
Fem år gammal, men ändå lyckas han inte bara slå utan i det närmaste utklassa sina konkurrenter i Prix d’Amérique. Det var ingen av konkurrenterna som hade i närheten av den speed som Face Time Bourbon visade upp över upploppet. Sébastien Guarato kunde räkna hem karriärens tredje seger i fransk travsports största drabbning. Han är den tredje Prix d’Amérique-segraren efter Ready Cash. Bold Eagle och Readly Express är de tidigare.

Loppet Björn Goop serverade Face Time Bourbon var ett skolboksexempel över en väl avvägd styrning. Den lilla klaff som behövs för att vinna Prix d’Amérique fanns där och när Björn Goop väl gav hästen anfallsorder i det närmaste exploderade han. Björn Goops framfart på den franska travscenen går inte av för hackor. Många, många fler segrar i Frankrike och på Vincennes lär följa framöver.

 

 

ANNONS


Så jobbar Travronden med journalistik

Uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor på vår information och att vara på plats där det händer. Vi följer de Pressetiska reglerna och vår nyhetsjournalistik ska präglas av trovärdighet och opartiskhet.

ANNONS